Jonas Wallin: ”Den osynliga döden är närvarande – har du koll?”

Det dör årligen fyra gånger fler arbetare av asbestrelaterade sjukdomar än det dör av arbetsolyckor. De som dör fick i sig asbestfibrerna för 30-40 år sedan. Och de hade ingen aning om det.

Det är det jävliga med asbest – den syns inte, luktar inte och märks inte. Men en enda mikroskopisk fiber som hamnar fel räcker. Du kan ha varit exponerad för byggdamm kort stund för 40 år sedan och haft otur.

Vi har över en miljon bostäder, kontor och verksamhetslokaler byggda 1950 fram till 70-talet. Där finns 400 000 ton asbest – harmlös när den bara finns, men direkt livsfarlig så snart man börjar riva, bryta, slipa, demolera och påverka.

Det är det jävliga med asbest – den syns inte, luktar inte och märks inte.

Asbesten finns på många ställen i dessa byggen i rörisoleringar och böjar, lim, kakelfix, bruk, plast, cement, väv, isoleringsmassa, papp, kitt, spackel, garn, pluggar, puts och färg.

LÄS ÄVEN: Misstänkt asbest: ”Vi tar inga risker”

På 1970-talet var det en intensiv debatt om asbesten som arbetsmiljöproblem. Produkten hade funnits som undermedel sedan 20-talet.

Men det är många år sedan – vad vet dagens generationer om det?
1976 förbjöds asbest inom byggbranschen och 1982 förbjöds asbestanvändningen totalt i Sverige. Men asbest används fortfarande i många länder och i produkter de producerar. Kring hantering av asbest finns stränga lagar och bestämmelser – i Sverige.

Ändå så fungerar byggena som de gör. Det fuskas, slarvas, nonchaleras och tas genvägar – för att pressa byggtider och spara kostnader.

Bara av Arbetsmiljöverket godkända firmor får hantera/sanera detta. Det är inget som någon firma kan ålägga sina anställda.

Ändå så fungerar byggena som de gör. Det fuskas, slarvas, nonchaleras och tas genvägar – för att pressa byggtider och spara kostnader. Eller så använder man arbetare från andra länder vars ägare är mindre nogräknade.

Kring renoveringar och rivning finns en flora av grå och helsvarta företag. Det alla inblandade spelar med är – DÖDEN – en plågsam död.

Lungcancersjukdomen mesoteliom är vidrig. Den är väldigt snabb när den väl bryter ut. Den föranleder svår smärta. Det börjar med att patienten får svårt att andas eftersom vätska oftast samlas i lungorna. Det är ovanligt att en person lever mer än ett år efter att ha diagnostiserats med mesoteliom.

Våra skyddsombud gör ett bra arbete. Många medlemmar är alerta. De slår larm och jag har intrycket att de inte tvekar att säga ifrån och ta ett skyddsombudsstopp om de har misstankar om asbest. Jag har också intrycket att de seriösa elföretagen har respekt för asbestriskerna och att de inte kan nonchaleras.

Det är ovanligt att en person lever mer än ett år efter att ha diagnostiserats med mesoteliom.

Men på för många svenska byggarbetsplatser nonchaleras det. Från stora byggen med etablerade byggherrar och byggföretag till småskuttar av alla de slag. Det är inte okey. Det är inte respekt mot de anställda.

Regeringen får också vakna och se till att Arbetsmiljöverket får resurser och visa med hela handen att de ska agera snabbt och hårt där man slarvar med efterlevnad av regler och lag. Efter många år av

Alliansnedrustning av statens resurser för praktiskt arbetsmiljöansvar – är det dags att flagga upp nu Löfven. Inga halvmesyrer duger där lokala myndighetsföreträdare kan slira på resursbrist och att de inte har tid. Det kan inte vältras över på facket att hålla rent från denna dödsfara på 1 000-tals svenska byggen.

LÄS ÄVEN: Misstänkt asbest: ”Vi tar inga risker”

Ingen normal svensk godtar otjänligt vatten. Är vattnet otjänligt i en kommun drar man igång världens apparat med tankbilar och vattendunkar.

Men otjänlig luft tycks vi ha en annan syn på. Inte ska väl man behöva gå till sitt jobb och godta byggdamm som kan innehålla asbest, kvarts och andra skadliga ämnen. Skulle det vara tufft? Det är ju helt idiotiskt. Det finns inga direktörer, arbetsledare eller byggherrar som skulle acceptera det på sina kontor.

Vi ska ha en säker hantering av den livsfarliga asbesten. Inte bara i Sverige. Det är lika viktigt i alla länder.

Men elektriker, snickare, rörläggare, målare, fastighetsskötare och många andra förväntas tåla lite.

Asbest är för allvarligt för att nonchaleras. Jag är stolt över att mina elektriker bråkar och stökar om de känner risker för våra medlemmar. Så ska alla fack tänka och agera.

Sen är det upp till byggherrar, arbetsgivare, myndigheter och regering att vakna upp och göra mycket mer. Ska vi miljö- och energieffektivisera över en miljon bostäder ska det ske under anständiga arbetsmiljövillkor.

Vi ska ha en säker hantering av den livsfarliga asbesten. Inte bara i Sverige. Det är lika viktigt i alla länder.

Vi får kanske gå före i Norden, påverka EU och i olika internationella fora driva asbestfrågan.

För i slutändan är en indisk, egyptisk eller turkisk byggjobbares liv precis lika mycket värt som en svensk. Det är respekt för alla människors lika värde – i en äkta FN anda.