• Joe Hill var den fattige svenske invandraren till USA, som genom sina sånger kom att få en stor betydelse för det fackliga arbetet i USA på 1910-talet. Till hans begravning efter avrättningen 1915 kom det 30 000 personer. Den här bilden tog polisen efter att han gripits. Foto:

Den 19 november har det gått 100 år sedan Joe Hill avrättades. Nu uppmärksammas det bland annat av att Bo Widerbergs film om fackföreningsledaren visas på Folkets hus runt om i landet.

En ny bok om Joe Hill har också kommit.

Det var en 23-årig ung man som 1902 landsteg i New York. Han hette Joel Emmanuel Hägglund och kom från Gävle, tillsammans med sin bror Paul.

Joel Hägglund försörjer som lantarbetare, byggarbetare, hamnarbetare och skogsarbetare.

Så småningom byter han namn till Joseph Hillstrom och med åren blir det Joe Hill. Under några år arbetar han mycket aktivt i den nybildade fackföreningen IWW, Industrial Workers of the World.

Ett av hans viktigaste grepp för att agitera för den fackliga organisationen, var att skriva sånger som han framförde på möten. Han använde ofta kända melodier, ofta var det väckelsesånger som frälsningsarmen sjöng på gatorna, och skrev nya texter till dessa. Joe Hill hanterade flera musikinstrument och kunde sjunga sångerna på fackföreningsmöten och ute på gatorna.

”En pamflett, oavsett hur bra den är, blir aldrig läst mer än en gång, men en sång lärs in utantill och sjungs gång på gång, skrev Joe Hill.

Sångerna blev mycket populära och har levt vidare.

En dödsskjutning i Salt Lake city 1914 blev sen det som ledde till att Joe Hill avrättades. Han dömdes skyldig till dråp av två människor. Många menade att detta var ett justitiemord. Han blev syndabocken, när en potentat hade skjutits till döds. Många har funderat varför Joe Hill inte försvarade sig. När IWW erbjöd honom de bästa advokater, så tackade han nej.

Göran Greider för i sin nyutkomna bok ”Städerna som minns Joe Hill” fram en teori att han haft en homosexuell förbindelse och därför inte kunde berätta fullt ut och föra fram friande vittnesmål. Homosexualtet var då förbjudet och skulle kunna svärta ner IWW, menar Greider. För övrigt är homosexualitet förbjuden fortfarande i 16 delstater i USA. I boken följer Greider i spåren efter Joe Hill i USA. Han besöker Gävle, Chicago, San Pedro och Salt Lake city och vandrar i Joe Hills fotspår. Några stora nya upptäckter gör inte Greider, men han letar fram den miljö som Joe Hille fanns i, vilket gör att man kan förstå hans liv. Förutom att man lär sig rätt så mycket om Joe Hills liv, så är boken en bra historiebok i det tidiga 1900-talets historia i USA och arbetarnas villkor där.

Nästan ett och ett halvt år efter rättegången, så avrättades den då 36-årige Joe Hill den 19 november 1915. Vid begravningen följdes han av 30 000 människor i Chicago. Inför avrättningen skrev han till sina kollegor i IWW: ”Jag dör som en äkta arbetarupprorsmakare. Kasta inte bort tid på att sörja. Organisera!”

På flera håll i landet uppmärksammas nu 100-årsminnet av en av världens mest kända fackföreningsaktivister. I till exempel Ulricehamn arrangerar Folkets hus tillsammans med LO och ABF tre dagar om Joe Hill. Man visar Bo Widerbergs film, det blir musik och det blir en utställning. Just filmen visas på fler orter genom Folkets hus och park. Efter filmen på vissa Folkets hus så blir det ett samtal om Joe Hill. I samtalet deltar författaren Göran Greider, Tommy Berggren, som spelade Joe Hill i filmen, samt samtalsledaren Jannike Åhlund.

I Gävle, därifrån Joe Hill utvandrade, finns Joe Hill-gården, där det finns en utställning om hans liv.

Per Eklund
per.eklund@daladem.se

 

Jag drömde om Joe Hill i natt

Text: Alfred Hayes

Svensk text: Rune Lindström

Musik: Earl Robinson

Jag drömde om Joe Hill i natt.

Vi stod där man mot man.

Jag sa till Joe: ”Du är ju dö”

”Jag kan ej dö”, sa han.

”Jag kan ej dö”, sa han.

”Dom sa du hade mördat nån

vid Salt Lake Citys sjö.

Dom sköt dej mitt i hjärtat, Joe”

Han sa: ”Jag kan ej dö”

Han sa: ”Jag kan ej dö”

”Men plutokrater sköt dej, Joe.

Dom tog ditt liv till slut.”

”Att mörda sången min”, sa Joe,

”vill mera till än krut.

Vill mera till än krut.”

Han stod där vid min säng och log

och sa i självklar ton:

”Jag sått ett frö, som ej kan dö –

vår organisation.

Vår organisation.”

”Joe Hill kan aldrig nånsin dö”,

sa Joe, ”jag lever än!

När män går ut till strejk och strid,

då går Joe Hill igen.

Då går Joe Hill igen.”

”Från San Diego och till Maine,

varhelst vår kamp slår till

för mänskovärde, lag och rätt,

där hittar ni Joe Hill.

Där hittar ni Joe Hill.”

Jag drömde om Joe Hill i natt.

Vi stod där man mot man.

Jag sa till Joe: ”Du är ju dö.”

”Jag kan ej dö”, sa han.

”Jag kan ej dö”, sa han.

PRÄSTEN OCH SLAVEN (Svarta präster)

Svensk text: Ture Nerman

Svarta präster står upp titt och tätt, lär dej skilja på synd och på rätt, men begär du ett torrt stycke bröd, sjunger kören i trossäker glöd.

Du får mat, o kamrat

uti himmelens härliga stat! Svält förnöjd! O vad fröjd!

Du får kalvstek i himmelens höjd.

Du står arbetslös på trottoarn,

du får svälta med hustru och barn. Men var tålig, som Herren befallt – se, därovanom ordnar sig allt.

(Refr.)

Bränner nöden därhemma, så vet: Varje jul finns det välgörenhet! Om du bugar dej djupt, kan du få

en kopp kaffe att fortsätta på.

(Refr.)

Du blir gammal och bräcklig och grå,

du blir körd från ditt arbete då, du får folkpension lagom till snus,

men din f r a m t i d är ljuvlig och ljus!

(Refr.)

Alla arbetets folk, kom till oss

i vårt land att för friheten slåss! När vi segrat, förtryckarnas gäng får i ödmjukhet dra sin refräng:

Du får mat, o kamrat,

när du lärt dej att laga din mat.

Hugg din ved, slit och bed!

Du får kalvstek i himlen, du med!