Jörgen Lindh om bruksortens storhetstid: ”Det var mycket folk här förr”

Ett modernt vattenkraftverk, 100 år av kraftverkshistoria och ett modernt kulturcentrum.
Så kan man beskriva en viktig del av den lilla värmländska bruksorten Deje.
Samtidigt som industrin har minimerats och Fortum outsorcat verksamheten, så expanderar kulturinslagen bland gamla generatorer.

 
– Det kunde ha blivit bättre, säger Jörgen Lindh om outsorcingen från Fortum till Bilfinger.
I fjol beslutade Fortum sig för att de inte skulle ha någon driftpersonal kvar. Det blev företaget Bilfinger som tog över den lokala driften och underhållet vid 125 kraftstationer och 250 dammar hos Fortum.

 
Avtalet mellan Fortum och Bilfinger sträcker sig över tre år från 1 januari 2015 och det finns en option på ytterligare två år. I och med avtalet tog Bilfinger över omkring 200 av Fortums anställda.
I 15 år har Jörgen Lindh jobbat på Dejefors kraftstation.
– Det är fyra personer som är stationerade här. Sen åker vi ut på de mindre kraftstationerna.
Jörgen trivs med arbetet.
– Det är frihet under ansvar, det är varierat och den fungerar bättre när jag kan lägga upp dagen själv.
Var sjätte vecka är det beredskap med allt vad det betyder. Det kan bli akututryckningar till ett 15-tal kraftverk allt mellan Hagfors och Forshaga. Ibland händer det när hustrun jobbar och han är ensam med barnen. Men det brukar fixa sig.
– Jag tycker det är roligt med beredskap. Man får lära sig saker och jag kan utmana mig själv.

 
Även Jörgens pappa jobbade på Kraftstationen.
– Jag kommer ihåg de roliga grejerna när jag var med pappa. Men jag kommer inte ihåg de jobbiga nätterna
Den äldsta maskinen som är i drift är från 1936. Två är från 1952 och en från 1994.
När Dejefors kraftstation byggdes var det en flitig aktivitet vid kraftverket och det näraliggande sågverket och massafabriken.

 
Här fanns en stor trädgård och Elektrikerförbundet hade en egen avdelning i Dejefors med egen fana.
– Det var mycket folk här då, säger Jörgen Lindh.
Själv bor han ”två stenkast” från kraftverket. Uppväxt på orten och har nu köpt hus och har egen familj.
Förr i tiden var det Uddeholm som var ägare. Jörgens pappa var fackligt förtroendevald och senare chef
Sen har det varit Gullspång kraft, Birka och Fortum. Nu är det Bilfinger som är arbetsgivare.

 
Jörgen åker runt på de olika kraftverken och har också lite specialuppgifter då han sköter brandsläckare bland annat.
Yrkeskunskapen hos en som kan sitt kraftverk sitter i alla sinnen.
– Jag hör om det inte låter som det ska.
Även om outsorcing och personalminskning är ledord på dagens arbetsplatser, så är inte Jörgen allför orolig över sin framtid.
– Det är svårt att flytta kraftstationen. Det är annat med en Volvofabrik. Man börjar komma till en punkt där det inte går att bygga bort. Det måste vara en handpåläggning.
Han ser det som en trygg arbetsplats. De som jobbar här kan sitt arbete och är upplärda på jobbet. Det som kan oroa är en kommande nyrekrytering. Någon direkt utbildning utanför kraftverken finns inte.
Lite irritation över centraliseringen känner han.
– De bygger om men det pratar inte med de som jobbar här.

 
Som så många andra bruksorter har idrotten varit viktig. Här finns en idrottskultur. Fotboll och ishockey finns det traditioner av. Och rivaliteten mellan Deje och Forshaga har legat i luften under matcherna på Älvkroksvallen
Här i Deje tog Ulf Sterner sina första segrar innan han gick till Forshaga och allt större klubbar.
Med 3000 invånare finns här både sporthall och simhall.

 
Jörgen Lind har själv spelat fotboll i Deje.
– Jag har spelat mot Olof Mellberg
De äldre turbinerna i den äldsta delen av kraftstationen är nu bortplockade och det är stängt för vattenkraft, men däremot finns här mycket annan kraft numera. Kulturkraft.
Deje gamla kraftstation från 1906 har blivit ett kulturcentrum.

 
Drivkraften att få till stånd kulturcentrat är Ulleruds teateraktörer. De började med en produktion i det gamla virkeslagret redan 1992. 2008 fick man möjlighet att komma in och hyra lokalerna av Fortum. Här har man spelat teater, haft musikföreställningar, visat konst och hantverk och haft en hel del andra arrangemang.
Ibland har det varit tufft och ekonomiska svårigheter. I dag är det ett café här och utställningar.
När vi kommer in i kraftstationen så möts vi av en rad målningar av Caroline af Ugglas. Brevid ser man Gudrun Sjödens färggranna tyger som lyser upp.
Första året med regelbundet öppet var 2013. Då hade man totalt 8000 besökare, runt 100 per dag.
– Det här kan vi inte backa ur, sa vi i gruppen då, säger Linn Sönstebö Mossberg, som är konstnärlig ledare för Kraftstationsprojektet.

 
Intresset för utställningarna har spridits till andra håll i Värmland. I år har antalet besökare ökat till 400 per dag under högsäsongen.
– Av dem är det 380 som jag inte känt igen.
Nu måste man säkra ekonomin för framtiden
– Caféet klarar sig bra men huset måste få bidrag. Det som kostar är marknadsföring, belysning och den ekonomiska risken när vi har musikartister här.
Det är ett 20-tal personer som är kärnan i de som jobbar med kulturcentrumet.
– Det är ett fantastiskt gäng som alltid ställer upp. Alla är inte från Deje. Det är häftigt att vi gått från industri- och järnvägsknut och pappersindustri till kulturcentrum. Jag är så stolt över alla som ställer upp, säger Linn.

 
Och kraftverkselektrikerna kommer tillbaka till kraftstationen, nu som kulturarbetare vid konstrundan. Gunnar Klarström är 81 år och ställer ut sina slöjdalster. Dan Klarström, ställer ut sina fotografier.
Kulturen gör att historien blir levande i det gamla brukssamhället.

Per Eklund
per.eklund@daladem.se