2014-09-05

Krönika
Det är valtider igen. Politiker och journalister gör sitt bästa för att väcka medborgarnas intresse de sista veckorna före valet. Det går så där. Alltför många är trötta på munhuggningen.

Antalet medlemmar i de politiska partierna är lägre än i gamla Sovjetunionen där 90 procent förväntades lyda och trösta sig med att de fick tilltala de aktiva partitopparna med ordet kamrat. Det är en utveckling som självklart inte är bra för demokratin.
Det finns säkert många orsaker till den här utvecklingen, men en viktig anledning kan vara den offentliga umgängeskultur som finns i de kretsar av politiker och journalister som påverkar våra tankar och därmed vår tillvaro. Det politiska språket. Sättet att prata till och skriva om varandra.

Här följer några regler för en blivande svensk politiker som vill passa in och göra karriär:
· Du har alltid rätt.
· Politiska motståndare har alltid fel.
· Om någon påstår att partiet/du har fel – erkänn inte. Inte ens om du blir överbevisad. Koncentrera dig istället på effektiva bortförklaringar.
· Motståndare har onda avsikter med sin politik. Antingen vill de att det ska gå dåligt eller i bästa fall så förstår de inte att det kommer att gå dåligt.
· Om en politisk motståndare gjort något bra – visa aldrig svaghet genom att ge beröm.
· Öva dig i konsten att förlöjliga och förödmjuka dina motståndare. När de som lyssnar skrattar åt din motpart har du vunnit en halv seger.
· Lyssna aldrig på motparten av något annat skäl än att förbereda attackerande kritik.
· Se till att ge väljarna minst ett nytt löfte per dag i valspurten.
· Kom ihåg att aldrig erkänna att ni lägger ett förslag av taktiska skäl för att vinna röster kortsiktigt – det görs alltid av omtanke om framtiden.

Media hänger gärna på. Ju mer av det här beteendet desto större rubriker. Rena personangrepp säljer.
Men vem vill umgås med en människa som beter sig så här i vardagslivet? Vilken trovärdighet har den personen? Hur fungerar en människa med det här beteendet exempelvis på en arbetsplats? Och till sist – varför förväntas politiker som ska ha ansvar för vårt samhälle bete sig så här? Vi medborgare vill ju bara veta hur de vill lösa våra problem och förbättra vår tillvaro så att vi vet vem eller vilka vi ska rösta på.
Käbbelkulturen gör att allt fler tappar respekten för politikerna – färre orkar lyssna och än mindre engagera sig.

Till sist är jag just nu, två veckor före valet, innerligt trött på den dagliga torghandeln med vallöften. Jag vill bara ha ett enda från alla politiker:
– Om jag blir vald lovar jag att göra mitt bästa!

PO Bergström

Konsult som utbildar professionella förhandlare

 

 

Maila artikeln Skriv ut artikeln

Kommentarer

Mer Åsikter

DEBATT: ”Avreglerad elmarknad – Det har inte blivit bättre”

DEBATT ”Istället för utveckling av tillverkning och anläggningar blev det utsugning, övervinster, oligopol, monopol och dåliga affärer med sämre standard på anläggningar som resultat”, skriver debattörerna.
Felix Finnveden, personlig assistent och förtroendevald i Kommunal

Felix Finnveden: ”Styrkan sitter i gräsrötterna”

KRÖNIKA ”Vilket parti eller tankesmedja som helst kan dribbla med siffror och statistik, men inom fackförbunden och i LO organiserar vi 1,5 miljoner människor som riskerar sämre liv om högern får igenom sina förslag”, skriver Felix Finnveden.

Anna Norling: ”Spelreklamen – Lönsam enbart för några få”

KRÖNIKA ”Den sorg, den skuld, den reva det gör i allt för många människors liv att utsättas för denna marknadsföring de inte kan stå emot är inte värd en enda skattekrona samhället kan casha in från dessa spelbolag”, skriver Elektrikerns redaktör Anna Norling.  Jag har tänkt att det inte lönar sig. All den här reklamen för spel, för betting, för nätkasino.

Minnesord av Nille Thorsell: ”Karl Knuters, Vila i frid”

MINNESORD Karl du föddes god och snäll i en värld full av törnen. Du frågade alltid hur jag mådde och det kändes på riktigt som du ville veta svaret. Vi var många som visste att du tampades med spöken. Jag förstod dock aldrig att det var spelets satar som drev dig i fördärvet. Hade du bara sagt något, hade jag bara lyssnat. Det finns många om och men här min kamrat Karl.

