• Bild: Pixabay

2019-02-11

MINNESORD

Min kära vän och kollega Karl Knuters finns inte bland oss längre. Han avslutade sitt liv på julafton, bara 33 år gammal. Må han vila i frid.

Vissa kallade honom ”Kalle”, andra med mig sade ”Knuters”.

Knuters kunde framstå som en tystlåten, något förvirrad och kanske lite osäker filur bland övriga människor. Något jag själv skulle kunnat ha sagt ”Amen” till tidigare.

Jag hade träffat på honom tidigare som elektriker men jag började känna honom på riktigt när vi skulle göra en skolinformation tillsammans. Då fick jag uppleva hur snabbt man kan förändra synen om en människa.

När jag skulle hjälpa Knuters första gången att hålla i det här mötet var jag lite extra nervös eftersom jag trodde att det var jag som skulle styra och ställa. Men, jösses vad fel man hade. Han slog mig med häpnad! Det var som att se Mr. Jekyll & Mr. Hyde in action fast på ett mycket bra sätt.

Jag som trodde han skulle vara lika tystlåten som jag tidigare upplevt honom, men han verkligen sken där framme, eller så var det bara lampan från projektorn. Vem vet?

Med stor inlevelse visade han vilken kunskap han hade och hur duktig han var att prata inför en större grupp. Jag blev bara en bisittare som hade svårt att få något sagt och ni som känner mig vet att det inte är det lättaste att få mig tyst, men det lyckades Knuters med.

Jag har varit en av de få som har känt till vilka problem han har brottats med. Därför var jag också en av få han anförtrodde sig till. Vi ringde varandra emellanåt bara för att prata. Ibland för han var lycklig över något, som till exempel när han träffat en tjej, eller om musiken han höll på med.

Han kunde även ringa när han var orolig, ledsen och för att diskutera andra problem.

Tyvärr är vi killar oftast väldigt dåliga på att ta upp våra problem inför våra killkompisar, men det gällde inte mellan Knuters och mig, trodde jag åtminstone. För det visade sig att han hade förminskat problemen och kanske inte sagt allt.

Det skulle hjälpa om många fler drabbade vågade ta upp sina problem. Samtidigt måste vi andra försöka bli bättre på att våga fråga om annat än väder och vind.

Han kunde beklaga sig med att han kom med sina problem, men jag tjatade om att jag ville att han skulle använda mig som ett bollplank. Jag tyckte inte ens att det var jobbigt, eftersom jag märkte att han tyckte det var skönt att få prata av sig.

Jag var kanske lite egoistisk? För jag mådde egentligen bra av att få känna mig behövd och att känna att jag hjälper en kompis. Därför försökte jag heja, peppa, ge råd eller bara satt och lyssnade.

Han kunde ha väldigt dåligt samvete över att han ibland på kort varsel bokade av ett möte. Jag fick ofta påminna honom om att jag var förbered på att han inte skulle dyka upp, eftersom jag hade en stor insikt och förståelse över hans problematik.

Även om spelberoendet var den absoluta orsaken till hans död så hade han även andra problem precis som alla andra. Det var speciellt inom ett område som vi hade mycket gemensamt och det var inom NPF-diagnoser som add/adhd.

Detta gjorde att vi hade våra superkrafter och problem tillsammans och det kunde bli lite smått roligt då vi bägge kunde vara rätt förvirrade och glömska. Även om våra grundförmågor var lika så pekade våra diagnoser, Knuters add och min adhd, åt olika håll.

Vilket gjorde att vi förstod och accepterade varandras egenheter som till exempel att glömma och att det fanns brister i tidsuppfattningen. Sedan delade vi något som kanske inte ska ses som ett problemområde i den bemärkelsen, men problem är det uppenbarligen, och det var att vi hade samma syn rent ideologisk och politiskt.

Jag blev självklart mycket förvånad när han för en tid sedan berättade om sitt spelberoende. Jag visste mycket väl att detta är en sjukdom även om man till en början gör det frivilligt men det är precis som alla andra missbruk. Därför försökte jag stötta honom men var tydlig med att jag inte visste hur sådant här ska och bör hanteras.

Han berättade att han hade haft detta problem i ungefär tio år och hade tidigare lyckats sluta med några små återfall. Men nu sade han att han hade ramlat dit ordentligt.

Han sade att han fick hjälp av någon privatperson vilket är bra, men jag sade att han också behövde få proffshjälp så jag tipsade honom om att ta kontakt med flera grupper/föreningar och 1177 där han kunde få mer stöd, hjälp och information om spelberoende.

Efter Knuters död har jag funderat mycket över om jag kunde ha gjort på något annat sätt. Tankarna har trots allt blivit lite lättare, för att jag har insett att jag faktiskt fanns där för honom. Sedan kan man alltid säga att man kunde ha gjort mer när man har facit i handen, men det är fel att tänka så.

