Ska barn till rika föräldrar verkligen behöva nöja sig med att gå i samma skola som barn till fattiga föräldrar?

Den frågan var kontentan av arbetsgivarorganisationen Almegas remissvar på den statliga utredningen om likvärdighet i den svenska skolan.

Nu har Almega tagit bort vad de betecknar som ”olyckliga formuleringar”. Men alla förstår förstås att det är så här de resonerar mellan skål och vägg.

Det var skoldebattören Johan Enfeldt som först uppmärksammade det minst sagt iögonfallande resonemanget i Almegas remissvar på den statliga utredningen. 

Så här stod det: 

”En svår etisk fråga är om elever till föräldrar som bidragit till att finansiera välfärden ska tvingas stå tillbaka för elever till föräldrar som inte bidragit till att finansiera välfärden, eller som till och med är en kostnad för välfärden.”

Sedan ett par decennier är vi i praktiken på väg tillbaka till ett system med parallella skolor.

Tony Johansson

Det här är ett synsätt som hämtat från tidigt 1900-tal. 

När det gamla parallellskolesystemet – som var ett klassamhälle i miniatyr – avskaffades och ersattes med en sammanhållen grundskola för alla, gjordes det utifrån en idé om jämlikhet.

Även om vi kommer från hem med vitt skilda förutsättningar, ska vi vara jämlika i skolan.

Olof Palme brukade tala om att skolan ska vara en plats där arbetarens och direktörens barn kan träffas som jämlikar. 

Idag vet vi att Palmes vision inte endast var bra ur ett demokratiskt perspektiv, utan att blandade skolor också är bra för resultaten.

Sedan ett par decennier är vi i praktiken på väg tillbaka till ett system med parallella skolor, och mycket pekar på att segregationen och de allt större skillnaderna mellan skolor är en förklaring till de haltande svenska resultaten.

Inom skolforskningen brukar man tala om ”kamrateffekten”. Elever påverkas av sin omgivning – positivt såväl som negativt.

Dessutom bygger resonemanget på felaktiga premisser. Det är helt enkelt inte så att någon tvingas stå tillbaka när andra ges bättre möjligheter.

Tony Johansson

Att det finns negativa effekter är lätt att föreställa sig, men mycket tyder även på att lågpresterande elever presterar bättre i miljöer med fler högpresterande elever, och att även högpresterande elever gör bättre ifrån sig i en blandad miljö. 

Almegas resonemang är extremt ur ett demokratiperspektiv. Vi väljer inte våra föräldrar. Varken de vars föräldrar ”bidragit till att finansiera välfärden” eller de som fötts av föräldrar som, enligt Almega, ”är en kostnad för välfärden”.

Alla barn har samma rätt till en bra skola – oavsett hur mycket skatt deras föräldrar betalat. 

Men dessutom bygger resonemanget på felaktiga premisser. Det är helt enkelt inte så att någon tvingas stå tillbaka när andra ges bättre möjligheter.

Jämlikhet höjer alla.  

   
Tony Johansson,
författare och debattör