Vi minns Joppe – Jan Johansson – en fin kamrat och kämpe!
Elektrikernas tidigare förbundssekreterare Jan Johansson har gått bort. Här minns vännerna honom.
Den 3 oktober 2023 fick vi beskedet om att Joppe lämnat oss.
Joppe, från Islingsby i Borlänge, började sin bana på Dalarnes Elektriska 1960. Då som springschas/lärling. Inte långt därefter kunde Joppe kalla sig elektriker. Elektriker var han vid samma företag tills Elektrikerförbundet, avdelning 21, anställde honom.
I övergången mellan 60- och 70-tal vaknade Joppes fackliga intresse på allvar, engagemanget i de fackliga frågorna, och klubben, ökade rejält.
Den fackliga utvecklingen fortsatte
Ackordsfrågor var viktiga, framför allt den 1971 helt nya prislistan, vilken Joppe hade en hel del att säga om. Något senare såldes företaget till NEA-gruppen. Den nya ledningen började med att betala ut ungefär halva lönen. Sedan struntade de i att göra något åt det, förrän Joppe och klubben hörde av sig.
Då hände det saker.
Den fackliga utvecklingen fortsatte. 1978 var det dags att ta över ordförandeklubban i klubben i Dalarnes Elektriska.
1986 anställdes Joppe som ombudsman i avdelning 21, drygt ett år senare bar det av till Stockholm och anställning på förbundskontoret som studiesekreterare. 1990 blev han ansvarig för Installationsavtalet och ackordsverksamheten, två tongivande områden i Elektrikerförbundet.
Vid förbundets kongress 1994 blev Joppe invald i ledningen i förbundet, han blev förbundssekreterare.
Fler unga till facket
Inom förbundet började det nu pratas demokratifrågor, utveckling av gymnasieskolans elprogram, och den fackliga utbildningen utvecklades. Joppe engagerade sig starkt i frågorna hur vi skulle rekrytera fler unga till facket. Organisationsgraden skulle öka.
Det blev naturligt att utveckla den fackliga skolinformationen på el- och energiprogrammen i gymnasierna. Därur sprang Club SEF och elevmedlemskap. Som mest var det närmare 4 000 elevmedlemmar.
Trots de enorma behoven i detta jätteland fanns en stor stolthet i att många pojkar och flickor gavs en yrkesutbildning.
Många ”Unga elektriker” fostrades, de ungdomliga inslagen i Centrala representantskapen blev påtagliga och unga visade upp sig på elfackmässor och konferenser med andra fackförbund, i Sverige och Norden. Flera ”Unga elektriker” blev senare förtroendevalda inom förbundet.
Vi började under Joppes tid, 1997, återigen utbilda kommande ombudsmän, i samarbete med Brunnsviks Folkhögskola. All den här utvecklingen såg han på med ett leende.
Förbundets engagemang i internationella solidaritetsfrågor låg honom nära hjärtat. Mest konkret via de två yrkesskolor i Indien som förbundet var engagerade i. Trots de enorma behoven i detta jätteland fanns en stor stolthet i att många pojkar och flickor gavs en yrkesutbildning som förändrade hela deras och deras anhörigas liv.
Flyttade hem till Gagnef
Joppe var drivande i Framtidsmässan på Svenska Mässan i Göteborg, 2000, ett av förbundets största engagemang. Där hölls seminarier och utställningar i vilka bland annat Elektrikerförbundets avdelningar visade upp framtidsprojekt.
Syftet var att skapa en nytändning och utveckla organisationen för framtidens utmaningar. Det var ett unikt fackligt arrangemang som väckte stor uppmärksamhet.
När Joppe ”på heltid” flyttade hem till Gagnef var det dags att ta den politiska ådran och engagera sig i hembygden, med precis samma rättvisepatos som i engagemanget inom Elektrikerförbundet. Det var utbildningsnämnden som fick förmånen av att lära sig av Joppes visheter under ett antal år.
Fritiden, för det fanns även en sådan, ägnade Joppe mycket och gärna åt sommarstugeområdet Västtjärnslindans Fäbodvall där han som vanligt var drivande.
När en kompis lämnar oss känns det mörkt och jobbigt.
Vi skulle kunna skriva ett stort antal sidor om minnen i vilka vi hade berättat om saker där vi tillsammans med Joppe arbetat för att ta förbundet framåt på ett positivt sätt. Det var så Joppe tänkte, ”framåt på ett positivt sätt”. Vi minns, och vet att många andra minns, all den nytta som Joppe gjort och hur envis han var: Han brann för rättvisefrågorna fackligt och politiskt.
Nu har vi minnena kvar av Joppe. När en kompis lämnar oss känns det mörkt och jobbigt. I det här fallet är vi övertygade om att våra och andras ljusa minnen av Joppe kommer att bestå. En fin kamrat och kämpe!