Att vår goda vänskap var ömsesidig bevisar Knuters själv genom detta sms (ordagrant):

”Det känns jäkligt skönt att ha en person som dig Johnny. Som man kan lita på”

Det var också ett av de sista sms:en Knuters skrev till mig.

Till Karl Knuters!

Jag lovar att se till att din bortgång ska medföra att fler får hjälp. Därför tänker jag påverka så att regelverket för alla dessa låneinstitut, sms-lån, privata spelbolag och nätkasinon ändras.

Egentligen borde de kanske förbjudas helt. Åtminstone bör ALL spelreklam helt förbjudas.

Detta kommer jag försöka påverka genom att skriva motion/motioner mot spelbolagen och dess reklam.

Jag vet att detta var något Knuters själv hade velat då både han och jag brinner för att hjälpa andra. Då är det inte mer än rätt att se till att hans sista handling också kan hjälpa andra.

Karl Knuters företag Caverion

Officiellt från mitt och fackets håll vill vi ge Caverion en stor eloge och ett stort tack! Efter att Knuters berättade om sina bekymmer för sitt företag så tog de problemen på fullaste allvar och gav honom tid på ett beroendecenter för spelmissbrukare.

Inför hans begravning såg även företaget till att kollegorna kunde ta sig till kyrkan i Åkersberga och gav dessutom alla betald ledighet för den dagen. Detta är mer än vad avtalet kräver så tack för visad medmänsklighet.

Vi riktar ett speciellt tack till cheferna på Caverion, Jeanette Henriksson och Joackim Björklund som gjorde detta möjligt.

 

Underbara Knuters jag kommer aldrig glömma dig!

Och jag lovar att jobba för att inga fler ska drabbas av det som hände dig

 

Din vän för alltid// Johnny Ekdahl


Ta strid mot spelberoendet

Jag tar gärna emot hjälp och råd gällande hur jag kan påverka så att människor inte hamnar i spelberoende, och så att de som ändå gör det får den hjälp de behöver. Hör av er även om ni bara är intresserade av att skriva under motionerna när de är klara.

Kontakt sker via min epost: forsakring.vk1@sef.se

Johnny Ekdahl


• Spelet var orsaken till att Kalle inte orkade leva längre

Spelberoende ger 15 gånger så hög självmordsdödlighet

Anna Norling: ”Spelreklamen – Lönsam enbart för några få”

Minnesord av Nille Thorsell: ”Karl Knuters, Vila i frid”


Spelpaus.se

Spelpaus.se är Spelinspektionens nationella självavstängningsregister. Där kan du välja att stänga av dig från spel och direktreklam från de bolag som omfattas av registrering under en viss tid eller tills vidare.


Till dig som har självmordstankar

Om du har självmordstankar ska du inte hålla det för dig själv, utan då behöver du söka hjälp.

Prata med någon du har förtroende för, ring en stödlinje eller sök vård. Självmordstankar är vanligt, och ingenting att skämmas över. Du kan känna dig ensam och utanför i din situation, men i själva verket är det många som har tänkt och känt som du. Du är inte ensam.

Vem ska jag prata med?

Du kan prata med en person som jobbar inom vården, eller med någon du känner. Det går också att kontakta någon i en telefon- eller chattjour. Där finns personer som är vana vid att lyssna och som kan ge råd och stöd i hur du kan komma vidare och börja må bättre. Du kan vara helt anonym när du ringer.

Du kan till exempel kontakta:

Hjälplinjen på telefon 0771-22 00 60.

Bris – Barnens rätt i samhället på telefon 116 111.

Jourhavande medmänniska på telefon 08-702 16 80.

Jourhavande präst nås via 112.

Mind Självmordslinjen, chatt via mind.se eller på telefon 90101.

Källa: 1177.se

Maila artikeln Skriv ut artikeln
Mer Åsikter

Johannes Klenell: ”Är samtalsaktivism den nya skrikdebatten?”

KULTURKRÖNIKA ”Det att den ena parten febrilt vill mötas samtidigt som den andra parten stannar i sin extrema hållning. Det gör att den som har ambitionen att mötas sakta men säkert tappar kompassen i sin resa mot vad den tror är halva vägen”, skriver Johannes Klenell.

Jonas Wallin: ”Det vi byggt har börjat krackelera”

LEDARE ”Socialdemokraterna får en kraftig hemläxa! Alla ska med, alla ska delta och det är det samhälle som gör medlemmarna tryggare och lyckligare som ska vara den framtida visionen”, skriver förbundsordförande Jonas Wallin. I en undersökning som presenterades nyligen återfinns Sverige på sjunde plats över världens lyckligaste människor.

Per Eklund: ”Viktigt att lyssna på medlemmarna”

KRÖNIKA ”Att medlemmar får möjlighet till information och möjlighet att uttrycka sin åsikt är oerhört viktigt oavsett vilket fackförbund det gäller. Ännu viktigare är att ansvariga lyssnar på de enskildas synpunkter”, skriver Elektrikerns tidigare redaktör Per Eklund.

