2018-10-16

KRÖNIKA

”Vänstern i bred bemärkelse har aldrig i modern tid varit svagare än idag. Den viktigaste orsaken till detta är att socialdemokratin lämnat reformismen och flyttat till mitten”, skriver Ingemar E L Göransson.

Det är inte så svårt att förstå varför alliansen gjort sitt som politiskt projekt. Förutsättningarna har helt enkelt ändrats. Alliansen föddes i en tid då nyliberalismen var ismen för dagen i det politiska livet. Hela borgerligheten omfattade den i mer eller mindre omfattning.

Men viktigast var att Moderaterna (dvs. det gamla högerpartiet) lämnade den traditionella konservatismen och blåhögerns tolkning av världen. Nu var det inte längre, raljant uttryckt, fanan, kungen och militären samt nationen som var det centrala i deras världsbild utan med Reinfeldt blev det den nyliberala, råa kapitalismen som styrde deras politiska uppfattning och tolkning.

LÄS ÄVEN: Ingemar E. L. Göransson: ”Arbetarrörelsen har svikit sin kulturpolitik”

Den tiden är över nu. Moderaterna är åter den gamla blå högern och det har skett i takt med att den ultra-nationalistiska högern genom SD har fått luft under vingarna och åter är det kungen, fanan och nationen som är det centrala.

Den här processen började redan när Reinfeldt tackade för sig och Anna Kindberg-Batra började flörta med SD.

Vi ska också komma ihåg att SD liksom hela den ultra-nationella högern har fått kraft ur det nyliberala tolkningsföreträdet där konsekvenserna av dess ”reformer” och en otyglad girighetskapitalism fått härja fritt med nedmontering av välfärdsstaten och en s.k. kallad globalisering (a k a imperialism) där kapitalismen inte känner några gränser eller lojaliteter mer än till maximal profit.

Att i det här läget alliansen är en otidsenlig skapelse är lätt att se. Två partier, (M) och (KD), som lockas allt tydligare av den nationella protektionismhögern med dess främlingsfientlighet och högerpopulism med starka inslag av nostalgi om ett samhälle som aldrig funnits ens som dagdrömmar hos förvirrade galenpannor.

Två partier, (C) och (L), som är kvar där alliansen var – det vill säga i en värld där nyliberalismen fortfarande sitter på kuskbocken och bestämmer färdvägen. Att dessa två olika uppfattningar och vägval inte kan rymmas inom konstellationen alliansen är inget märkligt – det är naturligt.

Om denna förändring som nu sker är inget att säga. Den körde bildligt talat huvudet i kaklet söndagen den 14 oktober. Och vi ser nu hur sprickan vidgas inom chimären alliansen även om de ännu inte offentligt hållit begravningskaffet.

LÄS ÄVEN: Jonas Wallin: Fotboll och val – mycket står på spel

På vänstersidan har utvecklingen inte gått lika fort. Socialdemokratin vidhåller krampaktigt att den politik som lett till partiets sämsta valresultat på 107 år inte påverkar politikens bäring. Tvärtom, det antyds att arbetsrätten liksom tidigare förslag om inskränkningar i strejkrätten understryker detta.

En omprövning av alla de avsteg som togs från en reformistisk dagordning under mer än två årtionden verkar inte vara i sikte. Detta trots den samma gjorde att 25 procent av arbetarväljarna (det vill säga med LO-yrken) uppfattade SD som ett alternativ och lät sitt lockas av de högerpopulistiska sirenerna och den välfärdsnostalgiska agitationen.

Tyvärr uppfattas inte heller (V) som ett alternativ då partiet dras med påverkan från det nyliberala tänkandet genom starkt inslag av identitetspolitik och för lite klassperspektiv. Att nio procent av LO-väljarna valde (V) valet 2018 måste ses som ett nederlag och ett tragiskt bevis för hur stark högervågen är efter nyliberalismens härjningar.

LÄS ÄVEN: Poul-Erik Jensen: ”Facklig-politisk samverkan är superviktigt”

Vänstern i bred bemärkelse har aldrig i modern tid varit svagare än idag. Den viktigaste orsaken till detta är att socialdemokratin lämnat reformismen och flyttat till mitten. Om och när socialdemokratin, likt Moderaterna, flyttar hem igen kommer vänstern att bli starkare ånyo.

Förutsättningen för en stark vänster är närvaron av en stark reformism som håller liberalerna stången. Tydliga alternativ är nödvändiga för demokratins vitalitet även om det kortsiktigt inte alltid inkasserar opinionssiffror. Det är detta perspektiv vi ska se det politiska kaos som nu råder.

Ingemar E L Göransson,
frilansjournalist och författare med livslångt förflutet inom fackföreningsrörelsen.

 

Maila artikeln Skriv ut artikeln

Kommentarer

Mer Åsikter

Anna Norling: ”Alla måste förstå vikten av att vara med i facket”

KRÖNIKA ”Det borde inte heller vara så att anställda väntar med att gå med i facket till dess att något väl har hänt. För då är det ofta försent”, skriver Elektrikerns redaktör Anna Norling. Vi fick gå på dan. Och när den 25:e kom så kom inga pengar, och ägaren svarade inte i telefon. Jag pratar med en av Elektrikerförbundets medlemmar i Västsverige.

