• Foto: Tomas Nyberg

KRÖNIKA

Den 10 oktober 2011 satt jag i fikarummet på Dala-Demokraten och läste ett nummer av tidningen Elektrikern. Det var inte så ofta jag läste den tidningen, men jag har ju alltid försökt hålla mig orienterad i den fackliga pressen. Inte minst för den lokala bevakningen i Dalarna av fackliga frågor.

En timme senare kallade min chef Lennart Håkansson in mig till sitt rum. Vi möttes ofta för att diskutera läget på tidningen, i och med att jag var klubbordförande.

Den här gången frågade han mig om jag var intresserad av att bli redaktör för Elektrikern. Elektrikerförbundet och Dala-Demokraten hade skrivit avtal om att Dala-Demokraten skulle producera Elektrikern från det kommande nyåret.

Jag behövde inte så många minuter på mig att svara. Klart jag ville ta mig an Elektrikern. I mitt journalistiska arbete hade jag tyckt bäst om att bevaka arbetsmarknadsfrågor och fackliga frågor.

Som reporter i min hemstad Borlänge var det i första hand IF Metalls, Pappers och Kommunals frågor som stod i förgrunden. Järnverkets och Pappersbrukets verksamhet var skälet till att Borlänge överhuvud fanns på kartan som en tätort.

Jag hade innan mitt intåg på Elektrikern skrivit två artiklar om Elektrikerna. När jag skulle ta bilder till den ena av artiklarna, hade jag glömt minneskortet i kameran och ombudsmannen Torbjörn Martinussen fick låna ut sitt minneskort.

I den kommunala bevakningen i Borlänge hade jag ofta stött på Roy Lundgren, en färgstark företrädare för Elektrikerna. Han var även politiskt aktiv.

LÄS ÄVEN: Per Eklund: Livet när vi inte behöver arbeta

Så även om det var ett kul jobb som väntade, så fanns där i magtrakten oron att bevaka ett helt nytt område.

Det är möjligt, ja till och med troligt, att ni som läsare under åren kanske tyckt att ”den där Eklund” skulle behöva lära sig lite mer om elbranschen. Ja, nog har jag lärt mig massor. Inte minst ute på reportage i landet.

Minnena från alla möten på arbetsplatser, kojor och mötesrum ute i landet bär jag med mig. Jag har ibland blivit berörd och upprörd, ibland har vi haft så roligt så vi kiknat av skratt. Besöken ute i landet har varit det som gett mig kraft att sitta på redaktionen för att skriva och planera.

Det har nu blivit sex år på det här jobbet. 2170 tidningssidor, 58 tidningsnummer och sisådär 1500 artiklar jag själv skrivit och lika många som andra skrivit och jag textredigerat. För mig har det varit mitt roligaste jobb. Roligare än andra journalistjobb och roligare än andra jobb jag haft.

LÄS ÄVEN: Per Eklund: ”Satsa på de unga”

Med en början som typograflärling med blytyper, över jobb som offsettryckare, hönsslaktare, andre-smältare på järnverket, valsslipare, fackligt förtroendevald på heltid, tidningsredigerare, redaktör, lokalredaktör och nu till sist redaktör och ansvarig utgivare, känns det som att jag som helhet haft ett bra yrkesliv.

Men nu är det slut.

Det senaste numret är det sista som jag är redaktör för tidningen. När ni läser det här har jag nyligen fyllt 65 år och ska ägna mig åt annat.

Tack och adjö för den här tiden!

Per Eklund
per.eklund@mittmedia.se

Maila artikeln Skriv ut artikeln
Mer Krönikor

Vem har makten över orden?

KRÖNIKA För några veckor sedan var jag på Runö folkhögskola som inbjuden att delta i Boken på arbetsplatsen. Det var bokombud och författare från hela landet som möttes under några dagar för att diskutera läsande och skrivande. Vi lyssnade på flera intressanta föreläsare. Men framförallt samtalade vi om läsandet och vi författare berättade om vårt skrivande.

Hans Schoug: ”Sista raden!”

DEBATT Jodå jag läser givetvis sista raden också i årsredovisningen och blir inte ett dugg gladare. De sista 5 åren som är tillgängliga för medlemmarna visar röda siffror med undantag för år 2015 då förbundets inflytande i EUU såldes till EIO för, enligt uppgift, mer än 10 miljoner kronor. Den transaktionen vände det året röda siffror till svarta.

Claes Thim: ”Facket ska inte hålla på med politik!”

