• Martin Luther King skulle nog inte längre se Sverige som ett land med moral längre, snarare ett samhälle med många medborgare som lider av dåligt samvete”, skriver Ulf Lundén. Foto: Staffan Björklund

  • Martin Luther King hade några dagar innan lett en demonstration till stöd för strejkande renhållningsarbetare i Memphis, Tennesse. Muralmålning i Memphis över de strejkande arbetarna. (AP Photo/Mark Humphrey)

  • Martin Luther King i talarstolen. (AP Photo/JT, File)

2018-05-16

KULTUR

Det har nu gått 40 år sedan baptistpastorn och medborgarrättskämpen Martin Luther King (1929-1968) sköts ihjäl utanför sitt hotellrum på Lorraine Motel i Memphis. Han var bara 39 år gammal när han mördades.

Martin Luther King hade några dagar innan lett en demonstration till stöd för strejkande renhållningsarbetare i Memphis, Tennesse. Han blev en symbol i kampen för att alla människor ska behandlas med lika rätt och värde.

Martin Luther King förespråkade icke-våldslinjen och fick även gehör för den åsikten inom den breda gruppen människor som kom att ingå i medborgarrättsrörelsen. Det handlade om ett folkligt uppror och massprotester mot sociala orättvisor.

Under 1960-talet genomgick västvärlden en ungdomsrevolution av sällan skådat slag. Nu skulle den gamla konservatismen, auktoritära ledare och stater kastas över bord. Det var en revolution som bland annat gjorde upp med rasister och andra reaktionära krafter i samhället.

Jazz, rock, blues och soul var samtliga framsprungna ur den svarta musikkulturen och spred sig över hela västvärlden med benäget bistånd av vita artister och band.

LÄS ÄVEN: Extra stor närmaro i (S) förstamajtåg i Ludvika: ”Många kommer från hela landet”

Medborgarrättsrörelsens kamp för svartas rättigheter pågick samtidigt som motståndet mot Vietnamkriget började att växa. Många unga människor blev politiskt medvetna. Kännedomen om USA:s blodiga och våldsamma historia, med utrotande av ursprungsbefolkningar, omfattande slavhandel och inbördeskrig, ökade med tiden.

Tidsandan var, kort sagt, radikalt annorlunda än nu.

Martin Luther King älskade på sin tid det neutrala och oberoende Sverige. Här fanns den anständigaste samhällsmodellen av dem alla, ett samhälle som vilade på den internationella solidaritetens principer. Det är inte borgerlighetens Sverige, inte heller Sverigedemokraternas och absolut inte Svenska naziströrelsens Sverige.

Martin Luther King beskrev Sverige som en ”nation med samvete”. Ett land som Sverigedemokraterna öppet föraktat sedan partiet bildades i slutet av 1980-talet.

LÄS ÄVEN: Ulf Lundén: ”En respektfull hyllning till arbetaren”

Han kom till Stockholm för att närvara vid en gala på Operan till stöd för de svartas kamp för lika rättigheter i USA. Året var 1966. Den dåvarande socialdemokratiska statsministern Tage Erlander satt på läktaren.

På scenen stod bland andra Harry Belafonte, Alice Babs och Monica Zetterlund. Stödgalan leddes av Hasse Alfredson och Tage Danielsson, båda representerade den vänstersinnade fria och oberoende humanismen.

Martin Luther King vände sig i sitt tal till statsministern men också till sin gode vän Gunnar Myrdal, sociolog, nationalekonom och socialdemokratisk politiker. Det var Myrdal som redan på 1940-talet hade uppmärksammat och dokumenterat de orättvisa maktförhållandena som rådde mellan svarta och vita i USA.

LÄS ÄVEN: Jonas Wallin: ”Svara svartmålarna!”

