• Jonas Wallin. Foto: Tomas Nyberg

2018-06-18

LEDARE

”Det här är saker jag är orolig för, och det är bara några. Listan på nödvändiga reformer vi behöver göra i det här landet är lång. Vi känner igen den allihop. Men ändå har vi slutat prata om de frågorna”, skriver Jonas Wallin.

När vi går till vallokalen och röstar den 9 september, då är vi var och en med och formar vilken politik som ska föras de närmsta åren.

Det kommer att bli en tuff valrörelse. Vi kommer att möta människor därute som tror att det här valet handlar om böneutrop, och som är beredda att använda sin röst, sitt inflytande på valdagen, till att dra isär människor ännu mer.

Och politiker från alla håll ansluter sig till diskussioner, och ger sig in i debatt om hur olika religiösa församlingar ska fungera, som om det är det mest livsavgörande för dig och mig.

LÄS ÄVEN: Riksdagens beslut: Välfärdsvinster ska inte begränsas

De säger att de gör det för att det är viktigt att ta människors oro på allvar. Men då vill jag berätta vad jag är orolig för:

Jag är orolig för skolan, för att klyftorna bara drar iväg och drar isär oss ännu mer. I de stora städerna ökar segregationen, och skolan, som skulle jämna ut förutsättningarna mellan fattiga och rika, förstärker dem istället, så att den som drar det korta strået i klasslotteriet ska få ett ännu kortare av skolsystemet.

När regeringen lägger förslag om behörighet från yrkesprogrammen till högre studier och att stoppa att skolornas pengar går till vinster åt privata storföretag, då vill jag att valet ska handla om det.

Och när vi är oroliga över att det inte räcker, över att regeringen åker på säljresor med samma skolföretag, så att våra skattepengar går åt till att exportera det här katastrofsystemet till fler länder.

LÄS ÄVEN: Utbildningsutskottet: Nej till högskolebehörighet på yrkesprogram

Jag är orolig för att inte få rätt cancervård om jag skulle behöva. Enligt en rapport från Cancerfonden som kom nyligen skulle 2 900 människoliv kunna räddas varje år om lågutbildade fick lika bra vård när de blir sjuka som högutbildade får.

Den svenska arbetarklassen dör av ojämlik vård. Det oroar jag mig för, och det borde våra politiker oroa sig för.

Jag är orolig för alla dödsolyckor som sker på arbetsplatserna, särskilt i vår bransch. I en rapport som vi släppte nyligen är det tydligt att dödsolyckor och politik hänger ihop.

Det är inte svårt att lista ut att när det blir långa leveranskedjor med underleverantörer i led efter led, så blir säkerheten lidande. Men det finns också mycket som behöver göras med arbetsmiljön i alla typer av jobb.

Vi måste se till att vi kan hålla oss friska på jobbet, och så behövs stora satsningar på arbetsmiljö. Och när olyckan är framme, så måste man kunna lita på sjukförsäkringen, och det är svårt att göra idag.

LÄS ÄVEN: Jonas Wallin: ”Rör inte strejkrätten!”

Det här är saker jag är orolig för, och det är bara några. Listan på nödvändiga reformer vi behöver göra i det här landet är lång. Vi känner igen den allihop. Men ändå har vi slutat prata om de frågorna.

Vi kan väl vara ärliga och kallade dem för vad de är: vänster-höger-frågorna. Frågorna om en rättvis ekonomisk politik. Om välfärd och skatter. Om att omfördela från den som har mer till den som har mindre. Om en politik som går ut på att ta hand om varandra när det är tufft.

Det behövs mer av det i svensk politik. Det är klart att ingen pratar om vänster och höger i politiken när det inte finns några konkreta förslag. Kanske är det nu dags för en progressiv skattereform? Att se till att lyfta frågan om en ny omfördelning, i den tid då klyftorna mellan de rika och alla andra har ökat.

