• Foto: Gidlunds förlag

  • Hiphopgruppen Kartellen. Foto: FREDRIK PERSSON / TT

2018-01-19

KULTUR


Recension

”Kåklåtar – fängelsevisor som identitetsmarkör och kulturarv” av Dan Lundberg

Utgiven av Gidlunds förlag


Musiketnologen Dan Lundberg lyfter fram det kreativa musikskapandet i landets fängelser genom flera decennier. Det handlar om fängelsevisor eller ”Kåklåtar” till dagens gangstarap i form av Kartellen. Här snackar vi både folkkultur och även politisk kamp.

Brottslingen, den missanpassade, har alltid varit ett spännande ämne genom människans historia. Vi tycks aldrig få nog av brott och straff. Populärkulturen översvämmas av underhållningsvåld i både böcker, filmer och TV-serier.

I boken ”Kåklåtar får vi ta del av skillingtryck, fängelsevisor och kåklåtar till dagens gangsta-rap. I skillingtrycken kom internen inte själv till tals. Det var texter skrivna av andra personer. I fängelsevisorna var det däremot äkta vara precis som det är inom rapmusiken. Inga sköna omskrivningar utan hårt och rakt på sak. Texternas innehåll kan förstås verka stötande för känsliga personer och politiska motståndare.

Det är docenten i musikvetenskap Dag Lundberg, tillika chef för Arkiv- och biblioteksavdelningen vid Musikverket, som presenterar sin forskning i ämnet. Det är onekligen en originell och mycket välgörande insats för den som månar om en kultur som uppstår bland människor som befinner sig i utsatta livssituationer.

LÄS ÄVEN: Ingemar E. L. Göransson: ”Arbetarrörelsen har svikit sin kulturpolitik”

Forskningen visar bland annat att intresset för fängelsevisor ökade under 1960- och 70-talet. Svenskt visarkiv samlade in visor på olika fängelser i två olika projekt. Syftet var att dokumentera en marginaliserad grupp av människor. Arbetet breddade synen på kulturarvet. Här ingick även kartläggning av tornedalsfinsk, finsk och samisk musik. Visarkivet samlande även in gatumusik, resandesånger, barnkultur (klapplekar och ramsor på skolgårdar).

Det var ett seriöst försök att bredda och bevara det som vi kan kalla folkkultur. Den står ju i bjärt kontrast till den gamla konservativa nationalromantiska drömmen om ett kulturellt homogent samhälle som på nytt fått fotfäste i den högerkonservativa och nationalistiska rörelsen. I deras tankefigurer finns i stort sett ingen plats alls för minoriteter eller subkulturer i den nationella historieberättelsen.

I boken ”Kåklåtar” kan du bland annat läsa om Jailbird Singers mycket korta men framgångsrika karriär. Här var dalkarlen och kultfiguren Tore ”Masen” Eliasson en av gruppmedlemmarna. Den stora förgrundsgestalten i sammanhanget var annars Lennart ”Konvaljen” Johansson. Han fick en kommersiell karriär på flera år tack vare musik- och proggrörelsen på 1970-talet, ” en sån där snubbe som kunde spela”.

Anledningen var att skivbolaget Musiknätet Waxholm, MNW, gav ut LP-skivan ”Kåklåtar” med bland annat ”Konvaljen”. Det mycket tidstypiska omslaget utgjordes av konstverket ”Jag har fastnat i straffmaskinen” av Bosse Kärnes.

LÄS ÄVEN: Ulf Lundén: ”En respektfull hyllning till arbetaren”

Gunilla Thorgren var drivande i projektet. Hon arbetade som socialassistent på Österåkeranstalten. Gunilla kom i kontakt med interner som både spelade instrument och sjöng. Arbetet med skivan blev en del i kampen för att förbättra villkoren på landets fängelser. Det fanns internationella historiska förebilder i straffångarna James ”Iron Head” Baker och Huddie William Ledbetter (Leadbelly).

Gunilla Thorgrens bild av fångarna som ”farliga individer” ändrades snabbt. Hon säger: ”Vad jag mötte var vanliga människor med ovanligt många problem. Vad jag mötte var barn av underklassen med ekonomiska svårigheter, med giftproblem, utan utbildning, utan bostäder, utan sociala kontakter – hänvisade åt ett hänsynslöst förtryck.”

Det var ett citat som lika gärna hade kunnat passa i en av hiphopkollektivet Kartellens texter. Här finns fler beröringspunkter med 1970-talets kåklåtar. Fängelsejargongen har bytts ut mot förortssvenska, men där finns samma distansering från samhället och samma känsla av övergivenhet.

LÄS ÄVEN: När svenskarna var invandrarna

Från fängelset Hall berättas det att 10-15 procent av de intagna skriver olika rapptexter. Rappandet sägs fungera som terapi. På kvinnofängelset Hinseberg gjorde sångerskan och kompositören Sara Thuresson ett musikprojekt 2015-2017. Texterna till skivan är skrivna av de intagna och berättar om både drömmar och personliga tillkortakommanden.

Det här är viktiga insatser för att hålla kulturarvet levande, som breddar, fördjupar och bråkar med den självgoda bilden av vår gemensamma historia, motsånger och berättelser som handlar om människor som inte representerar vinnarna i ett samhälle.

Ulf Lundén
ulf.lunden@mittmedia.se

Maila artikeln Skriv ut artikeln
Mer Åsikter

Vem har makten över orden?

