• Figurer från en svunnen tid på Pressbyråmuseet. Foto: Jan Eriksson

I november besökte Klubb 67 Pressbyråmuseet i Stockholm, och togs med på en spännande resa till början av 1900-talet. Jan Eriksson berättar om upplevelsen.

Alla har väl varit på kiosken och handlat någon gång. Vi som är lite mer erfarna (äldre) var ju med då det nästan bara fanns Pressbyrån-kiosker på järnvägsstationer och spårvagnshållplatser. I dag vimlar det av kiosker och det är inte bara Pressbyråns.

LÄS ÄVEN: INSÄNT: Klubb 67 i de gamla grekernas fotspår

Hur allt började fick vi veta när Klubb 67 besökte Pressbyråmuseet vid två tillfällen i november. Varför vid två tillfällen? Jo museet är väldigt litet, på 30 kvadratmeter finns över 110 års historia samlad och bara 15 personer får plats åt gången.

Det började med att ett 60-tal tidningsutgivare 1906 bildade AB Svenska Pressbyrån, ett bolag som skulle säkerställa spridningen av det fria ordet i Sverige genom att distribuera tidningar till olika försäljningsställen och sälja tidningar på tåg och järnvägsstationer. Snart började man bygga små kiosker i väntsalarna.

LÄS ÄVEN: INSÄNT: Elpensionärer fick lära sig om Willy Brandt

Enligt lag fick man från början bara sälja tidningar, böcker, vykort, pennor och papper. 1916 fick man dispens för att också sälja choklad och tobak och på den vägen är det fortfarande men med ett mycket utökat sortiment. På 1950-talet fanns som mest 1300 Pressbyrå-kiosker. I dag är det betydligt färre men de liknar mer butiker.

Det var två gamla trotjänare, Folke Lundberg och Hans Hallqvist, som guidade oss genom historien på ett mycket trevligt och upplysande sätt. Vi fick bland annat veta att Pressbyrån 1932 startade både vykortsfabrik och en glassfabrik som var först med att sälja pinnglass i hygieniska pappersomslag. Dessutom träffades en överenskommelse med SJ om att disponera tre tågset för att distribuera morgontidningar från Stockholm till Norrland, Göteborg och Malmö.

Efter andra världskriget började man bomba tidningar från DC-3or som man kunde köpa relativt billigt nere i Europa. Vartefter som landningsbanor anlades uti landet började man också ta med passagerare. För 40 kronor kunde man få flyga till huvudstaden. Verksamheten byggdes ut och fick namnet Transair som så småningom blev Linjeflyg.

INSÄNT: Flydde från Afghanistan – blev elektriker och karatemästare

Det var en riktig eldsjäl som lade grunden till Pressbyråns museum: Tage Törnqvist. Han började på firman som 13-åring och jobbade i 75 år – ett svårslaget rekord. han kastade inte allt gammalt utan samlade på hög. Det är vi som sett museet mycket glada för. Det blev en riktig nostalgitripp.

Vill man besöka museet gäller det att vara ute i god tid; det är minst ett års väntetid, men det är det värt.

Jan Eriksson