2016-11-07

Debatt

Terrorister, självmordsbombare, enskilda galningar, mördare och en rad andra benämningar fyller nyhetsartiklarna nuförtiden. Den ena galningen efter den andra avlöser varandra och löpsedlarna porträtteras med uppskrämda människor och aggressiva gärningsmän.

Med massmedia som rättesnöre kan man lett förledas in i ett emotionellt mörker när det gäller samhällsutvecklingen, men det är inte media som är de värsta syndarna när det kommer till demonisering. Det är framförallt politiker och opinionsbildare som bidrar med till demoniseringselden.

I detta kluster av emotionellt grundat elände, frodas extrema utgångspunkter, de fortplantas av ideologier, nätaktivister och opinionsbildare. Enskilda händelser används ofta felaktigt för att påvisa en samhällsutveckling som inte stämmer. Hur många gånger har vi inte fått se exempelvis Sverigedemokrater som använder enskilda händelser som förevändning för sin egna ideologi. Denna förevändning som bland annat Sverigedemokraterna förmedlar, passar ofta som handen i handsken, då massmedia redan har gjort grundarbetet med sin negativa skildring av landets miljonprogramområden.

Politiskt nyspråk används av journalister och politiker, benämningar som exempelvis no go zone används på ett stigmatiserande sätt och bekräftar en emotionell bild av att människor i dessa områden inte passar i det svenska samhället. Makthavarnas projicerande bild av enskilda städer och bostadsområden, försämras ytterligare genom människors egna fördomar och generaliseringar. Sakta men säkert byggs emotionella murar upp inom städer och runt hela orter, rädslorna som förstärks av massmedia och politiker, får sitt avtryck i fotbollsföreningarna, skolorna och överallt där människor normalt sätt möter varandra.

Medielogikens grundläggande fundament handlar om att porträttera det oväntade, det motsägelsefulla och det konfliktfyllda. Massmedias uppdrag har aldrig varit att förmedla en objektiv bild av hela samhället, utan deras uppgift är att belysa ovan nämnda kriterier, ändå får deras illustrationer av samhället stort genomslag. Beror detta på massmedia, har de ett ansvar i denna utveckling, där fördomar gjuts på, generaliseringar frodas och stigmatiseringen breder ut sig, nej enligt min uppfattning. Massmedia gör vad de ska göra enligt sitt egna uppdrag, deras objektivitet är oftast klanderfri i samband med artiklar och reportage.

Det är opinionsbildare och politiker som bär det största ansvaret, de använder nämligen massmedia i sin kanalisation för att sprida sitt ideologiska budskap. Ideologier och åsikter är inte vetenskap, de är subjektiva uppfattningar om hur ett samhälle skalla vara organiserat. Knappt fyra procent av landets befolkning är medlemmar i ett politiskt parti idag, det innebär att en liten minoritet av befolkningen genom aktiv handling har ställt sig bakom olika subjektiva politiska inriktningar.

Med största sannolikhet finns det ytterligare individer som ställer sig bakom olika ideologier utan att vara organiserade i politiska partier, men det stora flertalet definierar sig inte utifrån olika ideologier. I detta landskap skapas grundförutsättningarna för att kommunicera emotionellt med potentiella väljare, politiska partier, men även andra intresseorganisationer blir mer och mer lika företag som marknadsför sina produkter och tjänster. Rädslan är sanningens värsta fiende och detta kan man verkligen fastslå när det kommer till den politiska retoriken. Den vävs ofta ihop med en massmedial bild av ett samhällsfenomen och när media uppmärksammar en enskild händelse eller något problem, är politiker och opinionsbildare där som gamar med sin demonisering.

Överdrifter, underdrifter, demonisering och andra retoriska överdrifter står som spön i backen, när tillfället ges. Sverige är ett av de mest konsensusbaserade länderna i Europa när det gäller samhällets organisation och finansiering, ändå har vi ett så infekterat politiskt klimat, det är inte utan att man funderar över vad de bråkar om egentligen. Sverigedemokraterna beskylls med all rätt för att demonisera invandrare och invandring, men är de andra partierna mycket bättre, deras retorik är lika demoniserande över andra områden. Retoriska begrepp som massarbetslöshet, barnfattigdom, lönedumpning, nedmontering av välfärden, skatteflyktingar, bidragsberoende, listan kan göras hur lång som helst.

Makthavare och politiker har ett ansvar för samhällsutvecklingen, därför bör de också ta ansvar för vilken bild som förmedlas. Debatten ska vara saklig, när konflikter skapas av samhällsfenomen som inte existerar, förmedlar man en emotionell bild av samhället på felaktiga grunder, detta leder i förlängningen till stigmatisering och rädslor. Rädslorna kan skapa ett rättfärdigande bland enskilda individer med en snedvriden samhällsuppfattning, vi har sett det i Trollhättan och Oslo, det kan mycket väl hända igen.

Hans Andersson

Maila artikeln Skriv ut artikeln
Mer Åsikter

Jonas Wallin: ”Vi har antagit en ny strategi”

LEDARE ”Den svenska modellen är inte en samling värderingar som att äta sill vid högtider. Det handlar om konkreta frågor, inte minst ordning och reda på arbetsmarknaden. I dag hotas den ordningen”, skriver Jonas Wallin. För några veckor sedan avslutade vi vårt förbundsmöte.

