Ulf Lundén: Martin Luther King älskade ett Sverige som SD föraktar





Martin Luther King i talarstolen. (AP Photo/JT, File)




KULTUR
Det har nu gått 40 år sedan baptistpastorn och medborgarrättskämpen Martin Luther King (1929-1968) sköts ihjäl utanför sitt hotellrum på Lorraine Motel i Memphis. Han var bara 39 år gammal när han mördades.

Martin Luther King hade några dagar innan lett en demonstration till stöd för strejkande renhållningsarbetare i Memphis, Tennesse. Han blev en symbol i kampen för att alla människor ska behandlas med lika rätt och värde.

Martin Luther King förespråkade icke-våldslinjen och fick även gehör för den åsikten inom den breda gruppen människor som kom att ingå i medborgarrättsrörelsen. Det handlade om ett folkligt uppror och massprotester mot sociala orättvisor.

Under 1960-talet genomgick västvärlden en ungdomsrevolution av sällan skådat slag. Nu skulle den gamla konservatismen, auktoritära ledare och stater kastas över bord. Det var en revolution som bland annat gjorde upp med rasister och andra reaktionära krafter i samhället.

Jazz, rock, blues och soul var samtliga framsprungna ur den svarta musikkulturen och spred sig över hela västvärlden med benäget bistånd av vita artister och band.

LÄS ÄVEN: Extra stor närmaro i (S) förstamajtåg i Ludvika: "Många kommer från hela landet"

Medborgarrättsrörelsens kamp för svartas rättigheter pågick samtidigt som motståndet mot Vietnamkriget började att växa. Många unga människor blev politiskt medvetna. Kännedomen om USA:s blodiga och våldsamma historia, med utrotande av ursprungsbefolkningar, omfattande slavhandel och inbördeskrig, ökade med tiden.

Tidsandan var, kort sagt, radikalt annorlunda än nu.

Martin Luther King älskade på sin tid det neutrala och oberoende Sverige. Här fanns den anständigaste samhällsmodellen av dem alla, ett samhälle som vilade på den internationella solidaritetens principer. Det är inte borgerlighetens Sverige, inte heller Sverigedemokraternas och absolut inte Svenska naziströrelsens Sverige.

Martin Luther King beskrev Sverige som en ”nation med samvete”. Ett land som Sverigedemokraterna öppet föraktat sedan partiet bildades i slutet av 1980-talet.

LÄS ÄVEN: Ulf Lundén: "En respektfull hyllning till arbetaren"

Han kom till Stockholm för att närvara vid en gala på Operan till stöd för de svartas kamp för lika rättigheter i USA. Året var 1966. Den dåvarande socialdemokratiska statsministern Tage Erlander satt på läktaren.

På scenen stod bland andra Harry Belafonte, Alice Babs och Monica Zetterlund. Stödgalan leddes av Hasse Alfredson och Tage Danielsson, båda representerade den vänstersinnade fria och oberoende humanismen.

Martin Luther King vände sig i sitt tal till statsministern men också till sin gode vän Gunnar Myrdal, sociolog, nationalekonom och socialdemokratisk politiker. Det var Myrdal som redan på 1940-talet hade uppmärksammat och dokumenterat de orättvisa maktförhållandena som rådde mellan svarta och vita i USA.

LÄS ÄVEN: Jonas Wallin: "Svara svartmålarna!"

På operan slog Martin Luther King an tonen i sitt mest berömda tal någonsin, ”I have a dream”. Han sade bland annat:

”Jag har fortfarande en dröm om att den harmoni, det välstånd och fred som ni åtnjuter här i Sverige ska bli den huvudsakliga exporten mellan världens alla nationer”, sade han och påminde publiken om John Donnes tidlösa ord om att ”Ingen människa är en ö helt för sig själv, varje människa är en del av en kontinent och en helhet; varje människas död är en förlust för mig, ty jag ingår i mänskligheten; sänd därför aldrig bud för att få veta för vem klockan klämtar, ty den klämtar för dig”.

Det vore på sin plats i tidevarv av dessa, när konservativa och reaktionära krafter på nytt fått luft under vingarna, att ständigt påminna varandra om John Donnes tankar och vilket samhällsklimat som rådde när Sverige byggde upp det starka statliga välfärdssamhället.

Ett samhälle med politiska ledare som också tog sig ton i den internationella storpolitiken. Det fanns ingen tvekan om vem som var förtryckare och vem som blev förtryckt.

Nu står vi här och försöker se oss i spegeln medan vi och övriga Europa stänger sina gränser, där flera auktoritära ledare i världen tävlar om vem som bäst skyddar sin egen makt, sitt eget kapital genom handelskrig och där murar av olika slag ska skilja människor åt på nytt.

LÄS ÄVEN: Nazistledare utesluts ur Elektrikerförbundet

Människor som är på flykt avhumaniseras och förvandlas till torr statistik i form av volymer. Vi tillåter röntgenbilder på knäleder för att åldersbestämma ensamkommande trots rättsosäkerheten. Här sätts flyktingförläggningar i brand utan att förövarna riskerar att upptäckas, ställas inför domstol och fällas.

Martin Luther King skulle nog inte längre se Sverige som ett land med samvete längre, snarare ett samhälle med många medborgare som lider av dåligt samvete.

Ulf Lundén



FAKTA: Krönikans källmaterial är hämtat från Martin Luther King – Hans dröm och vår verklighet av Lars-Åke Augustsson (Carlsson bokförlag). Martin Luther King av Lennart Pehrson (Historiska Media).
2018-05-16 07:49:16