2016-10-17

Krönika
Efter fyra år i Sydafrika är jag tillbaka på svensk mark. Nu sitter jag i en hyreslägenhet i en by knappt 40 kilometer norr om Luleå och väntar på att min fru och bonusson ska få så uppehållstillstånd så vi kan leva som en familj igen. Livet tar olika riktningar. Med samma tankar som hos en flykting; längtan efter återförening, som så småningom kommer eller kanske aldrig blir verklighet.

Mitt CV med personligt formulerade brev har sedan i somras gett mig tre vikariat. Jobbet vid ett mottagningsboende för ensamkommande flyktingbarn var spännande och kändes betydelsefullt. Ett av mina bästa jobb hittills. Lite förenklat beskrivet fungerade jag som en slags extrapappa åt tonåringar som väntar på att få stanna i Sverige efter att ha flytt från krig och traumatiska våldsmiljöer i Afghanistan, Syrien och andra länder.
Jag hoppade också in som vikarie i hemtjänsten efter en kort introduktion. Första arbetsdagen var nog den tuffaste någonsin i mitt arbetsliv. Det gällde att hitta och hinna till alla brukare, hjälpa till med deras behov, och inte visa att jag var stressad. Det gick vägen! En rutinerad arbetskamrat blev min räddare i nöden, telefonen gick varm till henne när jag inte hittade dit jag skulle och det körde ihop sig. Tack Erika!

Hemtjänstens välfärdsarbetare är helt klart hjältar och är en del vårdtagares enda dagliga kontakt med omvärlden. De får hjälp med hygien, medicin, städning, mat och annat livsnödvändigt. Jag har delvis fått en ny syn på hur välfärden är organiserad. I början av 90-talet var jag politiskt förtroendevald och satt i socialnämnden i Luleå kommun med ansvar för bland annat hemtjänsten. Jag har tidigare sett verksamheten från sammanträdesbordet men har nu fått se och vara en del av hemtjänsten på golvet. Det behövs förbättringar för personalen. Piss, skit och spyor tillhör vardagen och jag blev förvånad och bekymrad av att det saknades arbetskläder. Det stänkte diverse kroppsvätskor på mina egna kläder.
Efter jobb med ensamkommande flyktingbarn och hemtjänsten har jag fortsatt i vikariatssvängen som tidningsbud/distributör. Jag är tillbaka där jag började, till doften av trycksvärta och en mullrande tryckpress. Som ung grabb pryade jag på NSD:s tekniska avdelning. Det kändes naturligt eftersom jag älskade det tryckta ordet. Skulle jag bli grafiker eller journalist? Jag singlade slant. Det blev grafiker.

Nu har jag ett semestervikariat som tidningsbud/distributör. Tidningsbudsjobbet är krävande – mycket mer än att dela ut dagstidningar. Det handlar om att distribuera dagstidningar, veckotidningar, facktidningar, gratistidningar, reklam och post. Och det ska gå fort. Jag kör cirka 14 mil varje natt och levererar det tryckta ordet till folk i byarna norr om Luleå. Dimma, regn, oväder, kyla och massor av älgar och andra vilda djur lurar längs vägarna. Många beslut ska tas där ute i mörkret. Mina hårt arbetande och hjälpsamma arbetskamrater träffar jag på lastkajen när bilarna lastas.
Det jag också känner är en del människors klassförakt mot hårt arbetande människor. Visst hände det att jag fick samma känsla när jag tidigare jobbade som facklig ombudsman, det tillhörde liksom spelet. Statsminister Stefan Löfven, jag själv och andra får smaka på och uppleva klassföraktet. Alla arbetare är hjältar! Jag vet vilken sida jag står på och vilken färg min fana har. Vilken färg har din fana?

Leif Mettävainio

Tidigare ombudsman GS-facket, tidigare sydafrikabo, numera luleåbo

Maila artikeln Skriv ut artikeln
Mer Åsikter

Du nalkas ljuva sommar

KrönikaNu ska vi sakta av på takten i det alltför höga tempo som våra liv levs i. Du springer som tusan säkert, för att fixa allt åt barnen, vännerna och kunden. Allt snurrar fortare nu än för bara några år sen. Vi står inför och mitt i en blomstrande natur där presidentens twitter i våra telefoner ska bytas ut mot fågelns kvitter ute på landet.

Tyvärr så finns det mycket att göra i könsrollsfrågan

KrönikaPå annan plats i tidningen kan ni se att tidningens ägare Elektrikerförbundet och Dala-Demokraten slutit ett nytt avtal om förstärkning av redaktionen. I huvudsak ska den satsningen få betydelse för vår webb och vår närvaro på sociala medier. Det är ett bra beslut.
Foto: Tomas Nyberg

Välförtjänt näring till viktiga fighters

LedareNu är det snart som ljusast på året. Ingen som bor på de här breddgraderna kan undgå att känna magin i juninätterna, när varje kväll blir längre och längre, grillen kanske åker fram, och sommaren till sist är här. Den här årstiden ger välbehövlig näring till oss som kämpar hela året med de fackliga och politiska frågorna.

Dags för Socialdemokraterna att agera mot vinstjakten!

