Det var journalisten Curt Isaksson som i mitten av 1990-talet uppmärksammar denne unge man i Elektrikern.

Erik Fast kom till Paris redan hösten 1899. Han anlitades av Asea för att göra all elinstallation i den svenska villan vid världsutställningen i Paris som var samtidigt som de olympiska spelen.

Det var fasligt hett den här maratondagen, den 19 juli 1900. Upp emot 40 grader. Av de 17 som startade kom bara sju i mål.

Erik Fast som inte tränat något rationellt året innan OS, satsade dock hårt och ledde loppet stort efter halva loppet

Glömdes bort vid prisutdelningen

Men med en halvmil kvar tog orken slut, Erik gav upp och han slängde sig i ett dike. Men en kamrat kom så småningom förbi och uppmuntrade honom att fortsätta.

Erik Fast kom i mål som trea på 3 timmar och 37 minuter, 38 minuter efter segraren.

Men vid prisutdelningen glömde man bort Erik Fast och han blev utan bronsmedalj. Några år senare försökte franska idrottsmän överlämna medaljen i Sverige, men då var det ingen som visste vem Erik Fast var.

Svenskt rekord två år senare

Erik Fast var inte ensam svensk i OS i Paris. Totalt var det åtta idrottsmän och en ledare i truppen.

Under tävlingarna bestämde sig dock tre svenska dragkampare att bilda ett nordiskt lag tillsammans med tre danskar vid OS i Paris och de lyckades faktiskt vinna det första lagguldet.

Erik Fast fortsatte efter OS att jobba som elektriker ute i Europa. Efter två år kom han hem till Sverige och blev den förste svensken att springa 5000 meter under 16 minuter.