Från fängelsevisor till dagens "gangstarap"







KULTUR




Recension
"Kåklåtar – fängelsevisor som identitetsmarkör och kulturarv" av Dan Lundberg

Utgiven av Gidlunds förlag




Musiketnologen Dan Lundberg lyfter fram det kreativa musikskapandet i landets fängelser genom flera decennier. Det handlar om fängelsevisor eller "Kåklåtar" till dagens gangstarap i form av Kartellen. Här snackar vi både folkkultur och även politisk kamp.

Brottslingen, den missanpassade, har alltid varit ett spännande ämne genom människans historia. Vi tycks aldrig få nog av brott och straff. Populärkulturen översvämmas av underhållningsvåld i både böcker, filmer och TV-serier.

I boken "Kåklåtar" får vi ta del av skillingtryck, fängelsevisor och kåklåtar till dagens gangsta-rap. I skillingtrycken kom internen inte själv till tals. Det var texter skrivna av andra personer. I fängelsevisorna var det däremot äkta vara precis som det är inom rapmusiken. Inga sköna omskrivningar utan hårt och rakt på sak. Texternas innehåll kan förstås verka stötande för känsliga personer och politiska motståndare.

Det är docenten i musikvetenskap Dag Lundberg, tillika chef för Arkiv- och biblioteksavdelningen vid Musikverket, som presenterar sin forskning i ämnet. Det är onekligen en originell och mycket välgörande insats för den som månar om en kultur som uppstår bland människor som befinner sig i utsatta livssituationer.

LÄS ÄVEN: Ingemar E. L. Göransson: "Arbetarrörelsen har svikit sin kulturpolitik"

Forskningen visar bland annat att intresset för fängelsevisor ökade under 1960- och 70-talet. Svenskt visarkiv samlade in visor på olika fängelser i två olika projekt. Syftet var att dokumentera en marginaliserad grupp av människor. Arbetet breddade synen på kulturarvet. Här ingick även kartläggning av tornedalsfinsk, finsk och samisk musik. Visarkivet samlande även in gatumusik, resandesånger, barnkultur (klapplekar och ramsor på skolgårdar).

Det var ett seriöst försök att bredda och bevara det som vi kan kalla folkkultur. Den står ju i bjärt kontrast till den gamla konservativa nationalromantiska drömmen om ett kulturellt homogent samhälle som på nytt fått fotfäste i den högerkonservativa och nationalistiska rörelsen. I deras tankefigurer finns i stort sett ingen plats alls för minoriteter eller subkulturer i den nationella historieberättelsen.

I boken "Kåklåtar" kan du bland annat läsa om Jailbird Singers mycket korta men framgångsrika karriär. Här var dalkarlen och kultfiguren Tore "Masen" Eliasson en av gruppmedlemmarna. Den stora förgrundsgestalten i sammanhanget var annars Lennart "Konvaljen" Johansson. Han fick en kommersiell karriär på flera år tack vare musik- och proggrörelsen på 1970-talet, " en sån där snubbe som kunde spela".

Anledningen var att skivbolaget Musiknätet Waxholm, MNW, gav ut LP-skivan "Kåklåtar" med bland annat "Konvaljen". Det mycket tidstypiska omslaget utgjordes av konstverket "Jag har fastnat i straffmaskinen" av Bosse Kärnes.

LÄS ÄVEN: Ulf Lundén: "En respektfull hyllning till arbetaren"

Gunilla Thorgren var drivande i projektet. Hon arbetade som socialassistent på Österåkeranstalten. Gunilla kom i kontakt med interner som både spelade instrument och sjöng. Arbetet med skivan blev en del i kampen för att förbättra villkoren på landets fängelser. Det fanns internationella historiska förebilder i straffångarna James "Iron Head" Baker och Huddie William Ledbetter (Leadbelly).

Gunilla Thorgrens bild av fångarna som "farliga individer" ändrades snabbt. Hon säger: "Vad jag mötte var vanliga människor med ovanligt många problem. Vad jag mötte var barn av underklassen med ekonomiska svårigheter, med giftproblem, utan utbildning, utan bostäder, utan sociala kontakter – hänvisade åt ett hänsynslöst förtryck."

Det var ett citat som lika gärna hade kunnat passa i en av hiphopkollektivet Kartellens texter. Här finns fler beröringspunkter med 1970-talets kåklåtar. Fängelsejargongen har bytts ut mot förortssvenska, men där finns samma distansering från samhället och samma känsla av övergivenhet.

LÄS ÄVEN: När svenskarna var invandrarna

Från fängelset Hall berättas det att 10-15 procent av de intagna skriver olika rapptexter. Rappandet sägs fungera som terapi. På kvinnofängelset Hinseberg gjorde sångerskan och kompositören Sara Thuresson ett musikprojekt 2015-2017. Texterna till skivan är skrivna av de intagna och berättar om både drömmar och personliga tillkortakommanden.

Det här är viktiga insatser för att hålla kulturarvet levande, som breddar, fördjupar och bråkar med den självgoda bilden av vår gemensamma historia, motsånger och berättelser som handlar om människor som inte representerar vinnarna i ett samhälle.

Ulf Lundén
ulf.lunden@mittmedia.se
2018-01-19 07:00:29