KRÖNIKA För några veckor sedan var jag på Runö folkhögskola som inbjuden att delta i Boken på arbetsplatsen. Det var bokombud och författare från hela landet som möttes under några dagar för att diskutera läsande och skrivande. Vi lyssnade på flera intressanta föreläsare. Men framförallt samtalade vi om läsandet och vi författare berättade om vårt skrivande.

Jonas Wallin: ”Vi stödjer de politiker som är bäst för våra medlemmar”

”Nu radar de borgerliga politikerna upp sig, hårt trängda av fyraprocentsspärren till riksdagen, och vill haverera vår svenska modell. En modell som Medlingsinstitutet bara för några veckor hyllade som unikt fredlig”, skriver Jonas Wallin. Snön vräker ned när jag funderar på denna ledare. Är på väg till Göteborg för att träffa medlemmar.

Hans Schoug: ”Sista raden!”

DEBATT Jodå jag läser givetvis sista raden också i årsredovisningen och blir inte ett dugg gladare. De sista 5 åren som är tillgängliga för medlemmarna visar röda siffror med undantag för år 2015 då förbundets inflytande i EUU såldes till EIO för, enligt uppgift, mer än 10 miljoner kronor. Den transaktionen vände det året röda siffror till svarta.

Claes Thim: ”Facket ska inte hålla på med politik!”

DEBATT ”Jag är en stor förespråkare av facklig-politisk samverkan, men gillar inte när vi bara ska pracka på att det är Socialdemokratin som gäller”, skriver Claes Thim. Nu är det dags för valår och det är nu vi ser dem som mest. Facket ska ut och propagera för de där Sossarna igen.

Per Lawén: ”Eländes elände”

K

Bokrecension: Dålig karma av David Safier

KULTUR Bokrecension: Dålig karma (2013) Författare: David Safier Det är julafton och julklappsspelet är precis avslutat och helt lottlös blev jag inte. Boken ”Dålig karma” är i min ägo och jag börjar läsa nästan direkt.

Göran Greider: ”Jag ‘radikaliserades’ som tonåring”

KULTUR Ja, jag minns hur det känns att växa upp i ett samhälle där klasskillnaderna sakta men säkert minskar. Jag är född 1959. Min barndom sammanföll med en era då det för varje år blev allt mer självklart att jämlikheten ska öka. Mina föräldrar var typiska arbetare.

”Var stolt över din klasstillhörighet”

Samhället kittas ihop av folk som går upp på morgonen och kör våra bussar, kopplar våra uttag, städar korridorer och tar hand om våra barn. Arbetarnas insats för samhällets funktion är fundamental, skriver Anton Levein. Äntligen möts man av ljuset på vägen till jobbet. Nåväl, det är fortfarande kallt och halt.

Claes Thim: ”Att facket inte ska hålla på med politik är ren nonsens”

DEBATT ”Facket ska inte hålla på med politik utan vi ska bara koncentrera oss på kollektivavtal”. Det är nog en tanke som finns hos många, speciellt nu när det är valår. Jag kan helt ärligt erkänna att de var min tanke när jag var nybliven medlem i facket.

Jonas Wallin: ”Rör inte strejkrätten!”

Konflikten ska lösas på det sätt som svensk arbetsmarknad är menad att fungera: genom förhandlingar med tydliga spelregler inte genom att ändra spelreglerna, skriver förbundsordförande Jonas Wallin. Begränsa konflikträtten! Ja det är ett förslag vi är vana vid att höra.

Replik: ”Solcellsanläggningar ställer mycket speciella krav på installationen”

DEBATT Installatörsföretagens elsäkerhetsexpert Fredrik B Sjödin reder ut begreppen kring ansvar vid installation av solcellsanläggningar. Sven Höckert har på ett förtjänstfullt sätt lyft frågan om ansvaret för installation av solcellsanläggningar.

Nille Thorsell: ”På den här arbetsplatsen har vi högt i tak”

DEBATT ”Hur vill du ha det på din arbetsplats? Har alla rätt att vara olika? Har alla rätt att vara unika? Har alla möjlighet att säga till om något upplevs fel?”, skriver Nille Thorsell. ”På den här arbetsplatsen har vi högt i tak.” Vad menar vi med detta uttryck egentligen? Oftast är det chefer, arbetsledare och lagbasar som säger sådant.

Vart är Elektrikerförbundet på väg?

DEBATT Avkastningen skulle värdesäkra konfliktberedskapen och inte, som nu, användas till att täcka pågående underskott i verksamheten, skriver Hans Schoug. I senaste numret av Elektrikern fanns ett reportage från CR:s höstmöte.

Lyft bort surdegen

KRÖNIKA Ett hållbart arbetsliv måste bygga på att man har en rimlig och ok arbetssituation för det mesta, skriver författaren Ninni Länsberg. Den långe projektledaren kom in på kliniken en majmorgon. Han andades häftigt och var lätt röd om kinderna. Han var obekväm med hela situationen, att behöva be om hjälp och stressen stod honom långt upp i halsen.

PO Bergström: ”Ingen verkar tänka på barnen”

DEBATT Vi befinner oss fortfarande i smartphonens barndom. Hjärnans belöningssystem skapar ett starkt beroende trots att vi som vuxna egentligen borde veta bättre. Barn och unga är chanslösa, skriver PO Bergström. För tio år sedan startade jag min första egna utbildning för förhandlare.