Lita inte på allt som räknenissarna hittar på! Uträkningar ner till hundradelar och tusendelar kan gömma både okunnighet och hjärnsläpp.

Stefan Fölster är siffertrillare hos storföretagen. 2014 publicerade han en rapport som väckte uppståndelse. Om 20 år kommer hälften av alla jobb i Sverige att försvinna med automatiseringen, hade han räknat ut.

109 yrken var rankade efter risken att ”tas över av datorer”. I topp var fotomodeller med 98,0 procents sannolikhet att försvinna, i botten präster med 0,8 procent, himmelriket oräknat.

Kategorin ”elmontörer, tele- och elektronikreparatörer m.fl.” skulle datorerna med 57,2 procents säkerhet ta över.

Men det var inte tal om att använda den fenomenala produktivitetsökningen till kortare arbetstid eller personalförstärkningar inom vård, skola och omsorger. Fölster föreslog i stället, som alltid, sänkta kostnader för arbetskraften.

Snart har nio år gått. Hur står sig prognosen?

Inte alls.

Skyller på byggbranschen

Sammantaget har antalet anställda i de yrken som skulle försvinna i själva verket ökat. Med lågkonjunkturen kommer arbetslösheten att växa igen, men någon massiv utslagning till följd av automatisering ser vi inte till.

Fölster skyller på byggbranschen. Över 70 procent av byggjobben skulle enligt hans beräkningar försvinna. I stället växte antalet anställda kraftigt.

Hur kommer det sig?

En förklaring är att Fölster kalkylerat i det blå. Siffertrillaren har noll koll på de praktiska förutsättningarna för tekniska framsteg i olika yrken.

En annan förklaring är att den tekniska utveckling som faktiskt är möjlig inte blivit av.

Flexibel låglönesektor

Tre företag, Peab, Skanska och NCC, styr och ställer på byggmarknaden. De tar de största kontrakten, men arbetet lejer de ut till underentreprenörer i led på led. Längst ner är prispressen svår. Där finns inget kapital för investeringar i ny teknik. Skumraskföretag lever i stället på skattefusk, brott mot lagar och avtal och exploatering av migrantarbetare.

Längst upp, där vinsterna hopar sig, finns pengar till tekniska framsteg. Men varför göra stora, riskfyllda investeringar i ny teknik när snabba cash kan pressas ur arbetare i outsourcade, förslummade delar av produktionen? 

De största företagen har länge efterfrågat en flexibel låglönesektor. Lösare regler för de små- och medelstora företagen gynnar ”alla storföretag, vilka behöver koncentrera sig på sina kärnverksamheter och i allt större utsträckning litar till ett stort antal underleverantörer”, skrev direktörsklubben European Round Table 1994.

EU-kommissionen ser i låglönejobben en utväg ur arbetslösheten. Statligt subventionerade hushållstjänster ingår i konceptet.

Så får vi i stället för teknisk utveckling, arbetstidsförkortningar och allmän välfärd ett arbetsliv som med daglönare, springsjasar och hembiträden alltmer liknar 1800-talet.