”Lönesänkning – en valvinnare?”

DEBATT ”Moderaternas förslag leder till lägre löner, eftersom dessa öppnar upp för underbudskonkurrens inom sektorer där genomsnittslönerna ligger på samma nivå som kollektivavtalens lägstalöner”, skriver Hans Andersson. En statlig sänkning av kollektivavtalens lägstanivåer leder till lägre löner för redan lågavlönande löntagare.

”Försvara strejkrätten – tolerera inga inskränkningar”

DEBATT ”Strejkrätten påverkar så mycket mer än vad vi tror. Kan vi inte strejka finns risken att kollektivavtalet faller som påverkar vår lön, våra arbetsvillkor och i grund och botten vår levnadsstandard som vi alla har varit delaktiga att bygga upp i vårt samhälle”, skriver debattörerna.

Jonas Wallin: Det här är min oro

LEDARE ”Det här är saker jag är orolig för, och det är bara några. Listan på nödvändiga reformer vi behöver göra i det här landet är lång. Vi känner igen den allihop. Men ändå har vi slutat prata om de frågorna”, skriver Jonas Wallin.

David Fernhed: ”Vad är rättvisa?”

KRÖNIKA ”Arbetsgivarna har sedan länge kunnat göra avdrag för medlemsavgiften till deras organisationer, medans vi i arbetarklassen själva har betalat för våra omkostnader. Ganska orättvist tycker jag”, skriver David Fernhed. Samhället börjar sakta vakna till liv i den politiska debatten. Vi är på väg mot ett val och det märks i dagsläget mer och mer.

David Fernhed: ”Macken gör mig inte besviken”

KULTUR Vad: ”Macken Tv-serien på scen” Var: Lorensbergsteatern i Göteborg Det är med stor förväntan jag hänger av mig jackan i Lorensbergsteaterns entré. Mina barndomsidoler ska återigen roa mig med sång och sketch. Föreställningen Macken gör mig inte besviken. På andra raden från scenen får jag beskåda Galenskaparna och After Shaves mästerverk.

Ulf Lundén: Martin Luther King älskade ett Sverige som SD föraktar

KULTUR Det har nu gått 40 år sedan baptistpastorn och medborgarrättskämpen Martin Luther King (1929-1968) sköts ihjäl utanför sitt hotellrum på Lorraine Motel i Memphis. Han var bara 39 år gammal när han mördades. Martin Luther King hade några dagar innan lett en demonstration till stöd för strejkande renhållningsarbetare i Memphis, Tennesse.

Många elektriker riskerar att utföra felaktiga inkopplingar av olagliga elinstallationer

DEBATT Tyvärr så är många elektriker fortfarande inte på det klara med vad som ligger i deras uppdrag, samt att de många gånger inte tänker efter utan gör allt för att det ska fungera för kunden.

Vem har makten över orden?

KRÖNIKA För några veckor sedan var jag på Runö folkhögskola som inbjuden att delta i Boken på arbetsplatsen. Det var bokombud och författare från hela landet som möttes under några dagar för att diskutera läsande och skrivande. Vi lyssnade på flera intressanta föreläsare. Men framförallt samtalade vi om läsandet och vi författare berättade om vårt skrivande.

Jonas Wallin: ”Vi stödjer de politiker som är bäst för våra medlemmar”

”Nu radar de borgerliga politikerna upp sig, hårt trängda av fyraprocentsspärren till riksdagen, och vill haverera vår svenska modell. En modell som Medlingsinstitutet bara för några veckor hyllade som unikt fredlig”, skriver Jonas Wallin. Snön vräker ned när jag funderar på denna ledare. Är på väg till Göteborg för att träffa medlemmar.

Hans Schoug: ”Sista raden!”

DEBATT Jodå jag läser givetvis sista raden också i årsredovisningen och blir inte ett dugg gladare. De sista 5 åren som är tillgängliga för medlemmarna visar röda siffror med undantag för år 2015 då förbundets inflytande i EUU såldes till EIO för, enligt uppgift, mer än 10 miljoner kronor. Den transaktionen vände det året röda siffror till svarta.

Claes Thim: ”Facket ska inte hålla på med politik!”

DEBATT ”Jag är en stor förespråkare av facklig-politisk samverkan, men gillar inte när vi bara ska pracka på att det är Socialdemokratin som gäller”, skriver Claes Thim. Nu är det dags för valår och det är nu vi ser dem som mest. Facket ska ut och propagera för de där Sossarna igen.

Per Lawén: ”Eländes elände”

K

Bokrecension: Dålig karma av David Safier

KULTUR Bokrecension: Dålig karma (2013) Författare: David Safier Det är julafton och julklappsspelet är precis avslutat och helt lottlös blev jag inte. Boken ”Dålig karma” är i min ägo och jag börjar läsa nästan direkt.

Göran Greider: ”Jag ‘radikaliserades’ som tonåring”

KULTUR Ja, jag minns hur det känns att växa upp i ett samhälle där klasskillnaderna sakta men säkert minskar. Jag är född 1959. Min barndom sammanföll med en era då det för varje år blev allt mer självklart att jämlikheten ska öka. Mina föräldrar var typiska arbetare.