Anna Norling: ”Ducka inte – debatten handlar faktiskt om er”

KRÖNIKA ”De som hånar feminism och genusvetenskap ena dagen, har ingen trovärdighet när de andra dagen rasar mot enskilda mäns misshandel av kvinnor. Det är en föråldrad attityd som borde ha grävts ned för länge, länge sedan”, skriver Elektrikerns redaktör Anna Norling.

”Agnes” av Dylan Färemark – Del 6

KULTUR Del 6 Pennalism Här är den sjätte delen av Dylan Färemarks prisbelönta novell Agnes, som publiceras som följetong i Tidningen Elektrikern.

Debatt: ”Las måste vara en lag värd namnet”

DEBATT ”Där är det mycket viktigt att ha en skyddslagstiftning som är värd namnet, och som inte urholkas av AD och en del politiker”, skriver Christian Kutzner. Efter att ha jobbat i närmare 30 år som ombudsman i Hotell och restaurangfacket, även om jag sedan 2016 varit pensionär, har jag en hel del erfarenhet av tillämpandet av LAS.

Johannes Klenell: ”Därför förespråkar den ekonomiska eliten brexit”

KULTURKRÖNIKA ”Brexit handlar alltså inte enbart om ett folkligt missnöje mot en överstatlig elit. Den ekonomiska eliten kan också ha en hel del att vinna på att vara brexitförespråkare”, skriver Johannes Klenell. Så här i brexittider har fokus i svensk debatt främst legat i förklaringsmodeller som handlat om de besvikna väljarnas protest mot EU:s överstatlighet.

Jonas Eriksson: ”Fackföreningsrörelsen – folkrörelse eller försäkringsbolag?”

DEBATT ”Fackföreningar uppfattas idag mer som försäkringsbolag än demokratiska organisationer som driver sina medlemmars frågor”, skriver Elektrikerförbundets centrals ungdomsansvarige Jonas Eriksson. Sverige har mycket att vara stolta över. I år, 2019, firar vi att det var 100 år sedan vi tog ett av de första stegen till att bli ett demokratiskt styrt land.

”AGNES” AV DYLAN FÄREMARK – DEL 5

KULTUR Del 5 Joseph Brodsky Här är den femte delen av Dylan Färemarks prisbelönta novell Agnes, som publiceras som följetong i Tidningen Elektrikern.

Sofie Eriksson: ”Mannen framför mig vågar inte skaffa barn”

KRÖNIKA ”Föreställ dig känslan. Att hela din närvaro ifrågasätts dagligen. Att arbeta hårt med kroppen och ändå ses som en belastning. Att inte våga skaffa barn för att du är så orolig att en liten och skör människa skulle behandlas lika vidrigt som du själv”, skriver Sofie Eriksson. Nej, jag vågar inte skaffa barn. Inte så som det ser ut nu.

”Människor med fysiskt tunga arbeten ska inte bli förlorare”

LEDARE ”Innan pensionsåldern höjs borde man ha säkrat så att arbetsmiljön är så bra att man kan arbeta längre än idag. Det kanske vore på sin plats att sänka den dagliga arbetstiden, korta arbetsveckan eller förlänga semestern”, skriver förbundsordförande Jonas Wallin. Nuvarande pensionssystem infördes 1999. Det föregicks av ett stort remissarbete.

Kurt Junesjö: ”Jag hoppas LO-förbunden tar sitt förnuft till fånga”

REPLIK ”När Erland Olauson säger att rättsläget är oförändrat talar han tyvärr mot bättre vetande”, skriver Kurt Junesjö. Erland Olausons bemötande av mina åsikter om förslaget till inskränkningar i strejkrätten är anmärkningsvärt. För han bemöter mig bara med ett enda argument, en dom som kom redan 1989, Britanniadomen.

Josefine Larsson: ”Vart har respekten tagit vägen?”

KRÖNIKA ”Hade jag inte velat bli smutsig under mina naglar hade jag ju valt ett annat yrke. Och så vitt jag vet så finns det faktiskt män som inte vill få smuts under sina naglar också. Men skulle en man någonsin få den frågan? Jag tror inte det”, skriver Josefine Larsson. För snart nio år sedan valde jag att bli elektriker.

Johannes Klenell: ”Personligen avskyr jag cynismen”

KRÖNIKA ”Ingen kan göra allt, men alla kan göra något sa parollen under flyktingkrisen. Ändå sitter man där, med sitt morgonkaffe och känner sig otillräcklig inför att världen går under”, skriver Johannes Klenell. Jag är i grunden optimist. Det är inte en lätt grundinställning att ha i dag. Världen krymper. Vi dränks i bilder av plågade människor.

DEBATT: ”Avreglerad elmarknad – Det har inte blivit bättre”

DEBATT ”Istället för utveckling av tillverkning och anläggningar blev det utsugning, övervinster, oligopol, monopol och dåliga affärer med sämre standard på anläggningar som resultat”, skriver debattörerna.