2017-09-05

Det är tio år sen han gick i pension. Men han fortsätter sin aktivitet. På El-ettans årsmöte satt han sekreterare. Percy Kindahl har som så många andra ett rikt liv att berätta om. Han berättar också gärna om arbetarrörelsens historia och gärna om Söder i Stockholm. Vi följde honom en dag.

Hör Percy Kindahl berätta. Film: Per Eklund

Percy Kindahl utbildade sig på universitetet. Jobbade bland annat som gymnasielärare. Men i 40-årsåldern skolade han om sig till att bli hissmontör.

– 1984 anmälde jag mig till en bristutbildning som elektriker och hissmontör. Jag var trött på den akademiska världen. Det bästa jag kunnat göra var att jobba som hissmontör.

Han kom sen att bli en facklig företrädare för hissmontörerna i Stockholm under många år och under ett par år var han ordförande för Elettan och satt i förbundsstyrelsen.

Det blev bland annat mycket arbete med Elkontakten, Elettans tidning, och han skrev en hel del i Elektrikern.

I dag, 75 år gammal, går han gärna på berättarvandringar i Stockholm.

– Jag har tre vandringar. Gamla stan, Söder och Arbetarrörelsens kvarter vid Norra Bantorget.

Med sig har han alltid haft ett grundmurat historieintresse. Jag och fotografen Tomas Nyberg slår följe med honom en dag strax före midsommar.

Vi vandrar i Vita Bergen på söder i Stockholm. Han berättar om Per-Anders Fogelström, som ni kunde läsa om i förra numret av Elektrikern. Men han berättar om mycket annat.

Egentligen var Harry Kullman nästan viktigare som söderförfattare för Percy Kindahl än vad Per Anders Fogelström var. Harry Kullman skrev ett 20-tal barn- och ungdomsböcker. Några utspelar sig i Stockholm, andra längre tillbaka i historien och ytterligare andra är vilda västernböcker.

– Nu är vi i Sofo, söder om Folkungagatan. Det är det verkliga Söder, säger han när vi tittar på statyn över Nacka Skoglund.

Efter en uppväxt i Södertälje och Täby blev det mycket idrott för Percy. Han passerade tvåmetersgränsen i höjdhopp. För att vara på 50-talet i dykstil är det ganska mycket. Världsrekordet låg på 2.16.

– Det var 1.99 eller 2.00. Det beror på hur man mäter. Det var två meter på uppåtsidan.

Det var 1958 nån gång och trots att det fanns de som talade om Romolympiaden, så valde han att satsa på ishockey. Det fanns ju en del duktiga höjdhoppare då. Stickan Pettersson, Rickard Dahl och Benke Nilsson.

– Jag spelade hockey i AIK ett tag, 1961-1962. Jag tog aldrig en ordinarie plats, men spelade några träningsmatcher. Vi hade Kjell Svensson i mål och Ankan Parmström i laget.

Det var på uterinkarnas tid. Johanneshov kom 1963.

– Jag var back. Kommer i håg att vi spelade mot Skellefteå och Klimpen Häggroth stod i mål.

Vi strosar runt på Söder och uppe i Vita bergen en halv dag. Percy berättar om Fogelströms litterära figurer. Han berättar om Harry Kullman, han läser högt med stor inlevelse ur böcker som han drar fram ur ryggsäcken. Han berättar om Elsa Borg och hennes arbete för att hjälpa kvinnor som tvingats prostituera sig.

Han berättar om ”Potatisrevolutionen” 1917 och de konfrontationer som var på Södermannagatan, och hur Fogelström beskrev dem i sina böcker.

Vi pratar lite om hans arbete i Elektrikerförbundet och hans internationella intresse.

– Jag försökte organisera hissmontörer i olika länder. Men Metall sa nej. De skulle inte vara med i Elektrikerförbundet. Jag fick pisk på fingrarna från LO.

Han berättar om klasskänslan och hur det var att växa upp som arbetarbarn.

– När jag gick i fjärde klass i Täby, så hade jag varit borta efter en öronoperation. Mamma frågade läraren vad jag behövde läsa in för att komma ikapp. ”Inte mycket. Han ska ju bara bli en arbetare”, sa läraren.

– På väg hem grät mamma. Inte för att jag skulle bli arbetare, utan för lärarens sätt att säga det på som gjorde ont! Fattigfolk och obildbara var vi i hennes ögon! Pappa var gjutmästare. När jag var 3,5 månad så tog han med mig i det första 1 maj-tåget. Sen har jag gått nästa varje år.

Text: Per Eklund
per.eklund@mittmedia.se

Foto: Tomas Nyberg
tomas.nyberg@mittmedia.se

Fotnot: Mer om Percy Kindahls berättelse om Per-Anders Fogelström kunde du läsa i Elektrikern nr 6.

Maila artikeln Skriv ut artikeln
Mer Kultur

När svenskarna var invandrarna

KULTUR När vi i dag tänker på migranter är det lätt att bara se de människor som migrerar till Sverige. Människor som söker sig hit för att skapa sig en bättre framtid för sig själva och för sina barn. För inte särskilt länge sedan var det i stället svenskar som migrerade, inte minst till Amerika.

De tar kampen för fasta jobb i handeln

KULTUR Antologin ”Lösa förbindelser – om kampen för fasta förhållanden i handeln” borde fungera som en eldkvast i den kommande valrörelsen. Tolv skribenter med vitt skilda utgångspunkter ger sin bild av dagens splittrade och orättvisa arbetsmarknad. Boken bygger på ett 60-tal intervjuer med arbetare som jobbar i butik, på lager och på kontor.

När man förlorar sitt barn: ”Efter Inez” har premiär 29 september

Hur går man vidare när det som inte får inträffa händer? Hur lever man med en livslång sorg? Hur ska man som arbetskamrat eller vän bemöta den som förlorat sitt barn? I dokumentärfilmen Efter Inez får vi följa Filip Nordin och Denize Löfgren. Vid en sista rutinkontroll upptäcker barnmorskan att hjärtat stannat på barnet som är beräknat att födas inom kort.

Kultur: Elvis Presley förankrad i arbetarklass och blues

Elvis Presley var förankrad i bluesen och arbetarklassen. Han gick ur tiden för 40 år sedan. Han förblir en av rockhistoriens absolut största ikoner. DD:s kulturredaktör Ulf Lundén tecknar ett personporträtt. Elvis Aaron Presley var född 8 januari 1935 i Tupelo i Mississippi. Han dog 42 år senare, 16 augusti 1977 i Memphis i Tennessee.