På operan slog Martin Luther King an tonen i sitt mest berömda tal någonsin, ”I have a dream”. Han sade bland annat:

”Jag har fortfarande en dröm om att den harmoni, det välstånd och fred som ni åtnjuter här i Sverige ska bli den huvudsakliga exporten mellan världens alla nationer”, sade han och påminde publiken om John Donnes tidlösa ord om att ”Ingen människa är en ö helt för sig själv, varje människa är en del av en kontinent och en helhet; varje människas död är en förlust för mig, ty jag ingår i mänskligheten; sänd därför aldrig bud för att få veta för vem klockan klämtar, ty den klämtar för dig”.

Det vore på sin plats i tidevarv av dessa, när konservativa och reaktionära krafter på nytt fått luft under vingarna, att ständigt påminna varandra om John Donnes tankar och vilket samhällsklimat som rådde när Sverige byggde upp det starka statliga välfärdssamhället.

Ett samhälle med politiska ledare som också tog sig ton i den internationella storpolitiken. Det fanns ingen tvekan om vem som var förtryckare och vem som blev förtryckt.

Nu står vi här och försöker se oss i spegeln medan vi och övriga Europa stänger sina gränser, där flera auktoritära ledare i världen tävlar om vem som bäst skyddar sin egen makt, sitt eget kapital genom handelskrig och där murar av olika slag ska skilja människor åt på nytt.

LÄS ÄVEN: Nazistledare utesluts ur Elektrikerförbundet

Människor som är på flykt avhumaniseras och förvandlas till torr statistik i form av volymer. Vi tillåter röntgenbilder på knäleder för att åldersbestämma ensamkommande trots rättsosäkerheten. Här sätts flyktingförläggningar i brand utan att förövarna riskerar att upptäckas, ställas inför domstol och fällas.

Martin Luther King skulle nog inte längre se Sverige som ett land med samvete längre, snarare ett samhälle med många medborgare som lider av dåligt samvete.

Ulf Lundén


FAKTA: Krönikans källmaterial är hämtat från Martin Luther King – Hans dröm och vår verklighet av Lars-Åke Augustsson (Carlsson bokförlag). Martin Luther King av Lennart Pehrson (Historiska Media).

Maila artikeln Skriv ut artikeln
Mer Åsikter

DEBATT: Varför är inte pensionärer välkomna på Elmässan?

Bild: Pixabay DEBATT (Kommentar från Easyfairs, som anordnar Elmässan i Kista, följer efter debattexten.) Med anledning av det senaste beslutet att pensionärer inte har rösträtt i avdelningarna, detsamma gäller nu också för BESÖK av Elmässan i Kista.

Ingemar E L Göransson: Om att förstå nuvarande politiska kaos

KRÖNIKA ”Vänstern i bred bemärkelse har aldrig i modern tid varit svagare än idag. Den viktigaste orsaken till detta är att socialdemokratin lämnat reformismen och flyttat till mitten”, skriver Ingemar E L Göransson. Det är inte så svårt att förstå varför alliansen gjort sitt som politiskt projekt. Förutsättningarna har helt enkelt ändrats.

Per Eklund: “Är företagarnas Rot-statistik trovärdig?”

KRÖNIKA ”Människor är positiva till avdraget. Det är otvivelaktigt. Men frågan som ingen ställt än är hur positiva de är i en jämförelse med andra statliga satsningar”, skriver Per Eklund. Mycket av debatten runt Rot har en ideologisk grund. Vänsterpartierna är tveksamma till Rot och vänsterpartiernas väljare är emot Rot i högre grad.

”Det ska vara lika lätt och givet för en kvinna att bli elektriker som för en man”

LEDARE ”Det ska vara lika lätt och givet för en kvinna att bli elektriker som för en man. Och ingen bög ska behöva dra sig för att söka sig till yrket för att han tror att han inte kommer att vara accepterad på arbetsplatsen”, skriver Elektrikerförbundets ordförande Jonas Wallin.

Lars-Erik Pettersson: ”Replik på svar från Per-Håkan Waern”

DEBATT Angående svaret på min fråga om Demokrati, i Elektrikern nr 6 2018.

