Pontus Boström, nyvald andre vice ordförande Elekterikerförbundet.
Foto: Anna Norling

Redan när Elektrikerförbundet bildades så var en av portalfrågorna elektrikeryrkets ställning och status.

Detta har sedan genom historien genomsyrat förbundets verksamhet och formulerats genom yrkesutbildnings- och kompetensutvecklingsfrågor. Att vidmakthålla och utveckla dessa har sedan varit grunden för att fortleva yrkesförbund. En genomtänkt satsning på förbundets själ kring yrkesutbildning och kompetensutveckling kan bli ett viktigt inslag i att stärka och utveckla vårt förbund inför framtiden.

Vår bransch och yrke är satt under en ständig utvecklingspress. Man kan blunda för det eller hela tiden följa och försöka anpassa sig till teknikutvecklingen. Ett stöd i arbetet för att öka yrkets attraktionskraft är då möjligheten att utveckla sig som individ och elektriker inom nya områden. Det är också en grundpelare för att elektrikerförbundets medlemmar ska stå starka i en hårdnande konkurrens och vara anställningsbara både i och utanför vår bransch. Alltså starkare i sin anställning, vilket underlättar för att kunna ställa krav på och stå upp för ordning och reda i branschen. Något som idag är satt under stark press av avregleringar och en historik låg organisationsgrad.

LÄS ÄVEN: Pontus Boström vald till andre vice ordförande

I dagens installationsavtal bilaga 14, finns det en text om ”Partenas syn på kompetensutveckling”. Texten är högtidlig men har tyvärr väldigt lite med verkligheten att göra vilket givetvis är olyckligt. Resultatet av detta mäts mig veterligen inte heller. Vidare finns det sakfel i texten, parterna äger inte EUU gemensamt längre. Det gemensamma bolaget såldes 2015 till EIO numera IN och överskottet användes för att täcka underskotten i förbundets räkenskaper. Värdet i bolaget har bland annat uppkommit genom att löneutrymme i kollektivavtalet avståtts till förmån för kompetensutveckling/utbildning. Reavinst borde således reserverats för medlemmarnas kompetensutveckling, vilket inte gjordes. Kraftverksavtalet innehåller också text om en yrkesnämnd med ansvar för fortbildning som härstammar från en tid då frågorna fanns hos EA för de som minns detta. Men där känns det som arbetsgivaren förfogar fritt över frågeställningen.

Även i utvecklingsavtalet från 1990 finns skrivningar om behovet av en fungerande kompetensutveckling. Är det någon ute på företagen som känner till eller aktivt använder detta? Jag tar i så fall med glädje emot resultaten kring detta.

I dag hattas det med frågorna på flera olika ställen. Ineffektivt och otydligt för omvärlden men också för företag och medarbetare i branschen. Vi bör därför verka för att tillskapa en organisation som hanterar branschens yrkesutbildnings- och kompetensutvecklingsfrågor så kan vi flytta fram positionen ytterligare.

LÄS ÄVEN: David Fernhed: Vad är rättvisa?

I skenet av ökad internationell konkurrens lever den kanske viktigaste frågan allt för mycket i skymundan. Både Elektrikerförbundet och Installationsföretagen (tidigare EIO) har prioriterat frågan om kompetensutveckling allt för långt ned på sina agendor. Branschen har sedan länge ett system som nämns ovan med gemensamma medel för fortbildning och kompetensutveckling.

Min bild är att detta system inte svarar mot dagens behov. För mig är det också oklart hur och vilka individer som det träffar. Känslan är dock att det är för få som får del av systemet. Branschen bör därför enas om en ordentlig översyn i syfte att utveckla och bygga ut detsamma för att möta en allt tuffare internationell konkurrens. Dagens system lär omfatta cirka 14-15 miljoner kronor men det är bara min gissning.

LÄS ÄVEN: ”Var stolt över din klasstillhörighet”

En ofta återkommande invändning är att detta inte räcker långt om fler ska få fortbildning och kompetensutveckling. Det stämmer säkert men är inget hinder för ett långsiktigt mål som kan nås successivt. Rom byggdes inte på en dag. Ett modernare system bör enligt min uppfattning vara kopplat till individen på något sätt för att uppfattas som rättvist och legitimt.

Om nu inte arbetsgivarna vill eller orkar medverka kring att stärka kompetensutvecklingen bör vi aktiva pröva att i förbundets regi bygga upp en sådan verksamhet. Det skulle då kunna bli ett betydande tillskott att det faktiskt gör skillnad om man är medlem eller ej i Elektrikerförbundet.

Ovanstående är mina egna förslag till reformer av elteknikbranschen och Elektrikerförbundet.

Pontus Boström
Ombudsman i Region Mitt/nyvald andre vice ordförande