DebattRiskkapitalister med kortsiktiga vinstintressen hör inte hemma i välfärden. Ingen ska behöva oroa sig för att bli bedömd utifrån lönsamhet. Vår välfärd ska varken vara ett marknadsexperiment eller någons kassako. De fackliga avdelningarna inom LO-distriktet i Skåne menar att vinstmotiv och marknadsstyrning måste bort. Medborgare och personal måste stå i fokus för verksamheten.

Ständigt detta Almega

DebattÅrets avtalsrörelse är i fullgång. Vi har fått ett märke i procent och ett i krontal. Detta finner sig parterna på arbetsmarknaden i. Parterna är säkert inte nöjda, de håller inte med, men de finner sig i det. Alla biter i det sura för att skapa ordning och reda på arbetsmarknaden. Då kliver då Almega in på banan. Arbetsmarknadens ”Svarte Petter”.

Sträck på er, medlemmar i Elektrikerförbundet!

LedareDet fackliga arbetet i vardagen kan vara slitsamt, och det kan vara otacksamt. Då är det viktigt att ta vara på segrarna, och känna stolthet över det arbetet vi genomfört tillsammans. Förra veckan kunde vi räkna till inte mindre än tre stora segrar. Den första är så klart installationsavtalet, som blev klart.

Rättvisa, respekt och ärlighet

Rättvisa, respekt och ärlighet. Det har präglat arbetarrörelsen genom alla år. Man står för beslut. Man försöker inte fuska. Blir man påkommen med att inte hålla sig helt till sanningen, blir man oåterkallerligen avslöjad och tappar i förtroende. Det går inte att lura sig fram till bra uppgörelser. Då sitter man i rävsaxen nästa gång.

Har vi verkligen inte kommit längre än tidigt 1900-tal?

KrönikaDen 8 mars var det den Internationella kvinnodagen, en dag som uppmärksammar den ojämställdhet och orättvisa, som kvinnor världen över drabbas av. Då denna dag instiftades under tidigt 1900-tal, alltså för över 100 år sedan, så borde man tro att vi människor hade kommit längre i vår utveckling. (1977 blev den officiell, innan dess har den firats av vänsterkvinnor sedan 1911.

Procent, slavarbete, facklig etik och fulel

KrönikaJa, så var då de första avtalen påskrivna. ”Märket” är satt och de andra fackförbunden kan börja realförhandla. Det har varit förvånansvärt få stora utspel från någon av parterna under förhandlingarna. Smidigare än man kunnat tro. Kanske det kan bero på att det går ganska bra i Sverige.

Stöduttalande för skyddsombud

Vid bygget av Mall of Scandinavia plockades Elektrikerförbundets skyddsombud Claes Thim bort från arbetsplatsen. Orsaken var att han bedrev arbetsmiljöarbete. Beställarledet utövade påtryckningar på Claes arbetsgivare som då tog bort honom från arbetsplatsen. I Uppdrag granskning (18/1-17) framgår att han även blivit svartlistad på andra arbetsplatser.

”A-kassan är största felet”

Jag har under en massa år försökt få fackbranschen att ta upp det största felet på svenska arbetsmarknaden. Nämligen a-kassan. A-kassan är en konstruktion av regeringen och riksdagen med stöd från arbetsgivarna. Att hamna i klorna på a-kassan är ett he….e. Man blir därigen livegen. Du kan inte påverka din situation. Läs om a-kassans regler ): Lagen 1997-238.

Jonas Wallin: Svara Svartmålarna!

LEDAREI alla tider har vi lyssnat till kverulanter från högersidan. Direktörer och borgerliga politiker har trots att Sverige utvecklats på ett fantastiskt sätt alltid hittat något att gnälla över. Gnällhögern förnekar sig heller inte idag. Nu när vi står i en avtalsrörelse tecknar våra motparter en bild av Sveriges ekonomi och sin lönsamhet som rent katastrofal.

#detsvartalandet

krönikaSom författare kan man ta sig vissa friheter. Det är legitimt att använda sin fantasi. För några månader sedan gavs min roman Det Svarta Landet ut. En roman om en nära framtid då det politiska spelet gett Sverige en regering vid nästa års valet där SD ingår. Risken är verklig, om man skärskådar utvecklingen de senaste åren.

Ett himmelrike för byggarbetare?

DebattVi har hört om ett himmelrike för byggarbetare. Där varje yrkesgrupp har sin egen fastlagda tid. Där varje arbetstagare kommer till en nystädad arbetsplats och lämnar den likaså efter sig. Där varje målare smeker spackeln över gipsen utan att finna en enda oinskruvad skruv.
Jonas Wallin, förbundsordförande, Elektrikerförbundet. Foto: Jonas Wallin

Det fackliga löftet om att alla ska behandlas lika fortsätter

LedareI skrivande stund är jubileumsåret snart till ända. Under året har vi som säkert de flesta känner till firat 110 år som fackförbund. Tanken svindlar. Jag ska erkänna att jag mer än en gång under året hisnat över under vilka omständigheter vårt förbund verkat. Två världskrig, den ekonomiska depressionen, och Nazismen under 1930-talet.