”Ensam är sällan stark – och det är inte så kul heller”

KRÖNIKA ”Elektriker, snickare, rörmokare och målare har alltid fått samarbeta och samsas om de ytor som finns på ett bygge. Detta ger bra tålamodsträning speciellt om vissa yrkesgrupper eller individer anser att de har företräde framför alla andra”, skriver Per Lawén. Deadlineklockan tickar oroväckande fort. Folk knuffas och trängs överallt för att komma fram.

”Totalt misslyckat försök att göra Almedalen sexigare”

RECENSION ”Det här verkar ha ambitionen att vara House of Cards-smart. Men svensk politik är snarare Benny Hill. Och Almedalen är ett kollo för vår politiska elit”, skriver Arbetets kulturredaktör Johannes Klenell (som sett tv-serien Den inre cirkeln, baserad på Moderaternas gamle strategs bok I maktens öga).

”Ett elektrifierat Sverige behöver fler kvinnor i el-branschen”

DEBATT ”Låt jämställdhet bli en av de viktigaste frågorna för företagen att jobba med de närmaste åren”, skriver debattörerna.  Sverige står inför en gigantisk omställning med en elektrifiering av stora delar av samhället. Men redan idag saknas uppemot 10 000 elektriker. Branschen är en av de mest ojämställda med bara 2 procent kvinnor.

”Reformisterna står för ett välkommet uppvaknande”

KRÖNIKA ”Det är synd att Reformisterna ses som konkurrenter mot Vänsterpartiet istället för den möjliga vänsterreformistiska allians som kan växa fram ur det som nu sker”, skriver Ingemar E L Göransson. För sju år sedan satt jag på en pub i Soho, London med en pint och vänsterns dagstidning The Morning Star uppslagen framför mig på bordet.

Fredrik B Sjödin: ”Infantil vinkling av en viktig debatt”

DEBATT ”I debatten förs just nu fram en uppfattning att nätföretagen, alltså de företag som äger elnäten, inte har koll på nuläget och framtiden. Det är en felaktig uppfattning”, skriver Fredrik B Sjödin, teknisk expert på Installatörsföretagen.

Johannes Klenell: ”Är samtalsaktivism den nya skrikdebatten?”

KULTURKRÖNIKA ”Det att den ena parten febrilt vill mötas samtidigt som den andra parten stannar i sin extrema hållning. Det gör att den som har ambitionen att mötas sakta men säkert tappar kompassen i sin resa mot vad den tror är halva vägen”, skriver Johannes Klenell.

Jonas Wallin: ”Det vi byggt har börjat krackelera”

LEDARE ”Socialdemokraterna får en kraftig hemläxa! Alla ska med, alla ska delta och det är det samhälle som gör medlemmarna tryggare och lyckligare som ska vara den framtida visionen”, skriver förbundsordförande Jonas Wallin. I en undersökning som presenterades nyligen återfinns Sverige på sjunde plats över världens lyckligaste människor.

Per Eklund: ”Viktigt att lyssna på medlemmarna”

KRÖNIKA ”Att medlemmar får möjlighet till information och möjlighet att uttrycka sin åsikt är oerhört viktigt oavsett vilket fackförbund det gäller. Ännu viktigare är att ansvariga lyssnar på de enskildas synpunkter”, skriver Elektrikerns tidigare redaktör Per Eklund.

Anna Norling: ”Ducka inte – debatten handlar faktiskt om er”

KRÖNIKA ”De som hånar feminism och genusvetenskap ena dagen, har ingen trovärdighet när de andra dagen rasar mot enskilda mäns misshandel av kvinnor. Det är en föråldrad attityd som borde ha grävts ned för länge, länge sedan”, skriver Elektrikerns redaktör Anna Norling.

”Agnes” av Dylan Färemark – Del 6

KULTUR Del 6 Pennalism Här är den sjätte delen av Dylan Färemarks prisbelönta novell Agnes, som publiceras som följetong i Tidningen Elektrikern.

Debatt: ”Las måste vara en lag värd namnet”

DEBATT ”Där är det mycket viktigt att ha en skyddslagstiftning som är värd namnet, och som inte urholkas av AD och en del politiker”, skriver Christian Kutzner. Efter att ha jobbat i närmare 30 år som ombudsman i Hotell och restaurangfacket, även om jag sedan 2016 varit pensionär, har jag en hel del erfarenhet av tillämpandet av LAS.

Johannes Klenell: ”Därför förespråkar den ekonomiska eliten brexit”

KULTURKRÖNIKA ”Brexit handlar alltså inte enbart om ett folkligt missnöje mot en överstatlig elit. Den ekonomiska eliten kan också ha en hel del att vinna på att vara brexitförespråkare”, skriver Johannes Klenell. Så här i brexittider har fokus i svensk debatt främst legat i förklaringsmodeller som handlat om de besvikna väljarnas protest mot EU:s överstatlighet.

Jonas Eriksson: ”Fackföreningsrörelsen – folkrörelse eller försäkringsbolag?”

DEBATT ”Fackföreningar uppfattas idag mer som försäkringsbolag än demokratiska organisationer som driver sina medlemmars frågor”, skriver Elektrikerförbundets centrals ungdomsansvarige Jonas Eriksson. Sverige har mycket att vara stolta över. I år, 2019, firar vi att det var 100 år sedan vi tog ett av de första stegen till att bli ett demokratiskt styrt land.

”AGNES” AV DYLAN FÄREMARK – DEL 5

KULTUR Del 5 Joseph Brodsky Här är den femte delen av Dylan Färemarks prisbelönta novell Agnes, som publiceras som följetong i Tidningen Elektrikern.