Nu är de flesta stora avtalen på plats. Dramatiken har lagt sig för denna gång. Det krävdes både strejk och varsel för att få en del avtalen på plats. Arma arbetsgivare! Trots fulla orderböcker försöker man snyta åt sig än större vinster utan att betala. De fick ge sig.

 

 

Detta var en avtalsrörelse där vi verkligen satte 6F på banan som en stark och viktig aktör för lönebildningen i Sverige. Motparter, politiker, media. Alla var de tvungna att följa våra steg och vårt agerande. Vi gjorde enormt viktiga insatser. Ibland i skymundan. Ibland i full offentlighet. Flera viktiga framgångar för framtiden kunde vi leverera. Vi drev den största utomhuskampanjen i avtalsrörelsen med kampanjen Lönesänkarna. Sällan har jag väl upplevt att en kampanj mött så positivt gensvar. Detta kommer vi att göra igen.
Även om både IF Metall och industriarbetsgivarna inte gillar att jag påpekar det, så lyfte vi industrimärket. De visste att deras märke inte kunde bli för lågt. Utan vårt samarbete hade troligen IF Metall lagt sig lägre och industriarbetsgivarna hållit emot mer än vad de gjorde.

 

 

Vårt samarbete påverkade också både LO och Svenskt Näringsliv att göra ett dramatiskt inhopp i avtalsrörelsen med ett krontalsmärke. Och tack vare det fick de allra lägst avlönade en vettig löneökning, i många fall långt över 2.2 procent. Vi lyckades också trots korta avtal, som normalt bara blir rena löneavtal, med viktiga villkorsförbättringar utan att sälja kurant facklig motvaluta.
När det var som mest intensivt hade vi möten och telefonkonferenser med varandra inom 6F flera gånger dagligen. Där fanns ett stort förtroende och en stark sammanhållning. Vi visste exakt var vi hade varandra och att ingen tog några viktiga beslut utan att konsultera varandra. Där fanns också en beredvillighet till sympatiåtgärder utan ett ögonblicks tvekan. Våra motparter mötte oss inte bara en och en – utan oss alla tillsammans. Och det är en viktig signal för framtiden.
Det är också uppenbart att den gamla ordningen med ett normerande industriavtal inte längre fungerar. Den är den största boven till att löneklyftorna ökar. Det är en uppfattning som inte bara vi inom 6F förfäktar. Den lades också fast i LO:s strategidokument fram till 2028. Till och med borgerliga ekonomer som Lars Calmfors menar att denna ordning knakar i fogarna. Det behövs en större flexibilitet för att kompensera lågavlönade och felavlönade. Detta tycker alltså en utpräglat borgerlig ekonom.

 

 

Den som tror att vi nu vilar på lagrarna har fel. Just i skrivande stund har vi haft ett första möte i ordförandegruppen för 6F inför nästa avtalsrörelse. Vi har redan börjat lägga ut uppdrag för nästa avtalsrörelse. Det viktigaste för oss inom 6F är ett starkt LO-samarbete och att vi ökar rättvisa mellan lågavlönade och högavlönade och mellan kvinnor och män.
Då måste det till förändringar av dagens ordning. Nyckelordet är acceptans. Ett procentmärke måste ha acceptans för att hålla. Det måste därutöver finnas en acceptans för löneavtal med kronpåslag. Vi, alla LO-förbund, måste acceptera att avstå lite av den makt vi förfogar över för att vinna mer tillsammans.
Tillsammans som det står på årets första maj-märke är vi alltid starkare än var och en för sig. Det är kanske avtalsrörelsen 2016 viktigaste lärdom. För oss inom 6F är det alldeles uppenbart att vi lyckades med mer tillsammans än vad vi gjort var för sig. Det bådar gott för framtiden.

 

 

Jonas Wallin
Förbundsordförande, SEF