• Sture Wärlinder lyssnar aktivt efter ljuden från förr, som han menar representerar en bortglömd del av vår kulturhistoria. FOTO: OLLE ANDERSTAM

2014-06-23

 

När Sture Wärlinder under 1960-talet arbetade som lärare i elteknik på yrkesskolan i Hudiksvall lånade han en dag hem en av tidens nymodigheter, en kassettbandspelare – mest för att prova tekniken. Sedan dess har han kommit att tänka på en sak;
De ljud vi omger oss med är en del av vår samtid, och de ljud vi lämnat efter oss är en del av vår historia.

 

Lånet av bandspelaren skulle bli början till ett intresse Sture Wärlinder har kvar än idag. Han samlar numera på vår akustiska historia och har idag över 10.000 läten inspelade.

 

HEMMA I KÖKET hos Sture Wärlinder kan man höra det rytmiska malandet från en kaffekvarn. Det är helt i sin ordning. Men här i spisvärmen kan man också få höra ljuden av en slagtröska, fingerskivan på en gammal telefon och liens väg genom gräset.
– Hörde du att det var en kvinna som slog, undrar Sture och påpekar – självklart – att pigorna hade ett kortare liedrag genom gräset.
Gissningarna om vad vi hör spretar åt olika håll. Sture Wärlinder har emellertid den bakgrund som krävs för att själv ha upplevt de ljud han samlat på band och CD.
– Första jobbet var som odalmansassistent, säger Sture och plirar över glasögonen som för att se om titeln genomskådats. Jag började helt enkelt – förtydligar han – min bana som dräng till far min hemma på gården i Värlingsö utanför Norrtälje.

 

IDAG, LÅNGT SENARE, har han fått medalj av Nordiska museet för sin hembygdsvårdande gärning och sitt arbete med att bevara de gamla ljud som riskerar att falla i glömska.
– Minnena av ljud fungerar på samma sätt som vårt doftminne. När vi hör ett ljud, eller känner en doft, förflyttas vi omedelbart till den tid och plats där vi först förnam det, konstaterar Sture, trycker på CD-spelarens fjärrkontroll och visar tydliga tecken på att trivas.

ETT RYTMISKT SVISCHANDE med en återkommande dov duns för tankarna till en vävstol, men tankarna räcker inte riktigt ända fram – eller kanske snarare tillbaka. Att lyssna på ljuden från förr, och minnas eller associera i rätt riktning, handlar till stor del om vilken generation man tillhör.
– Det där var risslans modernare efterträdare, en kastmaskin, som rensade säden från agnarna meddelar Sture sakkunnigt. Den som upplevt det ljudet, i sin barndom eller sitt arbete, har inte några problem med att placera det.

 

UTANFÖR KÖKSFÖNSTRET sitter en hackspett och slår sina trumvirvlar. Den påminner oss om att det fanns ljud även före mänsklighetens gryning. Mellan virvlarna bjuder Sture på människans egna läten. Han framkallar de autentiska ljuden av ett ankarspel, sågning och upptagning av sjöis, handmjölkning och någon som skär vass.
– Vet du vad det här är, frågar Sture roat medan han tänder pipan.
Ett kärvt och regelbundet knarrande avslutas med ett lätt skrammel och ett mer bestämt skrapande ljud. Har man inte hört detta i sin uppväxtmiljö blir tankarna grumliga och man får svårt att föreställa sig var och vid vilken årstid det utspelas.
– Det var en man som gick i 15 graders kyla över ett snötäckt gårdstun för att lägga en hasp på en boddörr. Ett ljud som blivit alltmer sällsynt – eller sällhört – i takt med inflyttningen till städerna och landsbygdens avfolkning, säger Sture.

 

STURE WÄRLINDER ser inte bara sig själv placerad i ett landskap – i hans fall i Roslagens odlingsbygd – utan i lika hög grad i ett ljudskap; en ljudmiljö med vissa lokala och karaktäristiska inslag.
– Ljudskapet på landsbygden var nog under många hundra år detsamma, säger Sture. Det var först under senare hälften av 1800-talet, genom industrialismens framväxt, som det förändrades radikalt – framför allt genom ångmaskinen.
För att ackompanjera sitt resonemang startar han åter CD-spelaren. Fram träder det mäktiga ljudet av ett ånglok med vissla.
– Nu började det rulla nya ljud över nejderna som ibland kunde höras kilometervis. Just det här spelade jag in i Köpenhamn, säger Sture.

