Som författare kan man ta sig vissa friheter. Det är legitimt att använda sin fantasi. För några månader sedan gavs min roman Det Svarta Landet ut. En roman om en nära framtid då det politiska spelet gett Sverige en regering vid nästa års valet där SD ingår. Risken är verklig, om man skärskådar utvecklingen de senaste åren. Hur SD har fått gehör för sin alltmer motbjudande politik; synen på invandring som börjat i allt större omfattning adopteras av (M), men också där (S) förra hösten svalde uppfattningen om en systemkollaps.

Så, kan olyckan vara framme 2018? Tyvärr finns ett reellt hot mot demokratin. Fött ur uppfattningen att politik inte kan förändra och att alla politiker är mer eller mindre korrupta och lever i en slags egen kupa utan kontakt med vanligt folk. Känner du igen resonemanget från bodsnacket? Politikerföraktet som är fött ur en uppfattning att politiker är sig själva nog och sällan har kontakt med verkligheten. Jag vill påstå att politikerföraktet är delvis självförvållat genom likaså självpåtagliga privilegier som sticker i ögonen. Men framförallt en egoismens ideologisk offensiv och att pengar är allts måttstock. Men det är inte den viktigaste orsaken, enbart dess bakgrund, till varför jag skrev min dystopi.

Jan Guillou skrev i Aftonbladet den 8 januari: ”Det finns bara en väg bort från den katastrof som redan skymtar vid horisonten och vägen är politisk och praktisk. Om Socialdemokraterna börjar arbetet med att återinföra socialdemokratisk politik kan Sverige räddas undan det rasistiska helvete som annars väntar.” Här har vi också den Gordiska knuten. Borgerliga partier för borgerlig politik är inget nytt. Men det nya är att (S) försökt under mer än 20 år föra en borgerlig politik light i tron att det har varit vad väljarna önskat. Arbetarepartiet har fått den märkliga idén att det inte finns någon arbetarklass längre, bara en medelklass, och att den ser ut som väljarna på Södermalm i Stockholm!

Politiken har helt enkelt gått i fällan som gillrades för 30 år sedan; att klassamhället inte existerar längre och alla skulle vara sin egen lyckas smed. En tillämpning av Thatchers ”det finns inget samhälle, bara individer och deras familjer”. Inte undra på att ingen känner igen sig i bodsnacket längre. Inte undra på att rasismen frodas. Inte undra på att politik och politiker upplevs mer som en fiende än som verktyg och hantverkare för att förändra samhället. Den som undrar över det 2017 måste ha sovit de senaste 20 åren!

Så, vart är vi på väg? Kan Sverige få en regering där ett parti med nazistiska rötter och en nazistisk svans i den samma. Är det möjligt, finns det hotet i realiteten? Jag menar det och som författare har jag vissa friheter att beskriva hur det skulle kunna se ut. Det är nu 2017 vi säkrar demokratin 2018. I vart fall är det jag kommer att syssla med under det kommande året. Så ser du hashtaggen #detsvartalandet är det undertecknad som är igång!

Vad gör du?

Ingemar E.L. Göransson