• Åsa Söderström; Foto: Privat

KRÖNIKA

”Killar läser inte, särskilt inte ungdomar och särskilt inte yrkeskillar. Det där med att läsa och skriva har de ju valt bort. Alltså är det mitt ansvar att låta dem läsa. Vem skulle annars göra det?”, skriver svenskläraren Åsa Söderström om sitt projekt att ge sin etta-klass på Byggprogrammet ett ”bokbad”.

– Så mycket har jag inte läst i hela mitt liv, kommenterar en av eleverna, när jag berättar att vi ska läsa fyra böcker under året. Likadant säger en av yrkeslärarna en timme senare när jag berättar samma sak.

För killar läser inte, särskilt inte ungdomar och särskilt inte yrkeskillar. Det där med att läsa och skriva har de ju valt bort. Alltså är det mitt ansvar att låta dem läsa. Vem skulle annars göra det? För läsning är bra, för hjärnan, för själen, ja för allt möjligt. Jag har bestämt mig för att ge killarna i min byggetta ett litet bokbad. För många kan detta vara sista gången de får en guide in i några böcker.

LÄS ÄVEN: Delade meningar hos eleverna på el- och byggprogrammet om obligatorisk högskolebehörighet

Ett par böcker brukar man hinna med, men jag har alltså bestämt mig för fyra ganska olika: När hundarna kommer, inspirerad av mordet på John Hron, av Jessica Schiefauer, Onanisterna, feelgood om tillhörighet, av Patrik Lundberg, Jag, En, om oövervinnerlig kärlek, av David Levithan och den prisbelönta deckaren Saknad av Karin Alvtegen. Jag hoppas att några ska gilla alla, och att alla ska gilla någon.

Först går det galant. Alla får boken och pratar lite generat utifrån mina frågor. Vis av erfarenhet erbjuder jag ljudfil som stöd, inte bara till dem med kända läsproblem, utan till alla som vill ha:

– Behövs inte alls, säger de och flinar.

Efter en månad har halva klassen laddat ned ljudfil på sin dator. Headset i öronen och näsan i boken.

Ska jag lyckas med detta, måste jag ha boksamtal. När man får prata om boken, förstår man bättre och det blir roligare att läsa. Jag har haft boksamtal tidigare, men inte lika systematiskt. Jag sitter med en grupp på fem, sex elever i ett rum. Slänger ut en fråga, låter den gå runt, och efter en liten stund kommer samtalet igång.

LÄS ÄVEN: Ida och Moa på Ållebergsgymnasiet: ”Tjejer måste informeras bättre om elprogrammet”

Vi har samtal varannan gång: tre boksamtal och däremellan skriftliga frågor. Jag kollar alltså varje vecka att var och en har läst. Annars är det meningslöst. Till sist en lite större slutuppgift som grädde på moset.

Första samtalet är trevande. Några har fuskat med läsningen:

– Hann inte läsa klart…

– Du skulle sett hur han panikläste i klassrummet innan!

Jag gör små anteckningar, vilket ingen missar. Nu vet de att de inte kommer undan, och redan i de skriftliga svaren nästa vecka märks en klar förbättring.

LÄS ÄVEN: Från fackligt arbete till yrkeslärare – Alla tre halkade in på ett bananskal

Samtal nummer två gör mig lyrisk av lycka. Sista gruppen på plats. Fråga om repliken: ”Knä om knä, Anton. Knä om knä. När kriget kommer.”

Victor rättar till kepsen och börjar:

– Det är en metafor för …

Lite pisk, och så blir det så bra. Att det kan ge så mycket att diskutera en och samma berättelse med fyra grabbgrupper i rad! De tänker olika, lyssnar på och lär av varandra. Efteråt frågar jag vad de tycker om samtalen. De svarar att de förstår bättre och får ut mer av boken.

LÄS ÄVEN: Fyra el-grabbar på väg in i arbetslivet

Att undervisa i svenska på yrkesprogram är en balansgång. Pressar jag för hårt, slår det tillbaka. Pressar jag inte alls, händer inget. Med fyra böcker, stark tro och en hel del jävlar anamma ska jag tillsammans med grabbarna flytta fram gränsen för vad som är möjligt.

Åsa Söderström,
svensklärare

Texten finns även publicerad i en längre version på skribentens egen blogg.

Maila artikeln Skriv ut artikeln
Mer Åsikter

Vem har makten över orden?

KRÖNIKA För några veckor sedan var jag på Runö folkhögskola som inbjuden att delta i Boken på arbetsplatsen. Det var bokombud och författare från hela landet som möttes under några dagar för att diskutera läsande och skrivande. Vi lyssnade på flera intressanta föreläsare. Men framförallt samtalade vi om läsandet och vi författare berättade om vårt skrivande.