Minnesord av Johnny Ekdahl: ”Vila i frid, Karl Knuters”

MINNESORD Min kära vän och kollega Karl Knuters finns inte bland oss längre. Han avslutade sitt liv på julafton, bara 33 år gammal. Må han vila i frid. Vissa kallade honom Kalle, andra med mig sade Knuters. Knuters kunde framstå som en tystlåten, något förvirrad och kanske lite osäker filur bland övriga människor.

DEBATT: ”Sänkt medlemsavgift – till vilket pris?”

DEBATT ”Vill du betala lägre i fackavgift så är ett bra tips att avstå nästa års löneförhöjning eller strunta i att plocka ut ackordet”, skriver debattörerna. Något som diskuteras flitig i förbundet just nu är medlemsavgiften, huruvida den ska sänkas eller ej.

Claes Thim: ”Större risk att dö på jobbet än att bli skjuten”

DEBATT ”En dödsskjutning leder oftast till stora tidningsrubriker och bästa sändningstid i tv. En död arbetare får knappt en notis i samma media. Hur kommer det sig?”, skriver Claes Thim. Första arbetsdagen för året och jag börjar med att summera arbetsmiljöåret som varit.

DEBATT: ”Stoppa oseriösa kurser för ställningsbyggare”

DEBATT ”Det går inte att lita på utbildningsbevisen som utfärdas av oseriösa aktörer. Människor riskerar att utsättas för livsfara”, skriver Gustaf Gedda och Håkan Carlsson. Sverige växer. Snart blir vi 11 miljoner invånare. Det innebär hundratusentals nya bostäder, mer infrastruktur och fler offentliga lokaler.

Ulf Lundén: ”En arbetarklasshjälte för vår tid”

LITTERATUR (Michael Enggaards debutroman Ynkrygg. Utgiven av Bokförlaget Polaris.) ”Romanhjältar från arbetarklassmiljöer hör inte till vanligheterna och upplösningen hör till det mer vederkvickande slaget”, skriver Ulf Lundén. Michael Enggaards debutroman Ynkrygg utspelar sig på en bilverkstad och i en boxningsring i Köpenhamn.

David Fernhed: ”Kapitalismen är precis så hård och kall som Scrooge”

”Och kapitalismen är precis så där hård och kall som Scrooge. Det enda som räknas är vinsten på satsad krona”, skriver David Fernhed. Med smink i hela ansiktet, lite för trånga byxor och en storväst i beige manchester sitter jag i logen. Jag väntar. Jag väntar på att få gå upp på komedianternas scen och spela min roll.

Jonas Wallin: ”Fler bränder i juletid!”

LEDARE ”Vi vet, utan att kunna bevisa det, att många husägare gör egna elinstallationer och speciellt i äldre hus så är det obehöriga som utfört elinstallationen”, skriver förbundets ordförande Jonas Wallin. Nu lackar det mot Jul. Flera av oss ser fram emot lite ledighet och mysiga dagar med familj och vänner.

Ulf Lundén: ”Bankskandalerna fortsätter och vinnare förblir skurkkapitalismen”

KRÖNIKA ”Girigheten finner inga gränser. Bolags- och finanseliten hör till den högsta kasten. De får ofta sin vardag betald av sin arbetsgivare. Det är gratis hotellnätter, fria luncher och transporter med mera. Staten delar ut bidrag till städhjälp. Den ekonomiska eliten struntar blankt i vem som bildar ny regering i Sverige.

Claes Thim: ”Vi arbetare är de största förlorarna med denna budget”

DEBATT ”Vi arbetare är de största förlorarna med denna budget, de största svikarna är Centerpartiet och Liberalerna”, skriver Claes Thim. Here we go again. Moderaterna och Kristdemokraternas budget kommer gälla 2019 då den gick igenom riksdagen med stöd av Sverigedemokraterna.

DEBATT: ”Ena handen vet inte vad den andra gör”

DEBATT ”Det sorgliga är att denna inkompetens och en tandlös tillsynsmyndighet gör att elnätskunderna, som inte kan freda sig, får bära hela notan för felaktiga reinvesteringar”, skriver debattören. Jag har varit anställd hos och arbetat inom olika energibolag i över 20 år. Därvid hade jag många kontakter med andra energibolag.

Anna Norling: ”Det finns olika människor överallt – även inom elektrikeryrket”

KRÖNIKA ”Att Madeleine nu öppet berättar om den väg hon valt att gå betyder mycket. Dels för andra transpersoner, som kan se att de inte är ensamma med att känna som de känner, dels för oss alla. Att vi får hjälp med att förstå att det finns olika sorters människor överallt”, skriver Elektrikerns redaktör Anna Norling.