Det har varit en höst som skakat om det svenska folkhemmet eller vad som är kvar av det. En tid då våldet och hatet har tagit plats vid vårt bord. Ett tjugotal asyl- och flyktingboenden har bränts ner i skydd av mörkret och vår blåögdhet. Hus som skulle blivit traumatiserade flyktingars trygghet har istället blivit lågornas rov.
Detta medan varken polis eller den juridiska makten kunnat göra eller förmått göra något åt vad som enbart kan kallas terrorism. Det har varit ett under att ingen människa fått sätta livet till i dessa marodörers värv.
I Trollhättan marscherade en ung man, förgiftad av hat, in på en skola och högg ner väl valda offer. Flera människor fick sätta livet till innan polisen kunde sätta stopp för den av högerextremism anfrätte ynglingens svärd och knivar.
Hade det inte varit för en i personalen på skolan offrade sitt liv hade det kunnat bli än värre när den lokale wannabe-Breiviken angrep barn med något mörkare hudfärg än den ariske ynglingen själv.
Under hösten har en god vän till mig fått motta hot. De har tänt gravljus bakom hennes bil, de har hotat henne på nätet och trakasserat henne. Hon är inte ensam utan det är många anti-rasister och demokrater som hotas dagligen av högerextremister. Det pågår en terror i det tysta i Sverige idag. En terror riktad mot demokratins fundament – människors trygghet och att de vågar säga nej till högerextremismens agenda.

På 1960-talet så lanserade italienska högerextremister vad de kallade för terrorns strategi. De skulle tysta demokraterna och med terror skapa instabilitet i Italien så ropen på en stark man vaknade på nytt.
De misslyckades med det var många som fick betala priset. Människor mördades, trakasserades, misshandlades, men tillräckligt många vågade stå upp för demokratin trots en utbredd korruption.
I dagens Sverige talar en del politiker och andra om att vi ska samarbeta eller tala med Sverigedemokraterna. Vi ska diskutera med dem. En totalt galen idé anser jag. Man kan inte föra ett demokratiskt samtal med anti-demokrater. Det går lika lite som att det gick att tala nazismens hantlangare till rätta.
I dagens Sverige är SD inspiratörerna till den våg av högerextremt våld som sker och ökar. För några dagar sedan publicerades en norsk rapport som fastslog att Sverige har i förhållande till befolkningen mest högerextremt våld. En skrämmande utveckling.

Tystnaden och den mjuka ryggraden är det största hotet mot demokratin. Vi får inte vara tysta, vi måste ta i och lagföra varje kränkning av demokraterna och av demokratin. För annars riskerar det att bli som den tyske prästen Martin Niemöller beskrev i sin dikt.
När nazisterna hämtade kommunisterna,teg jag;jag var ju ingen kommunist.
När de spärrade in socialdemokraterna,teg jag;jag var ju ingen socialdemokrat.
När de hämtade de fackliga,lät jag bli att protestera;jag var ju inte med i facket.
När de hämtade mig,fanns det ingen kvar som kunde protestera.
Bryt tystnaden och vägra att kröka rygg för högerterroristerna då varje kränkning av demokratin och utövandet av demokratiska rättigheter är ett brott mot vår grundlag.

Den som i offentlighet säger som ledande representant för det politiska partiet SD att när vi tagit makten så ska vissa saker ske. Det är ett uttalat hot mot demokratin för i en demokrati tar du inte makten utan makten ges i förtroende och villkorligt i fria val!
Fackföreningsrörelsen har ett stort ansvar att ta upp kampen för demokratin. Att inte tillåta att medlemmar eller arbetskamrater med en annan hudfärg eller annat etniskt ursprung än det svenska ska utsättas för gliringar eller värre. Som facklig förtroendeman måste då man säga ifrån.
Det måste vara självklart med nolltolerans mot allt sådant för annars flyttas gränser bakåt för vad som accepteras. Jobbigt, kanske men nödvändigt. För gör vi inte det så kanske den dagen kommer då det inte finns någon kvar som kan protestera.
Betänk det!

Ingemar E. L. Göransson
Författare