Det går nu knappt en dag utan att avslöjanden om hemska rasistiska avslöjanden hos Sverigedemokraterna. Deras ekonomisk-politiska talesperson Oscar Sjöstedt avslöjades på film skrattandes åt att man sparkade på får som liknades vid judar.

Det är så fruktansvärt att jag saknar ord. Vad har en sådan person för omdöme och känsla för andra människor?

Det är samma Oscar som i somras satt och drack champagne med Almega och sedan bestämde sig för att rösta emot regeringens förslag om schystare upphandlingar.

Det finns få saker som gör mig så upprörd som ohederlighet och när man låter sig köpas som politiker eller politiskt parti. SD är köpta och det måste alla känna till.

Jonas Wallin

I våras stod man i riksdagens talarstol gång efter annan och talade sig varm för svenska kollektivavtal och schyssta offentliga upphandlingar. I somras mitt under semestrarna i juli svängde man plötsligt.

Skälet var att Arbetsgivarorganisationen Almega bjudit representanter från SD på middagar med champagne. Efter några glas champagne var det tydligen klart.

Nu skulle man rösta nej till regeringens förslag om att ställa krav på våra upphandlingar.

Det var inte förvånande ett förbannat dugg.

Han offrar alltså de mest utsatta på svensk arbetsmarknad för att få sitta i finrummen hos arbetsgivarna.

Det finns få saker som gör mig så upprörd som ohederlighet och när man låter sig köpas som politiker eller politiskt parti. SD är köpta och det måste alla känna till.

Han offrar alltså de mest utsatta på svensk arbetsmarknad för att få sitta i finrummen hos arbetsgivarna.

Jonas Wallin

På ett sätt är det dock värre att arbetsgivarorganisationen, det militanta Almega, har en sådan låg moral att man köper sig politiskt inflytande hos rasister istället för att mötas kring förhandlingsbordet.

En utpräglad strategi från SD har varit att framställa sig som arbetarnas bästa vän. Det är inte och har aldrig varit sant. Det som är bra med debatten de senaste veckorna är att det blivit än tydligare vad Sverigedemokraterna är för parti.

De sitter i knäet på de mest militanta hökarna på arbetsgivarsidan. De driver samma frågor. På detta finns det hur många exempel som helst.

  1. Nej till nollvision mot dödsolyckor i arbetet
  2. Nej till förebyggande arbetsmiljöarbete
  3. Nej till förstärkt företagshälsovård
  4. Nej till förstärkt arbetslivsforskning
  5. Nej till fler arbetsmiljöinspektörer
  6. Nej till meddelarfrihet för de anställda i privata välfärdsföretag
  7. Nej till att arbetsskadeförsäkringen ska göras mer jämställd
  8. Nej till utökad lönekartläggning
  9. Nej till skatteavdrag för fackavgiften
  10. Nej till höjd A-kassa
  11. Nej till nedläggning av FAS3
  12. Nej till regler som skulle underlätta förr visstidsanställda att få tillsvidareanställning
  13. Nej till rättigheten att jobba heltid
  14. De vill ta bort helgstatusen på 1:a Maj
  15. De vill försvaga LAS

En utpräglad strategi från SD har varit att framställa sig som arbetarnas bästa vän. Det är inte och har aldrig varit sant.

Jonas Wallin

Här har de samma uppfattning som den mest militanta högern. För balansens skull ska jag väl sluta med att säga att det finns flera fackförenings- och arbetarfientliga partier i Sveriges riksdag.

De heter Moderaterna, Centerpartiet, Kristdemokrater och Liberalerna. De lägger konsekvent förslag som försämrar för vanliga löntagare.

Detta behövde man inte säga så ofta tidigare. Det visste de flesta. I dag mumlas det för mycket.

Därför säger jag det högt och öppet: Hökarna inom Svenskt Näringsliv, Sverigedemokraterna och den samlade borgerligheten vill oss inte väl. De är inte våra vänner.

De är våra fiender. Och dem måste vi försvara oss emot.