2014-09-05

Krönika
Det är valtider igen. Politiker och journalister gör sitt bästa för att väcka medborgarnas intresse de sista veckorna före valet. Det går så där. Alltför många är trötta på munhuggningen.

Antalet medlemmar i de politiska partierna är lägre än i gamla Sovjetunionen där 90 procent förväntades lyda och trösta sig med att de fick tilltala de aktiva partitopparna med ordet kamrat. Det är en utveckling som självklart inte är bra för demokratin.
Det finns säkert många orsaker till den här utvecklingen, men en viktig anledning kan vara den offentliga umgängeskultur som finns i de kretsar av politiker och journalister som påverkar våra tankar och därmed vår tillvaro. Det politiska språket. Sättet att prata till och skriva om varandra.

Här följer några regler för en blivande svensk politiker som vill passa in och göra karriär:
· Du har alltid rätt.
· Politiska motståndare har alltid fel.
· Om någon påstår att partiet/du har fel – erkänn inte. Inte ens om du blir överbevisad. Koncentrera dig istället på effektiva bortförklaringar.
· Motståndare har onda avsikter med sin politik. Antingen vill de att det ska gå dåligt eller i bästa fall så förstår de inte att det kommer att gå dåligt.
· Om en politisk motståndare gjort något bra – visa aldrig svaghet genom att ge beröm.
· Öva dig i konsten att förlöjliga och förödmjuka dina motståndare. När de som lyssnar skrattar åt din motpart har du vunnit en halv seger.
· Lyssna aldrig på motparten av något annat skäl än att förbereda attackerande kritik.
· Se till att ge väljarna minst ett nytt löfte per dag i valspurten.
· Kom ihåg att aldrig erkänna att ni lägger ett förslag av taktiska skäl för att vinna röster kortsiktigt – det görs alltid av omtanke om framtiden.

Media hänger gärna på. Ju mer av det här beteendet desto större rubriker. Rena personangrepp säljer.
Men vem vill umgås med en människa som beter sig så här i vardagslivet? Vilken trovärdighet har den personen? Hur fungerar en människa med det här beteendet exempelvis på en arbetsplats? Och till sist – varför förväntas politiker som ska ha ansvar för vårt samhälle bete sig så här? Vi medborgare vill ju bara veta hur de vill lösa våra problem och förbättra vår tillvaro så att vi vet vem eller vilka vi ska rösta på.
Käbbelkulturen gör att allt fler tappar respekten för politikerna – färre orkar lyssna och än mindre engagera sig.

Till sist är jag just nu, två veckor före valet, innerligt trött på den dagliga torghandeln med vallöften. Jag vill bara ha ett enda från alla politiker:
– Om jag blir vald lovar jag att göra mitt bästa!

PO Bergström

Konsult som utbildar professionella förhandlare

 

 

Maila artikeln Skriv ut artikeln

Kommentarer

Mer Åsikter

Vem har makten över orden?

KRÖNIKA För några veckor sedan var jag på Runö folkhögskola som inbjuden att delta i Boken på arbetsplatsen. Det var bokombud och författare från hela landet som möttes under några dagar för att diskutera läsande och skrivande. Vi lyssnade på flera intressanta föreläsare. Men framförallt samtalade vi om läsandet och vi författare berättade om vårt skrivande.

Jonas Wallin: ”Vi stödjer de politiker som är bäst för våra medlemmar”

”Nu radar de borgerliga politikerna upp sig, hårt trängda av fyraprocentsspärren till riksdagen, och vill haverera vår svenska modell. En modell som Medlingsinstitutet bara för några veckor hyllade som unikt fredlig”, skriver Jonas Wallin. Snön vräker ned när jag funderar på denna ledare. Är på väg till Göteborg för att träffa medlemmar.

Hans Schoug: ”Sista raden!”

DEBATT Jodå jag läser givetvis sista raden också i årsredovisningen och blir inte ett dugg gladare. De sista 5 åren som är tillgängliga för medlemmarna visar röda siffror med undantag för år 2015 då förbundets inflytande i EUU såldes till EIO för, enligt uppgift, mer än 10 miljoner kronor. Den transaktionen vände det året röda siffror till svarta.

