• Poul-Erik Jensen

KRÖNIKA

”Facklig-politisk samverkan är superviktigt. Höstens val är superviktigt. Det handlar om blåbrunt eller rödgrönt och oavsett hur det blir så får det enorma konsekvenser för landets löntagare i alla branscher”, skriver Poul-Erik Jensen.

Många människor har i dag svårt att förstå varför de olika fackförbunden är mer eller mindre engagerade inför valet i september. Än flera har svårt att förstå varför vissa fackförbund är ganska kraftfullt engagerade i politiska frågor.

Det handlar ytterst om makt. Ordet makt klingar ibland negativt i människors öron och därav blir facklig-politisk samverkan något negativt. Men det är precis tvärtom: något mycket positivt.

Det är positivt att fackförbund driver sina medlemmars viktigaste frågor mot de högst politiskt ansvariga ledarna i kommun, region och riksdagen, samma politiker som vi ibland också skäller på för att de har en enorm trygghet med löner, ersättningar och förmåner – inte minst när de avgår.

LÄS ÄVEN: Anna Norling: Om det som valrörelsen borde handla om

Redan i slutet av 1800-talet insåg arbetarrörelsen att man även behövde politisk makt. Förbättringar i arbetsmiljö, anställningstrygghet, MBL, semester, sjuklön, föräldrapenning med mera har kommit successivt under hela 1900-talet med den ena reformen efter den andra.

Allt detta tar vi i dag ofta för givet. Till exempel, vem skulle i dag nöja sig med två veckors semester på sommaren? Men all denna trygghet har vi inte fått gratis. Musklerna på arbetsgivarsidan är allt större och är allt mer samordnade med den politiska världen.

Samtliga borgerliga regeringar har utfört attacker på löntagarnas trygghet och plånböcker. Alla arbetsgivarorganisationer har sakta men säkert sågat sönder lagen om anställningsskydd, vilket har lett till att det inte finns mycket kvar av LAS idag.

Vi är inte alls lika trygga på jobbet som vi var på 80-talet när varenda arbetsgivare skrek efter arbetskraft och de stod i kö för att erbjuda bättre löner och förmåner.

Alliansen utförde enorma attacker mot löntagarna mellan 2006-2010 då de hade en majoritetsregering, sänkta ersättningar för A-kassa, sjukpenning och föräldrapenning – beslut vi än i dag upplever efterverkningar ifrån.

Alla vet att med en majoritetsregering kan mycket förändras på mycket kort tid. Än i dag utförsäkras människor från sjukförsäkringen och det är ofta våra syskon eller föräldrar som drabbas, de äldre som har slitit ett helt yrkesliv och som inte orkar fullt ut till 65 år. De med tunga lyft och obekväma arbetsställningar.

LÄS ÄVEN: Jonas Wallin: ”Det här är min oro”

Till och med pensionärerna har fått utstå attacker på sin trygghet. När man tror att man har klarat sig genom ett långt yrkesliv och ska få ha det lite skönt på åldern höst då drabbas man av ”bromsen” i pensionssystemet – vem hade trott att det fanns en broms där?

Eller införd pensionärsskatt – varför ska en pensionär betala mer skatt än en arbetare? Eller sänkta bostadstillägg – vem hade trott att man behöver bostadstillägg för att kunna bo kvar när man blir pensionär?

Dagens unga har en mycket värre arbetsmarknad än vad jag kunde förställa mig. Nu hör man om unga som måste pyssla ihop tre anställningar hos tre olika arbetsgivare med scheman hit och dit för att få en inkomst som liknar en heltid.

Man hör om unga som inte vågar duscha på dagtid och kväll på grund av att de är rädda att missa ett samtal eller sms från en arbetsgivare som vill ha in dom med extremt kort varsel.

LÄS ÄVEN: Claes Thim: ”Att facket inte ska hålla på med politik är ren nonsens”

Med andra ord, facklig-politisk samverkan är superviktigt. Höstens val är superviktigt. Det handlar om blåbrunt eller rödgrönt och oavsett hur det blir så får det enorma konsekvenser för landets löntagare i alla branscher.

Antingen skapas otrygghet med nya attacker på LAS, MBL, jämställdheten, sjukpenningen, A-kassan, skattesänkningar och så vidare – eller så skapas det trygghet för vanligt folk helt enkelt.

Poul-Erik Jensen
Debattör, LO-facken