Att fuska är normalt inget man får högt anseende av. Vi ser i idrotten där doping ses som avskyvärt. När amerikanen Justin Gatlin vann 100 meter på VM i fri idrott blev han utbuad. Han har två dopingdomar bakom sig.

När läkaren Paolo Macchiarini avslöjades för forskningsfusk på Karolinska institutet, så försvann plötsligt hans trovärdighet och det ledde i förlängningen till en skandal där ledamöter i institutets styrelse tvingades avgå.

Men hur är det med fusket på jobbet?

Nyligen kom en rapport från Arbetsmiljöverket om att ett av fyra företag i byggbranschen fuskar. Bland annat för att få kontrakt på jobb.

Svarta löner, brott mot arbetsmiljöregler, för mycket övertid och arbetstagare utan arbetstillstånd. Det är den typen av fusk som företag sysslar med. Risken att bli upptäckt är för liten. En del företagare menar att man är ”tvingade” att fuska för att följa med i konkurrensen.

I dagens samhälle ser många lite mellan fingrarna på detta fusk. Inte ens när en del av detta uppmärksammans och avslöjats i program som Uppdrag granskning, så blir det någon stor affär av det. Det är ju bara några asylsökande flyktingar, eller irländska byggarbetare eller makedonska chaufförer som drabbas.

Tyvärr får vi nog leva med att det finns fuskare även på arbetsmarknaden. Och tyvärr ser det ut som att fusket är större i bygg- och transportbranschen än i andra branscher. Därför behövs det nog mer kontroller, så att risken att åka dit ökar.

För några tiotal år sedan sa många att man såg dopingen i forna Östeuropa breda ut sig, och andra idrottare kände sig ”tvingade” att följa efter, för att ha en chans. Men idrottsrörelsen har hittat bättre och bättre metoder att avslöja fuskarna.

Det finns ju rätt många fuskkontroller på svensk arbetsmarknad. Men troligen behövs det mer. Om var fjärde företag fuskar för att ”hänga med” i konkurrensen, så är det på tok för mycket.

Vi vill ha rent spel på idrottsarenorna och vi vill ha rent spel på jobbet.

Någon fuskare var inte författaren Per-Anders Fogelström. Möjligen hans far, som fick sparken från Asea för förskingring.

I sin skildring av Stockholm är Fogelström en av de viktiga klass-berättarna. Bland hans viktigaste arbeten är Stad-serien som började Mina drömmars stad. För mig var Stad-serien den kanske enskilt viktigaste sak, som fick mig att närma mig arbetarhistoria. Jag läste böckerna på 1970-talet, och har återkommit till dem med jämna mellanrum.

Per-Anders Fogelström hedras med rätta. Den 22 augusti är det 100 år sedan han föddes.