Claes Thim: ”Facket ska inte hålla på med politik!”

DEBATT ”Jag är en stor förespråkare av facklig-politisk samverkan, men gillar inte när vi bara ska pracka på att det är Socialdemokratin som gäller”, skriver Claes Thim. Nu är det dags för valår och det är nu vi ser dem som mest. Facket ska ut och propagera för de där Sossarna igen.

Per Lawén: ”Eländes elände”

K

Bokrecension: Dålig karma av David Safier

KULTUR Bokrecension: Dålig karma (2013) Författare: David Safier Det är julafton och julklappsspelet är precis avslutat och helt lottlös blev jag inte. Boken ”Dålig karma” är i min ägo och jag börjar läsa nästan direkt.

Göran Greider: ”Jag ‘radikaliserades’ som tonåring”

KULTUR Ja, jag minns hur det känns att växa upp i ett samhälle där klasskillnaderna sakta men säkert minskar. Jag är född 1959. Min barndom sammanföll med en era då det för varje år blev allt mer självklart att jämlikheten ska öka. Mina föräldrar var typiska arbetare.

”Var stolt över din klasstillhörighet”

Samhället kittas ihop av folk som går upp på morgonen och kör våra bussar, kopplar våra uttag, städar korridorer och tar hand om våra barn. Arbetarnas insats för samhällets funktion är fundamental, skriver Anton Levein. Äntligen möts man av ljuset på vägen till jobbet. Nåväl, det är fortfarande kallt och halt.

Claes Thim: ”Att facket inte ska hålla på med politik är ren nonsens”

DEBATT ”Facket ska inte hålla på med politik utan vi ska bara koncentrera oss på kollektivavtal”. Det är nog en tanke som finns hos många, speciellt nu när det är valår. Jag kan helt ärligt erkänna att de var min tanke när jag var nybliven medlem i facket.

Jonas Wallin: ”Rör inte strejkrätten!”

Konflikten ska lösas på det sätt som svensk arbetsmarknad är menad att fungera: genom förhandlingar med tydliga spelregler inte genom att ändra spelreglerna, skriver förbundsordförande Jonas Wallin. Begränsa konflikträtten! Ja det är ett förslag vi är vana vid att höra.

Replik: ”Solcellsanläggningar ställer mycket speciella krav på installationen”

DEBATT Installatörsföretagens elsäkerhetsexpert Fredrik B Sjödin reder ut begreppen kring ansvar vid installation av solcellsanläggningar. Sven Höckert har på ett förtjänstfullt sätt lyft frågan om ansvaret för installation av solcellsanläggningar.

Nille Thorsell: ”På den här arbetsplatsen har vi högt i tak”

DEBATT ”Hur vill du ha det på din arbetsplats? Har alla rätt att vara olika? Har alla rätt att vara unika? Har alla möjlighet att säga till om något upplevs fel?”, skriver Nille Thorsell. ”På den här arbetsplatsen har vi högt i tak.” Vad menar vi med detta uttryck egentligen? Oftast är det chefer, arbetsledare och lagbasar som säger sådant.

Vart är Elektrikerförbundet på väg?

DEBATT Avkastningen skulle värdesäkra konfliktberedskapen och inte, som nu, användas till att täcka pågående underskott i verksamheten, skriver Hans Schoug. I senaste numret av Elektrikern fanns ett reportage från CR:s höstmöte.

Lyft bort surdegen

KRÖNIKA Ett hållbart arbetsliv måste bygga på att man har en rimlig och ok arbetssituation för det mesta, skriver författaren Ninni Länsberg. Den långe projektledaren kom in på kliniken en majmorgon. Han andades häftigt och var lätt röd om kinderna. Han var obekväm med hela situationen, att behöva be om hjälp och stressen stod honom långt upp i halsen.

PO Bergström: ”Ingen verkar tänka på barnen”

DEBATT Vi befinner oss fortfarande i smartphonens barndom. Hjärnans belöningssystem skapar ett starkt beroende trots att vi som vuxna egentligen borde veta bättre. Barn och unga är chanslösa, skriver PO Bergström. För tio år sedan startade jag min första egna utbildning för förhandlare.