Morgan Bodin: ”Angående demokratin i förbundet”

DEBATT Jag vill göra ett tillägg kring debatten om Demokrati och repliken från Per-Håkan Waern. Håller helt och hållet med Lars-Erik Petterssons frågor kring hanteringen om demokratin inom förbundet. Per-Håkans svar ger ingen bild över varför beslutet fattades.

DEBATT: ”Vi får inte ta för dåligt betalt”

DEBATT ”Det finns ju inga argument som håller om man säljer bristkompetens till priser som gör att vi sakta kväver oss själva. Det finns en positiv och en negativ spiral och vi väljer i vilken av dem vi skall vara”, skriver Mats Bjelkevik. Rekordvärme i 3 månader och nu börjar politiker prata om att man behöver en plan för extrema väderförhållanden.

”Valdebatt fyra år senare – inget har förändrats”

KRÖNIKA ”Käbbelkulturen gör att allt fler tappar respekten för politikerna – färre orkar lyssna och än mindre engagera sig”, skriver PO Bergström. 28 augusti 2014 skrev jag den här krönikan nedan under rubriken Käbbelkulturen.

Anna Norling: ”Det ska löna sig att arbeta”

KRÖNIKA ”De här ständiga kraven från högern att sänka bidragen för dem som har det sämst ställt passar precis in i mallen. För då går det samtidigt att sänka lönerna riktigt mycket, utan att bidragen blir högre än lönerna. Då lönar det sig helt plötsligt att arbeta”, skriver Elektrikerns redaktör Anna Norling. Det är tisdagskväll.

Claes Thim: ”Rikta ilskan åt rätt håll”

DEBATT ”Här menar jag att Sverigedemokraterna ljuger för våra medlemmar om vad de egentligen vill. Sverigedemokraterna säger sig värna svenska arbetare men har faktiskt röstat emot att ställa krav på villkor i nivå med kollektivavtal vid offentliga upphandlingar”, skriver Claes Thim. Claes heter jag och är installationselektriker samt aktiv i Svenska Elektrikerförbundet.

DEBATT: Välfärdssamhälle vs. skattesänkningar

DEBATT ”Ska välfärden fungera, måste det in skattepengar och när vi får fler barn och pensionärer behövs det mer skattepengar för att alla ska få ta del av välfärden”, skriver debattörerna. Eftersom medellivslängden ökar, vi blir äldre och äldre hela tiden samtidigt som barnafödandet också ökar, så kommer flera ta del av välfärden.

Nille Thorsell ”Rädsla gör oss till dårar”

KRÖNIKA ”Det dog fler människor i arbetsplatsolyckor 2017 än av gängskjutningar, men man hör inte många vara rädda för sina arbetsplatser. Rädslan spökar i våra hjärnor och slår ut all form av logiskt tänkande”, skriver Nille Thorsell. Rädsla gör oss till dårar som fokuserar på allvarliga, men relativt små hot och gör så vi missar de stora hoten.

”Är det här demokrati?”

DEBATT ”Jag ser det som en åldersdiskriminering och kränkning av föreningsrätten alltså ett Odemokratiskt beslut. Varför omyndigförklarar man 10 procent av medlemmarna?”, skriver Lars-Erik Pettersson angående beslutet om pensionärers rösträtt i förbundet.
Foto: Tomas Nyberg

Svar till insändare angående pensionärers rösträtt på valmöten i verksamhetskretsarna

DEBATTREPLIK Elektrikerförbundets 1:e vice ordförande Per-Håkan Waern svarar här på Lars-Erik Petterssons debattext angående pensionärers rösträtt i förbundet.

”Alliansens arbetsmarknadsreform är socialt livsfarlig”

KRÖNIKA ”Arbetsgivare anställer inte fler än vad produktionen kräver, bara för att lönerna sänks. Och arbetsgivare anställer inte folk som inte klarar jobbet, även om de blir billigare än andra. Däremot anställer de förstås gärna folk som kan jobbet till litet lägre kostnader än förut”, skriver Ann-Marie Lindgren.