• Rivna hus efter bulldozers gått fram över favelan Vila Autódromo. Slagord och motståndsparoller står klottrade på väggar och bråte Foto: ©Amnesty International/Sergio Ortiz Borbolla

  • Maria da Penha skadades allvarligt under en av vräkningsaktionerna från kommunen men vägrade flytta. Nu har hon fått rätten att bo kvar Foto: ©Amnesty International/Sergio Ortiz Borbolla

  • Över Vila Autódromo kastar OS-byn sina skuggor från långa skyskrapor. Nu har kommunen tvingats bygga upp bostadsområdet igen efter olagliga och våldsamma vräkningsmetoder. Seger för Vila Autódromo. Foto: ©Amnesty International/Sergio Ortiz Borbolla

Mitt i ett av de fina kvarter som vigts åt de olympiska spelen i Rio de Janeiro ligger Vila Autodromo. Det är ett bostadsområde som gjort sig känt som en av de få fredliga favelorna i staden. Vila Autodromo var ett hem för över 600 familjer för ett år sedan. Det består av riktiga hus av tegel och inte alls några skjul men kallas ändå för en kåkstad – Favela.
Det har legat på samma plats i årtionden och har både el och rinnande vatten. Här fanns restauranger, parker och en kyrka. Men nu bor där bara ett tjugotal familjer kvar. Resten har trakasserats av myndigheter och poliser till att lämna området och göra plats åt OS skrytbyggen. Bostadsområdet ser nu ut som ett slagfält dagen efter en stor strid. Trasiga tv-apparater, leksaker och resterna från bulldozrade hus ligger utspridda i bostadsområdet.

 

LÄS MER:  Våldet bakom OS-kulisserna
När Rio De Janeiro 2009 gavs äran att hålla sommar-OS i år påbörjades ett arbete för att rensa upp OS-området. Vid idrottsområdet och motorvägen skulle det bara finnas en stor stadspark, var tanken. Problemet var att hundratals familjer bodde på tomten där parken var tilltänkt, och hade gjort det i årtionden. En av de boende var Maria da Penha, som flyttade in för trettio år sedan för att få leva i lugn och ro.
Det senaste året har varit allt annan än lugn. Först försökte man betala folk med kontantsummor eller löften om andra bostäder för att flytta frivilligt. När de som flyttat klagat på att pengarna inte räckte till nya bostäder, eller att de bostäder de fått var av sämre standard än de lovats, slutade lokalborna att flytta. Då stängde myndigheterna av vatten och elektricitet. Sophämtarna förbjöds också hämta skräp från området. När det inte hjälpte dök kommunpersonal upp med bulldozers och rev husen, ibland utan förvarning för de boende, med blodig utgång.

 

LÄS MER: Jaguaren Juma dödades för OS-jippo
Maria da Penha har bott i området i 30 år och är en av de få som bor kvar i området. Sedan ett par veckor står det nu klart att de Maria och hennes grannar mot alla odds får bo kvar i området, och kommunen blir tvungen att bygga upp ordentliga hus åt de kvarvarande familjerna.
– Allt har varit väldigt svårt, jag är glad att jag varit stark nog att kämpa emot. De välter våra hus men de kan inte välta vår rätt att vara här säger Maria da Penha till Amnesty International Brasilien.
Det är svårt att föreställa sig att det här området en gång var ett vackert bostadsområde med hundratals träd och parklekar. Nu domineras stadsbilden av byggtrafiken till OS-byggnaderna bara ett stenkast från Marias hus.
Det är många bostadsområden i Rio de Janeiro som drabbats av tvångsvräkningar eller hård polisrepression. För de bostadsområden som ligger närmast arenorna har varit de som drabbats hårdast av myndigheternas trakasserier. I bostadsområdet som ligger vid bilvägen från Rio De Janeiros flygplats till OS-området har myndigheterna helt enkelt slagit upp ett högt plank av trä och betong som skiljer vägen från de boende. En boende som kallar sig Joao ger en giftig kommentar till den höga konstruktionen som nu döljer skiljer bilvägen från deras bostadsområde.
– De säger att det är ett bullerplank. Ett bullerplank! Tack snälla kommunen för att ni bryr er om vår hörsel men vart var ni när vi sa att vi varken har sjukvård, skolor eller riktiga bostäder? Att vi inte har jobb och att vi inte har mat i magen? Vi är inte dumma, de byggde det för att de rika turisterna inte ska se oss när åker för att titta på längdhopp, säger Joao.
De senaste åren har minst 22 000 familjer tvingats från sina hem. Många har precis som Maria da Penha byggt sina egna hus och inga riktiga kontrakt som ger dem rätten till en viss tomt eller fastighet. De flesta har inte ordentliga id-handlingar och hamnar helt i händerna på myndigheterna när liknande beslut fattas på kommunen eller någon annan myndighet som bestämmer sig för att sopa fattigdomen ur turisternas åsyn. Det gör att Maria da Penhas historia både blir en hoppfull saga om att kamp lönar sig, och samtidigt undantaget som bekräftar regeln vad gäller de fattigas boendesituation i Rio de Janeiros fattiga utkanter.

 

Bilbo Göransson