Jonas Wallin: ”Vi stödjer de politiker som är bäst för våra medlemmar”

”Nu radar de borgerliga politikerna upp sig, hårt trängda av fyraprocentsspärren till riksdagen, och vill haverera vår svenska modell. En modell som Medlingsinstitutet bara för några veckor hyllade som unikt fredlig”, skriver Jonas Wallin. Snön vräker ned när jag funderar på denna ledare. Är på väg till Göteborg för att träffa medlemmar.

Hans Schoug: ”Sista raden!”

DEBATT Jodå jag läser givetvis sista raden också i årsredovisningen och blir inte ett dugg gladare. De sista 5 åren som är tillgängliga för medlemmarna visar röda siffror med undantag för år 2015 då förbundets inflytande i EUU såldes till EIO för, enligt uppgift, mer än 10 miljoner kronor. Den transaktionen vände det året röda siffror till svarta.

Claes Thim: ”Facket ska inte hålla på med politik!”

DEBATT ”Jag är en stor förespråkare av facklig-politisk samverkan, men gillar inte när vi bara ska pracka på att det är Socialdemokratin som gäller”, skriver Claes Thim. Nu är det dags för valår och det är nu vi ser dem som mest. Facket ska ut och propagera för de där Sossarna igen.

Per Lawén: ”Eländes elände”

K

Bokrecension: Dålig karma av David Safier

KULTUR Bokrecension: Dålig karma (2013) Författare: David Safier Det är julafton och julklappsspelet är precis avslutat och helt lottlös blev jag inte. Boken ”Dålig karma” är i min ägo och jag börjar läsa nästan direkt.

Göran Greider: ”Jag ‘radikaliserades’ som tonåring”

KULTUR Ja, jag minns hur det känns att växa upp i ett samhälle där klasskillnaderna sakta men säkert minskar. Jag är född 1959. Min barndom sammanföll med en era då det för varje år blev allt mer självklart att jämlikheten ska öka. Mina föräldrar var typiska arbetare.

”Var stolt över din klasstillhörighet”

Samhället kittas ihop av folk som går upp på morgonen och kör våra bussar, kopplar våra uttag, städar korridorer och tar hand om våra barn. Arbetarnas insats för samhällets funktion är fundamental, skriver Anton Levein. Äntligen möts man av ljuset på vägen till jobbet. Nåväl, det är fortfarande kallt och halt.

Claes Thim: ”Att facket inte ska hålla på med politik är ren nonsens”

DEBATT ”Facket ska inte hålla på med politik utan vi ska bara koncentrera oss på kollektivavtal”. Det är nog en tanke som finns hos många, speciellt nu när det är valår. Jag kan helt ärligt erkänna att de var min tanke när jag var nybliven medlem i facket.

Jonas Wallin: ”Rör inte strejkrätten!”

Konflikten ska lösas på det sätt som svensk arbetsmarknad är menad att fungera: genom förhandlingar med tydliga spelregler inte genom att ändra spelreglerna, skriver förbundsordförande Jonas Wallin. Begränsa konflikträtten! Ja det är ett förslag vi är vana vid att höra.

Replik: ”Solcellsanläggningar ställer mycket speciella krav på installationen”

DEBATT Installatörsföretagens elsäkerhetsexpert Fredrik B Sjödin reder ut begreppen kring ansvar vid installation av solcellsanläggningar. Sven Höckert har på ett förtjänstfullt sätt lyft frågan om ansvaret för installation av solcellsanläggningar.

Nille Thorsell: ”På den här arbetsplatsen har vi högt i tak”

DEBATT ”Hur vill du ha det på din arbetsplats? Har alla rätt att vara olika? Har alla rätt att vara unika? Har alla möjlighet att säga till om något upplevs fel?”, skriver Nille Thorsell. ”På den här arbetsplatsen har vi högt i tak.” Vad menar vi med detta uttryck egentligen? Oftast är det chefer, arbetsledare och lagbasar som säger sådant.

Vart är Elektrikerförbundet på väg?

DEBATT Avkastningen skulle värdesäkra konfliktberedskapen och inte, som nu, användas till att täcka pågående underskott i verksamheten, skriver Hans Schoug. I senaste numret av Elektrikern fanns ett reportage från CR:s höstmöte.

Lyft bort surdegen

KRÖNIKA Ett hållbart arbetsliv måste bygga på att man har en rimlig och ok arbetssituation för det mesta, skriver författaren Ninni Länsberg. Den långe projektledaren kom in på kliniken en majmorgon. Han andades häftigt och var lätt röd om kinderna. Han var obekväm med hela situationen, att behöva be om hjälp och stressen stod honom långt upp i halsen.

PO Bergström: ”Ingen verkar tänka på barnen”

DEBATT Vi befinner oss fortfarande i smartphonens barndom. Hjärnans belöningssystem skapar ett starkt beroende trots att vi som vuxna egentligen borde veta bättre. Barn och unga är chanslösa, skriver PO Bergström. För tio år sedan startade jag min första egna utbildning för förhandlare.