2015-12-23

krönika

Det har varit en höst som skakat om det svenska folkhemmet eller vad som är kvar av det. En tid då våldet och hatet har tagit plats vid vårt bord. Ett tjugotal asyl- och flyktingboenden har bränts ner i skydd av mörkret och vår blåögdhet. Hus som skulle blivit traumatiserade flyktingars trygghet har istället blivit lågornas rov.
Detta medan varken polis eller den juridiska makten kunnat göra eller förmått göra något åt vad som enbart kan kallas terrorism. Det har varit ett under att ingen människa fått sätta livet till i dessa marodörers värv.
I Trollhättan marscherade en ung man, förgiftad av hat, in på en skola och högg ner väl valda offer. Flera människor fick sätta livet till innan polisen kunde sätta stopp för den av högerextremism anfrätte ynglingens svärd och knivar.
Hade det inte varit för en i personalen på skolan offrade sitt liv hade det kunnat bli än värre när den lokale wannabe-Breiviken angrep barn med något mörkare hudfärg än den ariske ynglingen själv.
Under hösten har en god vän till mig fått motta hot. De har tänt gravljus bakom hennes bil, de har hotat henne på nätet och trakasserat henne. Hon är inte ensam utan det är många anti-rasister och demokrater som hotas dagligen av högerextremister. Det pågår en terror i det tysta i Sverige idag. En terror riktad mot demokratins fundament – människors trygghet och att de vågar säga nej till högerextremismens agenda.

På 1960-talet så lanserade italienska högerextremister vad de kallade för terrorns strategi. De skulle tysta demokraterna och med terror skapa instabilitet i Italien så ropen på en stark man vaknade på nytt.
De misslyckades med det var många som fick betala priset. Människor mördades, trakasserades, misshandlades, men tillräckligt många vågade stå upp för demokratin trots en utbredd korruption.
I dagens Sverige talar en del politiker och andra om att vi ska samarbeta eller tala med Sverigedemokraterna. Vi ska diskutera med dem. En totalt galen idé anser jag. Man kan inte föra ett demokratiskt samtal med anti-demokrater. Det går lika lite som att det gick att tala nazismens hantlangare till rätta.
I dagens Sverige är SD inspiratörerna till den våg av högerextremt våld som sker och ökar. För några dagar sedan publicerades en norsk rapport som fastslog att Sverige har i förhållande till befolkningen mest högerextremt våld. En skrämmande utveckling.

Tystnaden och den mjuka ryggraden är det största hotet mot demokratin. Vi får inte vara tysta, vi måste ta i och lagföra varje kränkning av demokraterna och av demokratin. För annars riskerar det att bli som den tyske prästen Martin Niemöller beskrev i sin dikt.
När nazisterna hämtade kommunisterna,teg jag;jag var ju ingen kommunist.
När de spärrade in socialdemokraterna,teg jag;jag var ju ingen socialdemokrat.
När de hämtade de fackliga,lät jag bli att protestera;jag var ju inte med i facket.
När de hämtade mig,fanns det ingen kvar som kunde protestera.
Bryt tystnaden och vägra att kröka rygg för högerterroristerna då varje kränkning av demokratin och utövandet av demokratiska rättigheter är ett brott mot vår grundlag.

Den som i offentlighet säger som ledande representant för det politiska partiet SD att när vi tagit makten så ska vissa saker ske. Det är ett uttalat hot mot demokratin för i en demokrati tar du inte makten utan makten ges i förtroende och villkorligt i fria val!
Fackföreningsrörelsen har ett stort ansvar att ta upp kampen för demokratin. Att inte tillåta att medlemmar eller arbetskamrater med en annan hudfärg eller annat etniskt ursprung än det svenska ska utsättas för gliringar eller värre. Som facklig förtroendeman måste då man säga ifrån.
Det måste vara självklart med nolltolerans mot allt sådant för annars flyttas gränser bakåt för vad som accepteras. Jobbigt, kanske men nödvändigt. För gör vi inte det så kanske den dagen kommer då det inte finns någon kvar som kan protestera.
Betänk det!

Ingemar E. L. Göransson
Författare

Maila artikeln Skriv ut artikeln
Mer Åsikter

Vem har makten över orden?

KRÖNIKA För några veckor sedan var jag på Runö folkhögskola som inbjuden att delta i Boken på arbetsplatsen. Det var bokombud och författare från hela landet som möttes under några dagar för att diskutera läsande och skrivande. Vi lyssnade på flera intressanta föreläsare. Men framförallt samtalade vi om läsandet och vi författare berättade om vårt skrivande.