 

STURE MÄRKER NU hur hans tämligen udda intresse sprider sig och får uppmärksamhet. Numera är han en efterfrågad föreläsare hos pensionärsorganisationer och kultur- och hembygdsföreningar från Kiruna i norr till Lund i söder.*
– Det är framför allt den äldre generationen som har intresse för och glädje av vår akustiska historia, noterar Sture. Jag hade inte mer än startat uppspelningen en gång, så for en kvinna upp ur församlingen och utbrast ”Spånhyvel” ! Hon hade suttit under en sådan som barn och plockat undan spån medan hennes pappa hyvlat takspån till något uthus. Det är egendomligt hur minnet fungerar, tänker Sture högt.
Att åka runt och mässa ser dock inte Sture som sin uppgift – snarare att väcka tankar och känslor. Det hela utgår från den lilla människans vardagshistoria och allt handlar om att deltagarna ska minnas själva.
– När någon känner igen ett ljud märks det direkt. Ögonen vidgas och blicken börjar söka efter ord att sätta på ljudet, förklarar Sture. Hur kan du känna igen det här, vad har du för minnen av det, frågar jag då.
Ofta börjar åhörarna prata med varandra och dolda berättartalanger kommer fram. Då anser Sture att han gjort sitt och kan ta ett steg tillbaka.

 

AV STURES MÅNGA inspelade ljud finns en del mycket specifika, men som ännu en del äldre lyssnare kan skilja på.
– Barkning av träd har jag i två versioner, berättar Sture. Det finns de som tveklöst kan avgöra om det rör sig om asp eller gran. Aspen är mjukare och ger längre remsor av bark, medan granen svarar på ett annat sätt och hugger i kvistarna.*
Ett av de första ljud som bröt igenom kvarnens malande, räfsans frasande, smörkärnans slurpande och människornas rop och sång i landskapet torde ha varit kyrkklockorna.
– Det var ett respektingivande ljud som förr bara kunde överträffas av kanonskott eller åskans dån, föreställer sig Sture. Kyrkklockorna var också ett av de få ljud – kanske det enda – som var gemensamt för stad och landsbygd.
Sture blev en aktiv lyssnare och började läsa av sin miljö med hörseln kring 1944. Unge Wärlinder gick då på Västra skolan i Norrtälje. Gatan utanför var belagd med kullersten och hästarna drog i par vagnar med järnskodda hjul lastade med säd till kvarnen.
– Det var kristid och inga gummihjul fanns att få tag i, vilket förstärkte slamret vid sidan av det ihåliga kloppandet från hästhovarna. Minnesbilden – eller ska jag säga ljudbilden – av detta är fortfarande mycket tydlig, konstaterar Sture.

 

ÄN IDAG, vid 76 års ålder, bär Sture med sig väskan med digital inspelare och mikrofoner vart han än far för, som han säger; Man vet ju aldrig vad man kan få höra. I väntan på nya – eller snarare gamla – ljud får vi hålla tillgodo med de redan inspelade. Så vi blir sittande vid köksbordet i det trygga ljudet av får och kor i samma lagård, smedpusten från smedjan i Erikskulle och en osmord logport som står och gnäller medan skymningen sänker sig över Roslagens skogar. Plötsligt avbryts vi av Sture Wärlinders mobiltelefon och på någon sekund har vi flyttats tillbaka till idag.

 

Olle Anderstam

 

Här nedanför kan du höra en del av Sture Wärlinders inspelade ljud.

Maila artikeln Skriv ut artikeln

Kommentarer

Mer Reportage

Gigantiska snurror ska försörja Norrland med el

Det är en gnistrande vacker höstdag. Vi far över de nygrävda grusvägarna på Gråberget utanför Piteå. Högt över träden reser sig de gigantiska vindsnurrorna, nästan 200 meter höga. Många vill köpa grön el, så det är en framtidsbransch, säger Andreas Röjfors, ledande montör vid Lapplands elnät. Vi befinner oss i Markbygden utanför Piteå.

Ordförandeposten – en familjeaffär

I september avgick Ove Jerenvik som ordförande för Bravidaklubben i Mariestad. Men posten stannar kvar i familjen. Brorsdottern Stina Jerenvik tar över klubban. 55-årige Ove Jerenvik har arbetat på Bravida i större delen av sitt liv: 35 år, men nu går han vidare till Källströms. Det är dags att göra något nytt, nu när möjligheten ges, säger han.

”Två på jobbet – en falsk trygghet”

I mitten av maj i år omkom en servicetekniker under arbete vid vattenkraftverket i Gullspång. Olyckan har satt fokus på de olycksrisker som finns vid vattenkraftverken. Arbetsgivarnas riktlinje är att undvika ensamarbete. Facket anser att det ger en falsk trygghet. De önskar säkerhetslina och sele.

Elektrikernas skyddsombud eftertraktade hos företagen

På kort tid har tre av Elektrikerförbundets regionala skyddsombud rekryterats för att arbeta med arbetsmiljö på företag inom byggbranschen. Nille Thorsell och Per Söderlund, tidigare region Mitt, har rekryterats till Hent, och Thomas Åberg, tidigare region Väst, till Serneke. Det krävs personer som har kunskapen och viljan.

