• Sture Wärlinder lyssnar aktivt efter ljuden från förr, som han menar representerar en bortglömd del av vår kulturhistoria. FOTO: OLLE ANDERSTAM

2014-06-23

 

När Sture Wärlinder under 1960-talet arbetade som lärare i elteknik på yrkesskolan i Hudiksvall lånade han en dag hem en av tidens nymodigheter, en kassettbandspelare – mest för att prova tekniken. Sedan dess har han kommit att tänka på en sak;
De ljud vi omger oss med är en del av vår samtid, och de ljud vi lämnat efter oss är en del av vår historia.

 

Lånet av bandspelaren skulle bli början till ett intresse Sture Wärlinder har kvar än idag. Han samlar numera på vår akustiska historia och har idag över 10.000 läten inspelade.

 

HEMMA I KÖKET hos Sture Wärlinder kan man höra det rytmiska malandet från en kaffekvarn. Det är helt i sin ordning. Men här i spisvärmen kan man också få höra ljuden av en slagtröska, fingerskivan på en gammal telefon och liens väg genom gräset.
– Hörde du att det var en kvinna som slog, undrar Sture och påpekar – självklart – att pigorna hade ett kortare liedrag genom gräset.
Gissningarna om vad vi hör spretar åt olika håll. Sture Wärlinder har emellertid den bakgrund som krävs för att själv ha upplevt de ljud han samlat på band och CD.
– Första jobbet var som odalmansassistent, säger Sture och plirar över glasögonen som för att se om titeln genomskådats. Jag började helt enkelt – förtydligar han – min bana som dräng till far min hemma på gården i Värlingsö utanför Norrtälje.

 

IDAG, LÅNGT SENARE, har han fått medalj av Nordiska museet för sin hembygdsvårdande gärning och sitt arbete med att bevara de gamla ljud som riskerar att falla i glömska.
– Minnena av ljud fungerar på samma sätt som vårt doftminne. När vi hör ett ljud, eller känner en doft, förflyttas vi omedelbart till den tid och plats där vi först förnam det, konstaterar Sture, trycker på CD-spelarens fjärrkontroll och visar tydliga tecken på att trivas.

ETT RYTMISKT SVISCHANDE med en återkommande dov duns för tankarna till en vävstol, men tankarna räcker inte riktigt ända fram – eller kanske snarare tillbaka. Att lyssna på ljuden från förr, och minnas eller associera i rätt riktning, handlar till stor del om vilken generation man tillhör.
– Det där var risslans modernare efterträdare, en kastmaskin, som rensade säden från agnarna meddelar Sture sakkunnigt. Den som upplevt det ljudet, i sin barndom eller sitt arbete, har inte några problem med att placera det.

 

UTANFÖR KÖKSFÖNSTRET  sitter en hackspett och slår sina trumvirvlar. Den påminner oss om att det fanns ljud även före mänsklighetens gryning. Mellan virvlarna bjuder Sture på människans egna läten. Han framkallar de autentiska ljuden av ett ankarspel, sågning och upptagning av sjöis, handmjölkning och någon som skär vass.
– Vet du vad det här är, frågar Sture roat medan han tänder pipan.
Ett kärvt och regelbundet knarrande avslutas med ett lätt skrammel och ett mer bestämt skrapande ljud. Har man inte hört detta i sin uppväxtmiljö blir tankarna grumliga och man får svårt att föreställa sig var och vid vilken årstid det utspelas.
– Det var en man som gick i 15 graders kyla över ett snötäckt gårdstun för att lägga en hasp på en boddörr. Ett ljud som blivit alltmer sällsynt – eller sällhört – i takt med inflyttningen till städerna och landsbygdens avfolkning, säger Sture.

 

STURE WÄRLINDER ser inte bara sig själv placerad i ett landskap – i hans fall i Roslagens odlingsbygd – utan i lika hög grad i ett ljudskap; en ljudmiljö med vissa lokala och karaktäristiska inslag.
– Ljudskapet på landsbygden var nog under många hundra år detsamma, säger Sture. Det var först under senare hälften av 1800-talet, genom industrialismens framväxt, som det förändrades radikalt – framför allt genom ångmaskinen.
För att ackompanjera sitt resonemang startar han åter CD-spelaren. Fram träder det mäktiga ljudet av ett ånglok med vissla.
– Nu började det rulla nya ljud över nejderna som ibland kunde höras kilometervis. Just det här spelade jag in i Köpenhamn, säger Sture.

