• Nille Thorsell. Foto: Tomas Nyberg

2018-02-20

DEBATT

”Hur vill du ha det på din arbetsplats? Har alla rätt att vara olika? Har alla rätt att vara unika? Har alla möjlighet att säga till om något upplevs fel?”, skriver Nille Thorsell.

”På den här arbetsplatsen har vi högt i tak.” Vad menar vi med detta uttryck egentligen? Oftast är det chefer, arbetsledare och lagbasar som säger sådant. Men vad menar de egentligen?

Att på den här arbetsplatsen får man säga vad man vill till vem som helst utan några konsekvenser? På denna arbetsplats får vi skämta om varandra på andras bekostnad utan att ta hänsyn till om någon blir ledsen? Jag vet faktiskt inte vad de menar med detta uttryck.

LÄS ÄVEN: Nils Thorsell: ”Vem tjänar på din rädsla?”

Jag tror att det oftast är: här pratar vi inte om värdegrunder eller hur vi ska respektera varandra. Här är det ensam är stark som gäller. Jag tror att den meningen även har olika innebörd beroende på vart i hierarkin man är på arbetsplatsen.

Är du en lärling kan det betyda: här gör vi vad som helst för att passa in och få plats. För en lagbas och ledare i gruppen kan det betyda: jag ska behålla min ställning med vilka medel som helst.

För en helt ordinarie arbetare på platsen kan det betyda: jag vill definitivt inte halka neråt i hierarkin men på sikt klättra lite uppåt.

När vi slänger ut frasen: ”Här har vi högt i tak”. Har vi försäkrat oss om att alla har förstått vad detta innebär? Vad betyder meningen på just din arbetsplats?

Oftast följs denna mening av en annan mycket populär och uppskattad fras: lite skinn på näsan måste man ha.

Då har vi alltså talat om för alla att här skämtar vi om vem som helst oavsett hur den individen mår. Skulle det nu visa sig att den individen mår dåligt av detta så har hen fått reda på att då ligger felet hos hen själv.

LÄS ÄVEN: Nille Thorsell: ”Släpp männen fria”

Alla ska alltså tåla det som sägs utan att ifråga sätta det hela.

För att riktigt säkerställa att alla har förstått att vi behandlar varandra precis hur vi vill så brukar frasen sunt förnuft dyka upp så fort någon frågar vad detta innebär. Sunt förnuft är ju olika hos alla individer och i olika sammanhang. Sunt förnuft betyder oftast här gör alla som dom vill.

För att alla ska ha samma sunda förnuft måste vi dela upplevelser, värdegrunder, historia och drömmar. Det är inte många som delar allt detta. Är det en sådan arbetsplats vi vill ha?

Borde det inte vara bättre att säga ”Här har alla en stabil värdegrund att stå på”?

Till och med en lärling förstår att innan man bygger taket så måste man bygga grunden och väggarna.

Grunden och golvet är viktigare än hur högt upp taket sitter på en arbetsplats.

Men om vi nu ska ha uttrycket ”Här har vi högt i tak”, borde inte det betyda ungefär följande:

LÄS ÄVEN: Nille Thorsell: ”Om det här med snoppar och snippor”

Medarbetare 1: Jag upplever nu att jag får alla tråkiga arbetsuppgifter och känner mig illa till mods med det.
Gruppen: Aj då det har vi inte tänkt på. Hur ska vi lösa detta tillsammans.
Medarbetare 2: Jag orkar inte längre. Jag har för mycket att göra. Kan någon hjälpa mig.
Gruppen: Javisst kan vi det. Bra att du säger till i tid. Det här löser vi tillsammans.
Medarbetare 3: Jag har bråkat med mina barn och min respektive nu i helgen. Jag mår jättedåligt så ni vet om det.
Gruppen: Mycket tråkigt att höra. Vill du prata så finns vi här och lyssnar aktivt. Vi hoppas verkligen att det löser sig. Kan vi hjälpa till på något annat vis?
Medarbetare 4: Det där skämtet du drog och alla ni skrattade åt, det tog väldigt illa hos mig. Jag blev ledsen fast jag vågade inte visa det när det hände.
Gruppen: Oj förlåt; det var verkligen inte våran avsikt. Vi ska verkligen tänka på det i fortsättningen och undvika att du upplever denna känsla igen.