Jonas Wallin: ”Vi stödjer de politiker som är bäst för våra medlemmar”

”Nu radar de borgerliga politikerna upp sig, hårt trängda av fyraprocentsspärren till riksdagen, och vill haverera vår svenska modell. En modell som Medlingsinstitutet bara för några veckor hyllade som unikt fredlig”, skriver Jonas Wallin. Snön vräker ned när jag funderar på denna ledare. Är på väg till Göteborg för att träffa medlemmar.

Hans Schoug: ”Sista raden!”

DEBATT Jodå jag läser givetvis sista raden också i årsredovisningen och blir inte ett dugg gladare. De sista 5 åren som är tillgängliga för medlemmarna visar röda siffror med undantag för år 2015 då förbundets inflytande i EUU såldes till EIO för, enligt uppgift, mer än 10 miljoner kronor. Den transaktionen vände det året röda siffror till svarta.

Claes Thim: ”Facket ska inte hålla på med politik!”

DEBATT ”Jag är en stor förespråkare av facklig-politisk samverkan, men gillar inte när vi bara ska pracka på att det är Socialdemokratin som gäller”, skriver Claes Thim. Nu är det dags för valår och det är nu vi ser dem som mest. Facket ska ut och propagera för de där Sossarna igen.

Per Lawén: ”Eländes elände”

K

Bokrecension: Dålig karma av David Safier

KULTUR Bokrecension: Dålig karma (2013) Författare: David Safier Det är julafton och julklappsspelet är precis avslutat och helt lottlös blev jag inte. Boken ”Dålig karma” är i min ägo och jag börjar läsa nästan direkt.

Göran Greider: ”Jag ‘radikaliserades’ som tonåring”

KULTUR Ja, jag minns hur det känns att växa upp i ett samhälle där klasskillnaderna sakta men säkert minskar. Jag är född 1959. Min barndom sammanföll med en era då det för varje år blev allt mer självklart att jämlikheten ska öka. Mina föräldrar var typiska arbetare.

”Var stolt över din klasstillhörighet”

Samhället kittas ihop av folk som går upp på morgonen och kör våra bussar, kopplar våra uttag, städar korridorer och tar hand om våra barn. Arbetarnas insats för samhällets funktion är fundamental, skriver Anton Levein. Äntligen möts man av ljuset på vägen till jobbet. Nåväl, det är fortfarande kallt och halt.

Claes Thim: ”Att facket inte ska hålla på med politik är ren nonsens”

DEBATT ”Facket ska inte hålla på med politik utan vi ska bara koncentrera oss på kollektivavtal”. Det är nog en tanke som finns hos många, speciellt nu när det är valår. Jag kan helt ärligt erkänna att de var min tanke när jag var nybliven medlem i facket.

Jonas Wallin: ”Rör inte strejkrätten!”

Konflikten ska lösas på det sätt som svensk arbetsmarknad är menad att fungera: genom förhandlingar med tydliga spelregler inte genom att ändra spelreglerna, skriver förbundsordförande Jonas Wallin. Begränsa konflikträtten! Ja det är ett förslag vi är vana vid att höra.

Replik: ”Solcellsanläggningar ställer mycket speciella krav på installationen”

DEBATT Installatörsföretagens elsäkerhetsexpert Fredrik B Sjödin reder ut begreppen kring ansvar vid installation av solcellsanläggningar. Sven Höckert har på ett förtjänstfullt sätt lyft frågan om ansvaret för installation av solcellsanläggningar.

Nille Thorsell: ”På den här arbetsplatsen har vi högt i tak”

DEBATT ”Hur vill du ha det på din arbetsplats? Har alla rätt att vara olika? Har alla rätt att vara unika? Har alla möjlighet att säga till om något upplevs fel?”, skriver Nille Thorsell. ”På den här arbetsplatsen har vi högt i tak.” Vad menar vi med detta uttryck egentligen? Oftast är det chefer, arbetsledare och lagbasar som säger sådant.

Vart är Elektrikerförbundet på väg?

DEBATT Avkastningen skulle värdesäkra konfliktberedskapen och inte, som nu, användas till att täcka pågående underskott i verksamheten, skriver Hans Schoug. I senaste numret av Elektrikern fanns ett reportage från CR:s höstmöte.

Lyft bort surdegen

KRÖNIKA Ett hållbart arbetsliv måste bygga på att man har en rimlig och ok arbetssituation för det mesta, skriver författaren Ninni Länsberg. Den långe projektledaren kom in på kliniken en majmorgon. Han andades häftigt och var lätt röd om kinderna. Han var obekväm med hela situationen, att behöva be om hjälp och stressen stod honom långt upp i halsen.

PO Bergström: ”Ingen verkar tänka på barnen”

DEBATT Vi befinner oss fortfarande i smartphonens barndom. Hjärnans belöningssystem skapar ett starkt beroende trots att vi som vuxna egentligen borde veta bättre. Barn och unga är chanslösa, skriver PO Bergström. För tio år sedan startade jag min första egna utbildning för förhandlare.