Klubb 67 tog en sväng förbi Sundborn

Solen skiner i Sundborn när de båda bussarna rullar in på parkeringen. Ur kliver ett 70-tal före detta elektriker från Stockholm och deras respektive. Klubb 67 är i Dalarna på en av sina många bussresor runt om i landet. Klubb 67 har funnits sedan 1960-talet. Klubben består av pensionerade medlemmar från Elektrikerförbundets VK1. Medlemsantalet är i dag uppe i dryga 600.

Christer skadade finger och fot – blev utan ersättning

Först sjukskrevs Christer Norrbom för så kallad triggerfinger. Han hann vara tillbaka på jobbet i tre dagar, sedan halkade han på jobbets parkering och sjukskrevs återigen. Trots att läkaren uppmanade honom att inte gå tillbaka till arbetet innan sjukskrivningens slut gick han tillbaka tre veckor innan. Jag hade inga pengar kvar, förklarar Christer Norrbom.

Leif är för sjuk för att vara arbetslös – men för frisk för att vara sjuk

I mars 2016 ramlade Leif Magnusson ned från en ställning på jobbet på Kempes el i Sundsvall. Själva olyckan har Leif inget minne utav, inte tiden efter heller. Han skadades svårt. Nu menar Arbetsförmedlingen å sin sida att han är för sjuk för att söka jobb, å andra sidan hävdar Försäkringskassan att han inte är tillräckligt sjuk för att få någon ersättning därifrån.

Rot-avdrag: Argumenten för och emot

Det finns många argument för rotavdraget, exempelvis att svartjobben minskat. Samtidigt finns inte någon oberoende undersökning som visar på detta. Vi tar en närmare titt på de vanligaste argumenten för och emot Rot. 1. Svartjobben minskade när Rot infördes och de ökade när avdragsmöjligheten minskade.

Osund konkurrens: ”Fusket är väldigt utbrett, mer än vad man tror”

När Arbetsmiljöverket tillsammans med flera andra myndigheter genomförde oannonserade inspektioner på byggen i Örebro var utfallet det väntade: de företag som tummar på Arbetsmiljöverkets regler, tummar även på många andra regler.

Förbundet kritiskt mot Arbetsmiljöverkets rapport

Den rapport som Arbetsmiljöverket lämnade om olyckan i Tyfors innehåller brister. Det här menar Ulf Carlsson, ansvarig för kraftverksavtalet i Elektrikerförbundet. Vi har en uppfattning att det är olagligt att göra som Ellevio gjort i Tyforsfallet, det strider mot starkströmsförordningen.

INTERVJU: Utredande inspektören om Tyforsolyckan

Paul Keenan är arbetsmiljöinspektör i akutgruppen i region Mitt vid Arbetsmiljöverket. Han var utredande inspektör av dödsolyckan i Tyfors hösten 2016, en olycka med många ovanliga komponenter. Elsäkerhetsarbetet i Sverige och Estland skiljer sig en hel del åt, säger Paul Keenan.

Blomman har koll på brandskyddet på Östrand

Den där skulle jag önska att ni kollade på, det är central 12, mesaugnen, säger Anders Blom och pekar på dataskärmen. Vi sitter i själva hjärtat av brandskyddet i SCA:s massafabrik Östrand i Timrå, i vaktcentralen. Det är hit alla fellarm gällande brand och säkerhet från fabriken rullar in. Anders Blom, främst kallad Blomman, är brandskyddstekniker på Stanley security.
Foto: Tomas Nyberg

Wallin om valutgången: ”Vi har kvar vår beredskap”

När rösterna till årets riksdagsval har kontrollräknats kan det konstateras att det rödgröna blocket stannade på 144 mandat, de borgerliga på 143 mandat och Sverigedemokraterna på 62 mandat. Valet gick bättre än vad vi hade befarat, lika fullt så är det ett sämre resultat än vad vi är vana vid, säger Elektrikerförbundets ordförande Jonas Wallin.

Nye generaldirektören lugn – trots hot om nedläggning

När Arbetslivsinstitutet lades ned 2007 flyttade en stor grupp av forskarna till Högskolan i Gävle. Där inlemmades de så småningom i Akademin för hälsa och arbetsliv. Akademins chef hette Nader Ahmadi, numer nytillträdd generaldirektör för Sveriges allra yngsta myndighet: Myndigheten för arbetsmiljökunskap, Mynak.

”Det här är vårt statement – det här är bara början”

En musikfestival för endast kvinnor och transpersoner både vad gäller publik och artister. Detta är beskrivningen på Statement Festival som nyligen arrangerades i Göteborg. Elektrikerförbundet sponsrade med 100 000 kronor och ELQvinnorna var på plats för att locka fler tjejer och transpersoner till elektrikeryrket.