Ni kanske nu tänker att: Den där Nille verkar vara en riktig präktig jävel som inte har någon humor och verkar hela tiden så där jävla PK.

Nej tyvärr är jag inte det. Jag har gjort tusentals överträdelser mot andra genom åren. Jag älskar humor och ser humor som ett viktigt inslag i hela livet.

LÄS ÄVEN: Nille Thorsell: ”Varför ska vi skattebetalare betala lönekostnaderna för privata företag?”

Men jag har börjat tänka på det. Där kanske vi har en skillnad. Sen har jag tränat på att lära mig säga förlåt när jag märker att mina skämt inte tog så bra som jag hade för avsikt.

Så hur vill du ha det på din arbetsplats? Har alla rätt att vara olika? Har alla rätt att vara unika? Har alla möjlighet att säga till om något upplevs fel?

Titta då inte i toppen på hierarkin. Fråga basen i denna pyramid. Fråga den du inte alltid märker av om hen är sjuk en dag eller inte.

Nille Thorsell

 

Maila artikeln Skriv ut artikeln
Mer Åsikter

Sofie Eriksson: ”Mannen framför mig vågar inte skaffa barn”

KRÖNIKA ”Föreställ dig känslan. Att hela din närvaro ifrågasätts dagligen. Att arbeta hårt med kroppen och ändå ses som en belastning. Att inte våga skaffa barn för att du är så orolig att en liten och skör människa skulle behandlas lika vidrigt som du själv”, skriver Sofie Eriksson. Nej, jag vågar inte skaffa barn. Inte så som det ser ut nu.

”Människor med fysiskt tunga arbeten ska inte bli förlorare”

LEDARE ”Innan pensionsåldern höjs borde man ha säkrat så att arbetsmiljön är så bra att man kan arbeta längre än idag. Det kanske vore på sin plats att sänka den dagliga arbetstiden, korta arbetsveckan eller förlänga semestern”, skriver förbundsordförande Jonas Wallin. Nuvarande pensionssystem infördes 1999. Det föregicks av ett stort remissarbete.

Kurt Junesjö: ”Jag hoppas LO-förbunden tar sitt förnuft till fånga”

REPLIK ”När Erland Olauson säger att rättsläget är oförändrat talar han tyvärr mot bättre vetande”, skriver Kurt Junesjö. Erland Olausons bemötande av mina åsikter om förslaget till inskränkningar i strejkrätten är anmärkningsvärt. För han bemöter mig bara med ett enda argument, en dom som kom redan 1989, Britanniadomen.

Josefine Larsson: ”Vart har respekten tagit vägen?”

KRÖNIKA ”Hade jag inte velat bli smutsig under mina naglar hade jag ju valt ett annat yrke. Och så vitt jag vet så finns det faktiskt män som inte vill få smuts under sina naglar också. Men skulle en man någonsin få den frågan? Jag tror inte det”, skriver Josefine Larsson. För snart nio år sedan valde jag att bli elektriker.

Johannes Klenell: ”Personligen avskyr jag cynismen”

KRÖNIKA ”Ingen kan göra allt, men alla kan göra något sa parollen under flyktingkrisen. Ändå sitter man där, med sitt morgonkaffe och känner sig otillräcklig inför att världen går under”, skriver Johannes Klenell. Jag är i grunden optimist. Det är inte en lätt grundinställning att ha i dag. Världen krymper. Vi dränks i bilder av plågade människor.

