Medlemsavgift eller försäkringspremie?



För 25 år sedan var arbetsmarknaden för byggbranschen ungefär den samma som den är i dag.
Då var vi 33 000 medlemmar i Elektrikerförbundet. 33 000 medlemmar fördelade på cirka 30 lokalavdelningar varav fem inom nuvarande VK 8 och dithörande sektioner.
Antalet montörsklubbar var troligen fler än i dag (det finns inga korrekta uppgifter).

Medlemmarna träffades 2-4 gånger om året för att välja företrädare, till styrelse och i aktuella fall ombudsmän, samt andra representanter i exempelvis förhandlingsdelegationer och till kongresser. Vidare diskuterades aktuella fackliga frågor och ofta också politiska sådana. Även avdelningens ekonomi inklusive medlemsavgifter stod på dagordningen.
Alla medlemmar var givetvis både välkomna och kallade till dessa möten och hade där yttranderätt, förslagsrätt och rösträtt.
Detta hade till följd att de val som förrättades stod mellan väl kända och respekterade företrädare som fått demonstrera sina färdigheter under de allmänna medlemsmötena.

I dag existerar inga lokalavdelningar och inom exempelvis VK 8 finns möjligen någon aktiv sektion, dock inte för den största medlemsgruppen i Malmö. De medlemmar som jobbar på mindre firmor utan montörsklubb eller där montörsklubben inte fungerar står således utanför den lokala fackliga verksamheten.
Ledningen för de olika verksamhetsområdena hanteras av tre personer varav en betecknas som verksamhetsledare med långtgående befogenheter, till exempel att bestämma vilka medlemmar som skall kallas till det valmöte där de själva och andra representanter ska väljas.
Eftersom det mesta av den tidigare lokala verksamheten flyttas till förbundskontoret i Stockholm, så blir valet av representanter till CR och kongress ännu viktigare än då de lokala organisationerna hade ett långtgående inflytande.

Ombudsmän och kanslister är anställda av förbundsledningen och bekostas till största del av de kontrollavgifter som installationsmontörerna betalar för ackordsverksamheten.
Vad har då blivit följden av dessa förändringar utöver att en tredjedel av de yrkesverksamma elektrikerna är oorganiserade och förbundets medlemstal sjunkit till cirka 22 000 personer? Eftersom löner och arbetsvillkor ska tillämpas lika mellan organiserade och oorganiserade enligt avtal, så är ju inte ett passivt medlemskap en förutsättning för rätt lön.
Det kan vara på sin plats att erinra om de framsynta synpunkter på den så kallade strukturutredningen som bland annat Rune Larsson framförde vid 1994 års kongress (protokollet sid 47-47).

Känner alla dagens elektriker sig som presumtiva eller verkliga fackföreningsmedlemmar eller tycker de sig bara vara försäkrade mot diverse krämpor och övergrepp från arbetsgivaren? Ackordskontrollen lever ju sitt eget liv.
Återstår således att ställa sig frågan:
Är det medlemsavgift eller försäkringspremie som vi pytsar iväg till Stockholm varje månad?


Hans Schoug
2017-08-15 10:00:18