Mer solidaritet mellan de olika facken. Det menar representatenter från 6F-facken i Värmland, måste till i avtalsrörelsen.
Debattinlägget är skrivet av Mikael Ericsson Fastighets, Kent Larsson Målarna, Stanley Nilsson Elektrikerna, Richard Nilsson Transport, Leif Haraldsson Byggnads, Per Lawén Elektrikerna och Anders Johansson SEKO.

Vi går in i en ny avtalsrörelse. Bland våra klubbar och avdelningar har avtalsförslag framställts på förbättringar av våra arbetsvillkor och löner. Mer trygghet, mindre godtycke och ökad rättvisa dominerar förslagen, förutom de rena plånboksfrågorna.
Avtalsrörelsen 2012 ser ut att ha flera ingredienser som ger upphov till att det blir både tufft och svårbedömt hur utgången blir.
De faktorer som direkt berör avtalsrörelsen är bland annat finanssektorns kris, som till viss del påverkat jobbkonjunk-turen. Vidare har den klena efterfrågan på exportvaror satt tryck på industriförbunden, som bland annat tvingats till lägre ingångslöner. Detta gillar naturligtvis arbetsgivarföreningarna, som med en blå regering i ryggen, vädrar morgonluft.

Under avtalsperioden har fackföreningsrörelsen och våra medlemmar även fått uppleva konsekvenserna av försämringar av A-kassan och sjukförsäkringen.
Alltför många har slagits ut från arbetsmarknaden, kombinerat med att det sociala skyddsnätet inte längre är heltäckande. Detta gör att arbetsmiljö och anställningsskyddsregler blir alltmer viktiga för våra medlemmar.
Fackföreningsrörelsen kommer nu att ställas inför stora krav.
För det första ska vi ha en samordning och via gemensamma förhandlingar, reglera att antal viktiga frågor. Vi måste också ha en enad front för att mota arbetsgivarnas fordringar på lokal lönebildning och avtalsförsämringar.
Om någon på något ställe går med på att försämra kollektivavtalet, så kommer det krav från andra arbetsgivare att fler ska göra likadant.

Börsbolagen har haft ett par riktigt bra år och vinsterna har varit goda. Men som vanligt har vinsterna inte gått tillbaka in i företagen. Istället har vinsterna gått till penning- hungrande riskkapital-bolag och aktieägare. De Direktörer som högst pläderar återhållsamhet, är också de som själva beviljat sig monsterbonusar eller lyxlägenheter.
Det är inte rimligt att börsbolagsdirektörerna ska tjäna femton gånger mer än de arbetare som tjänar in vinsterna till bolagen!
Våra medlemmar är de som ska ha en högre andel av vinsterna. Kompetensutveckling, bättre arbetsmiljö och innehållsrika arbetsuppgifter är det som behövs för att kunna utveckla den svenska arbetsmarknaden.
Våra medlemmar ska ha en bra lön som är rättvis. Vi kräver därför i 2012 års förhandlingar att lönerna ska öka med lägst 860 kronor i månaden. Vi vill också att en extra pott tillförs alla tjejer på minst en hundralapp i månaden.
Den svenska modellen bygger på att parterna frivilligt träffar avtal och sedan håller sig till vad avtalet säger.
Idag kan vi konstatera att arbetsgivarföreningen Svenskt Näringsliv vill avreglera kollektivavtalen och flytta ner centrala lönesystem och anställningsvillkor till lokal företagsnivå.
Motivet är att arbets-givarna vill få större makt gentemot de anställda och slippa ett kollektivt regelsystem. Om generella regler inte finns bestämmer den starke, det vill säga den som har pengar. På sikt riskerar vi sämre arbetsvillkor och dumpade löner.

Det är därför av stor vikt att vi i framtida avtals-rörelser slåss för att lönenivåer bestäms av fasta, accepterade avtalsregler. Det är också angeläget att de lägsta lönerna närmar sig de utgående lönerna för att hindra oseriösa arbetsgivare att utnyttja arbetskraft.
Vi vill även öka trygg-heten genom att minska de cirka 800?000 visstidsanställningarna. Normen ska vara tillsvidareanställning. Otrygga anställningar ger ett maktövertag till arbetsgivaren över de anställda. Detta gör att få vågar ställa krav, då straffet kan bli att anställningen avslutas fortare än kvickt.

Vi vill också att bemanningsavtalet ses över så att vare sig lön eller anställningsvillkor kan försämras mot det som våra medlemmar tidigare haft.
Tendensen är att fler och fler blir uppsagda från sina egna arbeten och istället blir anställda i bemanningsföretag med samma arbetsuppgifter, men till betydligt sämre villkor. Alla blir heller inte anställda, då utgallring av icke önskvärda görs. Anställda på bemanningsföretag ska inte ha sämre villkor än de som finns på det företag de är inhyrda till.
Frågorna är många som vi vill ha förändring i, för att få ett rättvisare, jäm-likare och mer jämställt arbetsliv.
Vi undertecknar detta tillsammans så att vi på det sättet solidariskt ställer upp för varandra i årets avtalsrörelse.

Värmlandsfacken inom 6 F

Mikael Ericsson
Fastighets

Kent Larsson
Målarna

Stanley Nilsson
Elektrikerna

Richard Nilsson
Transport

Leif Haraldsson
Byggnads

Per Lawén
Elektrikerna

Anders Johansson
SEKO