2016-10-17

Krönika
Efter fyra år i Sydafrika är jag tillbaka på svensk mark. Nu sitter jag i en hyreslägenhet i en by knappt 40 kilometer norr om Luleå och väntar på att min fru och bonusson ska få så uppehållstillstånd så vi kan leva som en familj igen. Livet tar olika riktningar. Med samma tankar som hos en flykting; längtan efter återförening, som så småningom kommer eller kanske aldrig blir verklighet.

Mitt CV med personligt formulerade brev har sedan i somras gett mig tre vikariat. Jobbet vid ett mottagningsboende för ensamkommande flyktingbarn var spännande och kändes betydelsefullt. Ett av mina bästa jobb hittills. Lite förenklat beskrivet fungerade jag som en slags extrapappa åt tonåringar som väntar på att få stanna i Sverige efter att ha flytt från krig och traumatiska våldsmiljöer i Afghanistan, Syrien och andra länder.
Jag hoppade också in som vikarie i hemtjänsten efter en kort introduktion. Första arbetsdagen var nog den tuffaste någonsin i mitt arbetsliv. Det gällde att hitta och hinna till alla brukare, hjälpa till med deras behov, och inte visa att jag var stressad. Det gick vägen! En rutinerad arbetskamrat blev min räddare i nöden, telefonen gick varm till henne när jag inte hittade dit jag skulle och det körde ihop sig. Tack Erika!

Hemtjänstens välfärdsarbetare är helt klart hjältar och är en del vårdtagares enda dagliga kontakt med omvärlden. De får hjälp med hygien, medicin, städning, mat och annat livsnödvändigt. Jag har delvis fått en ny syn på hur välfärden är organiserad. I början av 90-talet var jag politiskt förtroendevald och satt i socialnämnden i Luleå kommun med ansvar för bland annat hemtjänsten. Jag har tidigare sett verksamheten från sammanträdesbordet men har nu fått se och vara en del av hemtjänsten på golvet. Det behövs förbättringar för personalen. Piss, skit och spyor tillhör vardagen och jag blev förvånad och bekymrad av att det saknades arbetskläder. Det stänkte diverse kroppsvätskor på mina egna kläder.
Efter jobb med ensamkommande flyktingbarn och hemtjänsten har jag fortsatt i vikariatssvängen som tidningsbud/distributör. Jag är tillbaka där jag började, till doften av trycksvärta och en mullrande tryckpress. Som ung grabb pryade jag på NSD:s tekniska avdelning. Det kändes naturligt eftersom jag älskade det tryckta ordet. Skulle jag bli grafiker eller journalist? Jag singlade slant. Det blev grafiker.

Nu har jag ett semestervikariat som tidningsbud/distributör. Tidningsbudsjobbet är krävande – mycket mer än att dela ut dagstidningar. Det handlar om att distribuera dagstidningar, veckotidningar, facktidningar, gratistidningar, reklam och post. Och det ska gå fort. Jag kör cirka 14 mil varje natt och levererar det tryckta ordet till folk i byarna norr om Luleå. Dimma, regn, oväder, kyla och massor av älgar och andra vilda djur lurar längs vägarna. Många beslut ska tas där ute i mörkret. Mina hårt arbetande och hjälpsamma arbetskamrater träffar jag på lastkajen när bilarna lastas.
Det jag också känner är en del människors klassförakt mot hårt arbetande människor. Visst hände det att jag fick samma känsla när jag tidigare jobbade som facklig ombudsman, det tillhörde liksom spelet. Statsminister Stefan Löfven, jag själv och andra får smaka på och uppleva klassföraktet. Alla arbetare är hjältar! Jag vet vilken sida jag står på och vilken färg min fana har. Vilken färg har din fana?

Leif Mettävainio

Tidigare ombudsman GS-facket, tidigare sydafrikabo, numera luleåbo

Maila artikeln Skriv ut artikeln
Mer Åsikter

Jonas Wallin: ”Vi har antagit en ny strategi”

LEDARE ”Den svenska modellen är inte en samling värderingar som att äta sill vid högtider. Det handlar om konkreta frågor, inte minst ordning och reda på arbetsmarknaden. I dag hotas den ordningen”, skriver Jonas Wallin. För några veckor sedan avslutade vi vårt förbundsmöte.

”Lönesänkning – en valvinnare?”

DEBATT ”Moderaternas förslag leder till lägre löner, eftersom dessa öppnar upp för underbudskonkurrens inom sektorer där genomsnittslönerna ligger på samma nivå som kollektivavtalens lägstalöner”, skriver Hans Andersson. En statlig sänkning av kollektivavtalens lägstanivåer leder till lägre löner för redan lågavlönande löntagare.