DEBATT ”Jag är en stor förespråkare av facklig-politisk samverkan, men gillar inte när vi bara ska pracka på att det är Socialdemokratin som gäller”, skriver Claes Thim. Nu är det dags för valår och det är nu vi ser dem som mest. Facket ska ut och propagera för de där Sossarna igen.

Per Lawén: ”Eländes elände”

K

Bokrecension: Dålig karma av David Safier

KULTUR Bokrecension: Dålig karma (2013) Författare: David Safier Det är julafton och julklappsspelet är precis avslutat och helt lottlös blev jag inte. Boken ”Dålig karma” är i min ägo och jag börjar läsa nästan direkt.

Göran Greider: ”Jag ‘radikaliserades’ som tonåring”

KULTUR Ja, jag minns hur det känns att växa upp i ett samhälle där klasskillnaderna sakta men säkert minskar. Jag är född 1959. Min barndom sammanföll med en era då det för varje år blev allt mer självklart att jämlikheten ska öka. Mina föräldrar var typiska arbetare.

”Var stolt över din klasstillhörighet”

Samhället kittas ihop av folk som går upp på morgonen och kör våra bussar, kopplar våra uttag, städar korridorer och tar hand om våra barn. Arbetarnas insats för samhällets funktion är fundamental, skriver Anton Levein. Äntligen möts man av ljuset på vägen till jobbet. Nåväl, det är fortfarande kallt och halt.

Replik: ”Solcellsanläggningar ställer mycket speciella krav på installationen”

DEBATT Installatörsföretagens elsäkerhetsexpert Fredrik B Sjödin reder ut begreppen kring ansvar vid installation av solcellsanläggningar. Sven Höckert har på ett förtjänstfullt sätt lyft frågan om ansvaret för installation av solcellsanläggningar.

Nille Thorsell: ”På den här arbetsplatsen har vi högt i tak”

DEBATT ”Hur vill du ha det på din arbetsplats? Har alla rätt att vara olika? Har alla rätt att vara unika? Har alla möjlighet att säga till om något upplevs fel?”, skriver Nille Thorsell. ”På den här arbetsplatsen har vi högt i tak.” Vad menar vi med detta uttryck egentligen? Oftast är det chefer, arbetsledare och lagbasar som säger sådant.

Vart är Elektrikerförbundet på väg?

DEBATT Avkastningen skulle värdesäkra konfliktberedskapen och inte, som nu, användas till att täcka pågående underskott i verksamheten, skriver Hans Schoug. I senaste numret av Elektrikern fanns ett reportage från CR:s höstmöte.

Lyft bort surdegen

KRÖNIKA Ett hållbart arbetsliv måste bygga på att man har en rimlig och ok arbetssituation för det mesta, skriver författaren Ninni Länsberg. Den långe projektledaren kom in på kliniken en majmorgon. Han andades häftigt och var lätt röd om kinderna. Han var obekväm med hela situationen, att behöva be om hjälp och stressen stod honom långt upp i halsen.

PO Bergström: ”Ingen verkar tänka på barnen”

DEBATT Vi befinner oss fortfarande i smartphonens barndom. Hjärnans belöningssystem skapar ett starkt beroende trots att vi som vuxna egentligen borde veta bättre. Barn och unga är chanslösa, skriver PO Bergström. För tio år sedan startade jag min första egna utbildning för förhandlare.

Claes Thim: ”En person i veckan dör på jobbet”

DEBATT Menar regering på allvar att man prioriterar arbetsmiljön så fungerar det inte att smådutta här och där. För att få bukt på problemen så krävs det rejäla satsningar, skriver Claes Thim. God fortsättning och gott nytt arbetsmiljö-år. I dagarna har de flesta återvänt till arbetet efter välbehövlig vila under julen.

Leif Mettävainio: ”Moderaternas förakt mot utsatta grupper”

KRÖNIKA ”Moderaterna har ett förakt mot marginaliserade och utsatta grupper”, skriver Leif Mettävainio (S). Själva synen på människan skiljer sig tydligt mellan de politiska partierna. Ord, fraser och formuleringar har olika innebörd och tolkning beroende på vem som är avsändare.

Ewa Magnusson: ”Vi tar så mycket för givet”

KRÖNIKA Just nu känns den kommande julledigheten så välbehövlig för att kunna komma med nya tag inför det nya året, skriver Ewa Magnusson. Nu har vi lagt sommaren bakom oss och strax är vi framme vid julen. En högtid med både glädje och sorg. Många sitter ensamma och andra har det tufft att få ihop det med både julklappar och det där lilla extra som tillhör julen.