DEBATT: ”Avreglerad elmarknad – Det har inte blivit bättre”

DEBATT ”Istället för utveckling av tillverkning och anläggningar blev det utsugning, övervinster, oligopol, monopol och dåliga affärer med sämre standard på anläggningar som resultat”, skriver debattörerna.
Felix Finnveden, personlig assistent och förtroendevald i Kommunal

Felix Finnveden: ”Styrkan sitter i gräsrötterna”

KRÖNIKA ”Vilket parti eller tankesmedja som helst kan dribbla med siffror och statistik, men inom fackförbunden och i LO organiserar vi 1,5 miljoner människor som riskerar sämre liv om högern får igenom sina förslag”, skriver Felix Finnveden.

Anna Norling: ”Spelreklamen – Lönsam enbart för några få”

KRÖNIKA ”Den sorg, den skuld, den reva det gör i allt för många människors liv att utsättas för denna marknadsföring de inte kan stå emot är inte värd en enda skattekrona samhället kan casha in från dessa spelbolag”, skriver Elektrikerns redaktör Anna Norling.  Jag har tänkt att det inte lönar sig. All den här reklamen för spel, för betting, för nätkasino.

Minnesord av Nille Thorsell: ”Karl Knuters, Vila i frid”

MINNESORD Karl du föddes god och snäll i en värld full av törnen. Du frågade alltid hur jag mådde och det kändes på riktigt som du ville veta svaret. Vi var många som visste att du tampades med spöken. Jag förstod dock aldrig att det var spelets satar som drev dig i fördärvet. Hade du bara sagt något, hade jag bara lyssnat. Det finns många om och men här min kamrat Karl.

Minnesord av Johnny Ekdahl: ”Vila i frid, Karl Knuters”

MINNESORD Min kära vän och kollega Karl Knuters finns inte bland oss längre. Han avslutade sitt liv på julafton, bara 33 år gammal. Må han vila i frid. Vissa kallade honom Kalle, andra med mig sade Knuters. Knuters kunde framstå som en tystlåten, något förvirrad och kanske lite osäker filur bland övriga människor.

DEBATT: ”Sänkt medlemsavgift – till vilket pris?”

DEBATT ”Vill du betala lägre i fackavgift så är ett bra tips att avstå nästa års löneförhöjning eller strunta i att plocka ut ackordet”, skriver debattörerna. Något som diskuteras flitig i förbundet just nu är medlemsavgiften, huruvida den ska sänkas eller ej.

Claes Thim: ”Större risk att dö på jobbet än att bli skjuten”

DEBATT ”En dödsskjutning leder oftast till stora tidningsrubriker och bästa sändningstid i tv. En död arbetare får knappt en notis i samma media. Hur kommer det sig?”, skriver Claes Thim. Första arbetsdagen för året och jag börjar med att summera arbetsmiljöåret som varit.

DEBATT: ”Stoppa oseriösa kurser för ställningsbyggare”

DEBATT ”Det går inte att lita på utbildningsbevisen som utfärdas av oseriösa aktörer. Människor riskerar att utsättas för livsfara”, skriver Gustaf Gedda och Håkan Carlsson. Sverige växer. Snart blir vi 11 miljoner invånare. Det innebär hundratusentals nya bostäder, mer infrastruktur och fler offentliga lokaler.

Ulf Lundén: ”En arbetarklasshjälte för vår tid”

LITTERATUR (Michael Enggaards debutroman Ynkrygg. Utgiven av Bokförlaget Polaris.) ”Romanhjältar från arbetarklassmiljöer hör inte till vanligheterna och upplösningen hör till det mer vederkvickande slaget”, skriver Ulf Lundén. Michael Enggaards debutroman Ynkrygg utspelar sig på en bilverkstad och i en boxningsring i Köpenhamn.

David Fernhed: ”Kapitalismen är precis så hård och kall som Scrooge”

”Och kapitalismen är precis så där hård och kall som Scrooge. Det enda som räknas är vinsten på satsad krona”, skriver David Fernhed. Med smink i hela ansiktet, lite för trånga byxor och en storväst i beige manchester sitter jag i logen. Jag väntar. Jag väntar på att få gå upp på komedianternas scen och spela min roll.