”Försvara strejkrätten – tolerera inga inskränkningar”

DEBATT ”Strejkrätten påverkar så mycket mer än vad vi tror. Kan vi inte strejka finns risken att kollektivavtalet faller som påverkar vår lön, våra arbetsvillkor och i grund och botten vår levnadsstandard som vi alla har varit delaktiga att bygga upp i vårt samhälle”, skriver debattörerna.

Jonas Wallin: Det här är min oro

LEDARE ”Det här är saker jag är orolig för, och det är bara några. Listan på nödvändiga reformer vi behöver göra i det här landet är lång. Vi känner igen den allihop. Men ändå har vi slutat prata om de frågorna”, skriver Jonas Wallin.

David Fernhed: ”Vad är rättvisa?”

KRÖNIKA ”Arbetsgivarna har sedan länge kunnat göra avdrag för medlemsavgiften till deras organisationer, medans vi i arbetarklassen själva har betalat för våra omkostnader. Ganska orättvist tycker jag”, skriver David Fernhed. Samhället börjar sakta vakna till liv i den politiska debatten. Vi är på väg mot ett val och det märks i dagsläget mer och mer.

David Fernhed: ”Macken gör mig inte besviken”

KULTUR Vad: ”Macken Tv-serien på scen” Var: Lorensbergsteatern i Göteborg Det är med stor förväntan jag hänger av mig jackan i Lorensbergsteaterns entré. Mina barndomsidoler ska återigen roa mig med sång och sketch. Föreställningen Macken gör mig inte besviken. På andra raden från scenen får jag beskåda Galenskaparna och After Shaves mästerverk.

Ulf Lundén: Martin Luther King älskade ett Sverige som SD föraktar

KULTUR Det har nu gått 40 år sedan baptistpastorn och medborgarrättskämpen Martin Luther King (1929-1968) sköts ihjäl utanför sitt hotellrum på Lorraine Motel i Memphis. Han var bara 39 år gammal när han mördades. Martin Luther King hade några dagar innan lett en demonstration till stöd för strejkande renhållningsarbetare i Memphis, Tennesse.

Många elektriker riskerar att utföra felaktiga inkopplingar av olagliga elinstallationer

DEBATT Tyvärr så är många elektriker fortfarande inte på det klara med vad som ligger i deras uppdrag, samt att de många gånger inte tänker efter utan gör allt för att det ska fungera för kunden.

Vem har makten över orden?

KRÖNIKA För några veckor sedan var jag på Runö folkhögskola som inbjuden att delta i Boken på arbetsplatsen. Det var bokombud och författare från hela landet som möttes under några dagar för att diskutera läsande och skrivande. Vi lyssnade på flera intressanta föreläsare. Men framförallt samtalade vi om läsandet och vi författare berättade om vårt skrivande.

Jonas Wallin: ”Vi stödjer de politiker som är bäst för våra medlemmar”

”Nu radar de borgerliga politikerna upp sig, hårt trängda av fyraprocentsspärren till riksdagen, och vill haverera vår svenska modell. En modell som Medlingsinstitutet bara för några veckor hyllade som unikt fredlig”, skriver Jonas Wallin. Snön vräker ned när jag funderar på denna ledare. Är på väg till Göteborg för att träffa medlemmar.

Hans Schoug: ”Sista raden!”

DEBATT Jodå jag läser givetvis sista raden också i årsredovisningen och blir inte ett dugg gladare. De sista 5 åren som är tillgängliga för medlemmarna visar röda siffror med undantag för år 2015 då förbundets inflytande i EUU såldes till EIO för, enligt uppgift, mer än 10 miljoner kronor. Den transaktionen vände det året röda siffror till svarta.

Claes Thim: ”Facket ska inte hålla på med politik!”

DEBATT ”Jag är en stor förespråkare av facklig-politisk samverkan, men gillar inte när vi bara ska pracka på att det är Socialdemokratin som gäller”, skriver Claes Thim. Nu är det dags för valår och det är nu vi ser dem som mest. Facket ska ut och propagera för de där Sossarna igen.

Per Lawén: ”Eländes elände”

K

Bokrecension: Dålig karma av David Safier

KULTUR Bokrecension: Dålig karma (2013) Författare: David Safier Det är julafton och julklappsspelet är precis avslutat och helt lottlös blev jag inte. Boken ”Dålig karma” är i min ägo och jag börjar läsa nästan direkt.

Göran Greider: ”Jag ‘radikaliserades’ som tonåring”

KULTUR Ja, jag minns hur det känns att växa upp i ett samhälle där klasskillnaderna sakta men säkert minskar. Jag är född 1959. Min barndom sammanföll med en era då det för varje år blev allt mer självklart att jämlikheten ska öka. Mina föräldrar var typiska arbetare.