LÄS ÄVEN: Jonas Wallin: ”Jag vill se mer av det gamla Socialdemokraterna”

Om vi pratar om detta, då tror jag att det finns en chans att vi slipper en regering som leds av Moderaterna efter nästa val. Den förra moderatregeringen gjorde allt den kunde för att slå mot facket, öka klyftorna och sälja ut välfärden, och de har inte ändrat sig sen dess, tro mig.

Och med Sverigedemokraterna med i eländet också lär det inte bli bättre. De är precis lika glada i att gynna de redan rika och försämra arbetsrätten, och sen skylla att det blev sämre på grund av invandrarna.

SD lägger pengar på att sänka bankskatter och till privata välfärdsföretags vinster, och säger sen att det är för dyrt att hjälpa flyktingar. Och de får hela debatten att handla om att de är jobbigt att samsas med andra kulturer.

LÄS ÄVEN: Jonas Wallin: ”Vi stödjer de politiker som är bäst för våra medlemmar”

Vi kommer möta dem hela valrörelsen, och jag kommer att vara taggad. För varje debatt om kulturer som dyker upp, ska jag lyfta debatten om arbetsrätten, om ekonomisk politik, om varför klyftorna har ökat och om vad vi tillsammans kan göra åt det.

Det är hög tid att vi berättar för våra politiker vad vi är oroliga för, och hög tid att vi ställer krav på förändring.

Jonas Wallin
Förbundsordförande, Elektrikerförbundet

Maila artikeln Skriv ut artikeln
Mer Åsikter

Sofie Eriksson: ”Mannen framför mig vågar inte skaffa barn”

KRÖNIKA ”Föreställ dig känslan. Att hela din närvaro ifrågasätts dagligen. Att arbeta hårt med kroppen och ändå ses som en belastning. Att inte våga skaffa barn för att du är så orolig att en liten och skör människa skulle behandlas lika vidrigt som du själv”, skriver Sofie Eriksson. Nej, jag vågar inte skaffa barn. Inte så som det ser ut nu.

”Människor med fysiskt tunga arbeten ska inte bli förlorare”

LEDARE ”Innan pensionsåldern höjs borde man ha säkrat så att arbetsmiljön är så bra att man kan arbeta längre än idag. Det kanske vore på sin plats att sänka den dagliga arbetstiden, korta arbetsveckan eller förlänga semestern”, skriver förbundsordförande Jonas Wallin. Nuvarande pensionssystem infördes 1999. Det föregicks av ett stort remissarbete.

Kurt Junesjö: ”Jag hoppas LO-förbunden tar sitt förnuft till fånga”

REPLIK ”När Erland Olauson säger att rättsläget är oförändrat talar han tyvärr mot bättre vetande”, skriver Kurt Junesjö. Erland Olausons bemötande av mina åsikter om förslaget till inskränkningar i strejkrätten är anmärkningsvärt. För han bemöter mig bara med ett enda argument, en dom som kom redan 1989, Britanniadomen.

Josefine Larsson: ”Vart har respekten tagit vägen?”

KRÖNIKA ”Hade jag inte velat bli smutsig under mina naglar hade jag ju valt ett annat yrke. Och så vitt jag vet så finns det faktiskt män som inte vill få smuts under sina naglar också. Men skulle en man någonsin få den frågan? Jag tror inte det”, skriver Josefine Larsson. För snart nio år sedan valde jag att bli elektriker.

Johannes Klenell: ”Personligen avskyr jag cynismen”

KRÖNIKA ”Ingen kan göra allt, men alla kan göra något sa parollen under flyktingkrisen. Ändå sitter man där, med sitt morgonkaffe och känner sig otillräcklig inför att världen går under”, skriver Johannes Klenell. Jag är i grunden optimist. Det är inte en lätt grundinställning att ha i dag. Världen krymper. Vi dränks i bilder av plågade människor.

