Elektrisk, elektricitet med flera

Ordet elektricitet myntades av britten William Gilbert år 1600 vid hans experiment med statisk elektricitet. Det kommer av det grekiska ordet för bärnsten, ηλεκτρον (elektron) och slutligen från latinets ēlectricus (bärnstensliknande).

Elektrod

(ledningspol vid elektrolys) Ordets slutstavelse är hämtad ur grekiskans hodos, väg. Faraday kallade elektroderna för anod och katod, uppväg och nedväg. Ana betyd alltså upp, och kata ned.

Elektrolys

Faraday uppfann även glosan elektrolys, sönderdelning genom elektrisk ström. Grekiskans lysis betyder alltså upplösning.

Ampere, Watt och Volt

Världen består faktiskt av elektriska laddningar. All vår teknik fungerar genom elektriska laddningar och till och med vår hjärna drivs av sådana. Tre historiska gestalter har fått sina namn odödligjorda i de välbekanta enheterna ampere, volt och watt som beskriver vad som händer i alla elektriska apparater vi använder.

Ampere

Den franske matematikprofessorn André-Marie Ampére studerade 1820 hur elektriska strömmar skapade magnetisk dragning. Det var en av de få glada stunderna i hans liv – han bestämde själv att orden Tandem Felix (äntligen lycklig) skulle stå på gravstenen. Ordvalet säger väl allt om hur han såg på tillvaron.

År 1881 – femtio år efter hans död – bestämdes att ordet ampére skulle användas som mått på laddade elektriska partiklar.

Watt

Det påstås ibland att det var skotten James Watt som uppfann ångmaskinen, men det är inte riktigt sant. Däremot förbättrade han den väsentligt och – kanske ännu viktigare – han lyckades övertala snåla skotska gruvägare att köpa den nya maskinen. För att lyckas med det införde han begreppet hästkraft. På så vis kunde kunderna enkelt jämföra arbetet ångmaskinen skulle utföra med kostnaden för inköp av hästar.

Med metersystemets intåg har hans ursprungliga enhet med all rätt ersatts med enheten watt.

Men – anser i alla fall många bilägare – det låter blodfattigt att pratat om watt eller joule när man kan säga att man har tvåhundra hästar under huven!

Volt

Den italienska fysikern Allessandro Volta, vars namn ligger bakom enheten för elektrisk spänning föddes i Como i februari 1745. Han sa inte ett förrän vid fyra års ålder men utvecklades sedan snabbt. Det som främst bidrog till att Volta fick sitt namn knutet till en internationell enhet var att han konstruerade det första elektriska batteriet, Volta stapel. Hans konstruktion gjorde att det för första gången möjligt att arbeta med en konstant elektrisk ström

Batteri

Trummisar lystrar även till epitetet batterist. Och det är inte så konstigt – för vad gör egentligen en trummis? Jo, han slår ju på trumman och ordet batteri kommer från ett franskt ord med betydelsen slagsmål eller strid. Nånstans i bakgrunden spökar latinets battuere som betyder just slå. Battuere kan också spåras i svenskans batalj.

På 1700-talet började batteri användas för att beteckna en grupp av laddflaskor som gav en kraftig elektrisk urladdning. Batteri används fortfarande om elektriska kraftkällor, den kanske vanligaste betydelsen i svenskan nu.

Volfram

År 1781 upptäckte den svenske kemisten Carl Wilhelm Scheele ett nytt metalliskt grundämne som han kallade tungsten. Upptäckten registrerades av den internationella vetenskapliga världen men eftersom det inte fann någon praktisk nytta föll det i glömska. Först i och med glödlampans intåg i början av 1900-talet fick ämnet en praktisk användning. Tyskarna döpte om grundämnet till Wolfram som indirekt syftar på ordet Wolf, alltså varg. Sverige importerade ordet men ändrade stavningen till Volfram.

Engelsmännen, jänkarna och fransoserna var mer samvetsgranna då de namngav det nya grundämnet och där heter det fortfarande tungsten och i uppslagsverk anges alltid det svenska ursprunget.

Det tycker vi är hederligheten själv!

Magnet

Ordet har sitt ursprung i ho magnes lthus – magnesisk sten. Magnesien ligger i det grekiska distriktet Thessalien där man redan på 800-talet bröt magnetit, ett slags magnetisk järnmineral.

Generator…

… är rena rama latinet med den urspungliga betydelsen frambringare och återfinns bland annat i generation, degenererad och genus. Och alla präster vet att bibelns skapelseberättese heter genesis på latin.

Dynamo

En dynamo kallades förr dynamoelektrisk maskin eller dynamomaskin. Ordet bygger på grekiskans dynamis som betyder kraft. Ättlingar till dynamis hittat vi även i ord som dynamit och dynamisk.

Ackumulator…

…härstammar från latinet och betyder uppsamlare. Ackumulera bygger på ett liknande latinskt ord med betydelsen stapla upp.

Cell

Om cell talas det inte bara om i elektriska sammanhang utan också när det gäller kloster och fängelser. I samtlig fall är det latinets cella – liten kammare – som spökar.

Kabel

Ursprungligen en sjöterm som via franskan nått oss från medeltidslatinets cauplum – fångstlina

Kollektor

Ytterligare ett latinskt ord med grundbetydelsen samla. Återfinns även i kollekt och kollektiv.

Rotor…

… är latinets sätt att uttrycka snurra runt

Stator

Från latinets stare som betyder stå och som ligger bakom ord som stad, stativ, statist, statisk och staty.

Kontakt

… från latinets contactus som betyder beröring och besläktat med såväl kontingent som tangent.

Influens

Ordet influens kommer från latinets influere inflyta och delar ursprung med sjukdomen influensa. Under medeltiden trodde man att det var himlakropparnas inflytande som framkallade sjukdomen.

Elektrisk ström

Vi talar ju om elektriskt ström vilket är lika fyndigt som pedagogiskt: man tänker sig att elektriciteten flyter fram likt ett vattenflöde. Engelskan har på motsvarande sätt sitt current och fransmännen säger courant, båda bygger på ett latinskt verb med betydelsen springa.

Det svenska ordet ström däremot härstammar från grekiskans Rheumia – det som flyter. Ordsläktingar hittar vi såväl i reumatisk som i diarré. Så nu vet vi det!

Tumregel

Ordet tumregel används idag med den ungefärliga innebörden enkel minnesregel, riktlinje; praxis. När ordet först dök upp i Sverige på 1800-talet hade det en annan innebörd och i en gammal fysikbok står att läsa om regeln: om man håller den högra handen i strömmens riktning och vänder handens insida mot magneten, afviker nordändan åt tummens håll (tumregeln) .

Det rör sig alltså o en regel inom elektroniken som varje elektriker kan utantill. Ytterligare en regel om ordets ursprung dyker ibland upp: tumregeln skulle från början ha föreskrivit att en make inte får bestraffa sin hustru med ett spö tjockare än hans tumme… Den förklaringen får nog bäst betraktas som en skröna.