Den arga elektrikern vill ha jämnare löner
Avtalet går snart ut och ett nytt ska till. Det hettar till. Det är väl ganska naturligt, avtalsförhandlingar är en kamp mellan arbete och kapital.
Runt om i landet åker ombudsmän och förtroendevalda ut på alla de viktiga arbetsplatserna för att informera sig själva om stridsviljan bland medlemmarna, och också informera om Elektrikerförbundets krav och om vad arbetsgivarna vill.
Tidningen Elektrikern följde med på ett par arbetsplatsbesök i Örebro på skottdagen.
I Örebro sitter Camilla Lodin som ombudsman för Elektrikerna. Hon organiserar företagsbesöken i Närke när de ska informera om avtalsförhandlingarna.
Den här dagen ska hon besöka ett gäng Bravidaanställda vid ett lägenhets- och förskolebygge. Hon har med sig Kurt Eriksson, klubbordförande på YIT i Örebro. De ska också besöka bygget av ett nytt rättscentrum vid centralstationen och ett bygge inne på Kumlaanstalten.
Jag ska följa med på rundturen den sista februari. Men på Kumlaanstalten vill de inte släppa in någon journalist. Camilla och Kurt får skjuta det besöket en dag framåt.
På lägenhetsbygget alldeles i närheten av fotbollstadion Behrn arena, möter vi Jonas Bergman. Han är ledande montör och i stort sett döv.
– Här i Örebro anser de att jag är döv. Jag bodde i Norrköping tidigare, där var jag hörselskadad, säger han och skrattar.
Vi går in till Bravidagänget, som har rast. Det är trångt. Där inne sitter åtta killar. Camilla och Kurt delar ut informationsmaterial och berättar om läget i avtalsrörelsen. Det diskuteras moderna avtal, årsarbetstid och att tacka nej till traktamentsjobb.
Någon av killarna funderar om hur man ska förhålla sig till Byggnads konflikt.
En i laget tycker att det nog är viktigt att satsa på arbetstidsförkortningen. Det är inga häftiga diskussioner. Stora svåra frågor. Men det är nog också lite av att knyta näven i fickan.
Frågan om tidsbank och årsarbetstid som Eio vill få till stånd, irriterar.
– De är djävligt USA-inspirerade, säger nån om arbetsgivarnas krav.
Sen börjar de diskutera det som är mer nära. Varför har det inte funnits hissar, när det är så många våningar?
Camilla konstaterar att det är väldigt trångt i boden.
– Man ska inte vara fler än sex. Nu är ni åtta. De måste fixa hit en till.
Efter en stund när diskussionerna börjar avta, tar Jonas med oss på en rundvandring i bygget. Lyxiga lägenheter i tre hus med tio våningar.
Jonas är irriterad över hur ackordet räknats. Bland annat berättar han och hans arbetskamrater om hur ansvariga ansåg att det ingick i ackordet att flytta material på samma våning. Att det var från våning tre i ena huset till våning tre i det andra huset, blir ju lite annorlunda än att flytta på samma våning i ett hus. Ansvariga hänvisade till att husen är sammanbyggda på första våningen.
– Jag är arga elektrikern, säger Jonas. Så mycket av hans dövhet märker man inte av.
Han berättar ganska stolt över bygget han är ledande montör för. Men han är lite ovan att vara ansvarig för ett så stort bygge. Han visar också hur huskonstruktionen blivit lite fel och nu måste man bygga ut flera innerväggar, för att de ligger fel i förhållande till de färdiggjutna hålen för eldragningen.
– Problemen med lönerna är att alla tjänar så olika, säger Jonas.
På bygget träffar vi Magnus Olsén, som drar in el till det som ska bli kök en gång. Magnus är precis som Jonas svårt hörselskadad. De talar både med munnen och med teckenspråk. I bullret verkar det som teckenspråket är mest effektivt.
– Det viktigaste är att alla ska hålla ihop. Så som det var på 40- och 50-talen, säger Magnus.
Samtalet mellan Camilla och Jonas om ackorden och problemen hur man räknar fortsätter. Camilla räknar med att att sig tid med arbetsplatsen veckan efter.
Jonas pratar på. Jag fascineras av allt han vill berätta. Hörselproblemen ställer naturligtvis till en del problem. Speciellt vid möten, där många talar i mun.
– Det är svårt att uppfatta det man säger från olika håll i rummet. Vi har rätt till en tolk. Företaget kan begära pengar från arbetsförmedlingen till att betala tolk. Men det blir krångligt ibland, säger Jonas.
Under tre dagar besöker de fackligt ansvariga 15 arbetsplatser i Närke för att informera om avtalssituationen.
På byggfackens hus träffar vi Markus Cicek och Fredrik Lundahl. De har just kommit tillbaka från Karlskoga, där de varit till flera arbetsplatser för att informera.
– Många montörer uppfattar att arbetsgivarna går ut ganska tufft. De vill göra montörerna billigare. Vårt avtal ses av LO som det bästa. Vi har stått emot i vår bransch, säger Camilla Lodin.
Kurt Eriksson som jobbat länge på YIT och är klubbordförande, menar att arbetsgivarna och Svenskt Näringsliv är ute efter Elektrikerna för att de är stridbara.
I centrala Örebro byggs ett nytt Rättscentrum. Goodtech står för den elektriska installationen.
Camilla Lodin berättar återigen om situationen i avtalsrörelsen. Montörerna kikar i informationsmaterialet.
Det här är några dagar efter att Byggnads tagit ut arbetsplatsen i det strejkvarslet som ska sättas i verket den 7 mars.
– Naturligtvis är pengarna intressant, säger en i laget.
– Blir vi indragna i konflikten. Hur kommer stöttningen av Byggnads att se ut, frågar Peder Sjögren.
Det blir också lite frågor hur ersättningen blir vid konflikt.
Peder Sjögren tycker att det är fel att man ska tappa semesterdagar efter en konflikt.
– Det borde kanske nån skriva en motion till förbundet om, säger Kurt Eriksson.
Om Byggnads går i konflikt, så blir det snabbt omöjligt för elektrikerna att arbeta.
Det blir en diskussion om hur Byggnads går ut i första ledet i den återkommande konflikten mellan arbete och kapital, som en avtalsrörelsen är.
– Det ska vara sårbart vid en konflikt, konstaterar Camilla.
Per Eklund