DEBATT: ”Avreglerad elmarknad – Det har inte blivit bättre”

DEBATT ”Istället för utveckling av tillverkning och anläggningar blev det utsugning, övervinster, oligopol, monopol och dåliga affärer med sämre standard på anläggningar som resultat”, skriver debattörerna.
Felix Finnveden, personlig assistent och förtroendevald i Kommunal

Felix Finnveden: ”Styrkan sitter i gräsrötterna”

KRÖNIKA ”Vilket parti eller tankesmedja som helst kan dribbla med siffror och statistik, men inom fackförbunden och i LO organiserar vi 1,5 miljoner människor som riskerar sämre liv om högern får igenom sina förslag”, skriver Felix Finnveden.

Anna Norling: ”Spelreklamen – Lönsam enbart för några få”

KRÖNIKA ”Den sorg, den skuld, den reva det gör i allt för många människors liv att utsättas för denna marknadsföring de inte kan stå emot är inte värd en enda skattekrona samhället kan casha in från dessa spelbolag”, skriver Elektrikerns redaktör Anna Norling.  Jag har tänkt att det inte lönar sig. All den här reklamen för spel, för betting, för nätkasino.

Minnesord av Nille Thorsell: ”Karl Knuters, Vila i frid”

MINNESORD Karl du föddes god och snäll i en värld full av törnen. Du frågade alltid hur jag mådde och det kändes på riktigt som du ville veta svaret. Vi var många som visste att du tampades med spöken. Jag förstod dock aldrig att det var spelets satar som drev dig i fördärvet. Hade du bara sagt något, hade jag bara lyssnat. Det finns många om och men här min kamrat Karl.

Minnesord av Johnny Ekdahl: ”Vila i frid, Karl Knuters”

MINNESORD Min kära vän och kollega Karl Knuters finns inte bland oss längre. Han avslutade sitt liv på julafton, bara 33 år gammal. Må han vila i frid. Vissa kallade honom Kalle, andra med mig sade Knuters. Knuters kunde framstå som en tystlåten, något förvirrad och kanske lite osäker filur bland övriga människor.

DEBATT: ”Sänkt medlemsavgift – till vilket pris?”

DEBATT ”Vill du betala lägre i fackavgift så är ett bra tips att avstå nästa års löneförhöjning eller strunta i att plocka ut ackordet”, skriver debattörerna. Något som diskuteras flitig i förbundet just nu är medlemsavgiften, huruvida den ska sänkas eller ej.

Claes Thim: ”Större risk att dö på jobbet än att bli skjuten”

DEBATT ”En dödsskjutning leder oftast till stora tidningsrubriker och bästa sändningstid i tv. En död arbetare får knappt en notis i samma media. Hur kommer det sig?”, skriver Claes Thim. Första arbetsdagen för året och jag börjar med att summera arbetsmiljöåret som varit.

DEBATT: ”Stoppa oseriösa kurser för ställningsbyggare”

DEBATT ”Det går inte att lita på utbildningsbevisen som utfärdas av oseriösa aktörer. Människor riskerar att utsättas för livsfara”, skriver Gustaf Gedda och Håkan Carlsson. Sverige växer. Snart blir vi 11 miljoner invånare. Det innebär hundratusentals nya bostäder, mer infrastruktur och fler offentliga lokaler.

Ulf Lundén: ”En arbetarklasshjälte för vår tid”

LITTERATUR (Michael Enggaards debutroman Ynkrygg. Utgiven av Bokförlaget Polaris.) ”Romanhjältar från arbetarklassmiljöer hör inte till vanligheterna och upplösningen hör till det mer vederkvickande slaget”, skriver Ulf Lundén. Michael Enggaards debutroman Ynkrygg utspelar sig på en bilverkstad och i en boxningsring i Köpenhamn.

David Fernhed: ”Kapitalismen är precis så hård och kall som Scrooge”

”Och kapitalismen är precis så där hård och kall som Scrooge. Det enda som räknas är vinsten på satsad krona”, skriver David Fernhed. Med smink i hela ansiktet, lite för trånga byxor och en storväst i beige manchester sitter jag i logen. Jag väntar. Jag väntar på att få gå upp på komedianternas scen och spela min roll.