 

STURE MÄRKER NU hur hans tämligen udda intresse sprider sig och får uppmärksamhet. Numera är han en efterfrågad föreläsare hos pensionärsorganisationer och kultur- och hembygdsföreningar från Kiruna i norr till Lund i söder.*
– Det är framför allt den äldre generationen som har intresse för och glädje av vår akustiska historia, noterar Sture. Jag hade inte mer än startat uppspelningen en gång, så for en kvinna upp ur församlingen och utbrast ”Spånhyvel” ! Hon hade suttit under en sådan som barn och plockat undan spån medan hennes pappa hyvlat takspån till något uthus. Det är egendomligt hur minnet fungerar, tänker Sture högt.
Att åka runt och mässa ser dock inte Sture som sin uppgift – snarare att väcka tankar och känslor. Det hela utgår från den lilla människans vardagshistoria och allt handlar om att deltagarna ska minnas själva.
– När någon känner igen ett ljud märks det direkt. Ögonen vidgas och blicken börjar söka efter ord att sätta på ljudet, förklarar Sture. Hur kan du känna igen det här, vad har du för minnen av det, frågar jag då.
Ofta börjar åhörarna prata med varandra och dolda berättartalanger kommer fram. Då anser Sture att han gjort sitt och kan ta ett steg tillbaka.

 

AV STURES MÅNGA inspelade ljud finns en del mycket specifika, men som ännu en del äldre lyssnare kan skilja på.
– Barkning av träd har jag i två versioner, berättar Sture. Det finns de som tveklöst kan avgöra om det rör sig om asp eller gran. Aspen är mjukare och ger längre remsor av bark, medan granen svarar på ett annat sätt och hugger i kvistarna.*
Ett av de första ljud som bröt igenom kvarnens malande, räfsans frasande, smörkärnans slurpande och människornas rop och sång i landskapet torde ha varit kyrkklockorna.
– Det var ett respektingivande ljud som förr bara kunde överträffas av kanonskott eller åskans dån, föreställer sig Sture. Kyrkklockorna var också ett av de få ljud – kanske det enda – som var gemensamt för stad och landsbygd.
Sture blev en aktiv lyssnare och började läsa av sin miljö med hörseln kring 1944. Unge Wärlinder gick då på Västra skolan i Norrtälje. Gatan utanför var belagd med kullersten och hästarna drog i par vagnar med järnskodda hjul lastade med säd till kvarnen.
– Det var kristid och inga gummihjul fanns att få tag i, vilket förstärkte slamret vid sidan av det ihåliga kloppandet från hästhovarna. Minnesbilden – eller ska jag säga ljudbilden – av detta är fortfarande mycket tydlig, konstaterar Sture.

 

ÄN IDAG, vid 76 års ålder, bär Sture med sig väskan med digital inspelare och mikrofoner vart han än far för, som han säger; Man vet ju aldrig vad man kan få höra. I väntan på nya – eller snarare gamla – ljud får vi hålla tillgodo med de redan inspelade. Så vi blir sittande vid köksbordet i det trygga ljudet av får och kor i samma lagård, smedpusten från smedjan i Erikskulle och en osmord logport som står och gnäller medan skymningen sänker sig över Roslagens skogar. Plötsligt avbryts vi av Sture Wärlinders mobiltelefon och på någon sekund har vi flyttats tillbaka till idag.

 

Olle Anderstam

 

Här nedanför kan du höra en del av Sture Wärlinders inspelade ljud.

Maila artikeln Skriv ut artikeln

Kommentarer

Mer Reportage

Fredrick Ekholm – en elektriker med siktet inställt på OS

På Karolinska sjukhuset i Stockholm arbetar en regerande svensk mästare. En elektriker som har siktet inställt på att en dag stå på startlinjen i OS. Det är ganska ovanligt att man jobbar samtidigt som man är elitidrottare.

Lumenair: Drönare fixar jobbet

Varken ställning eller skylift i stället en drönare som både kan montera och plocka ned stolparmaturer. Det pågår en ständig teknikutveckling och då är det här ett sätt att smidigt kunna ta ned och uppgradera sina armaturer. Säkert ur arbetsmiljösynpunkt också.

Jubileum i Åmål: Ett sekel av facklig kamp

Det har gått ett helt sekel, 100 år, sedan avdelning 93 i Elektrikerförbundet bildades. I dag är det som då var avdelning 93 i Åmål en del av Elektrikerförbundets VK16. För att fira jubileet samlades såväl aktiva som pensionerade medlemmar veckan före jul på stadshotellet i Åmål. Platsen var väl vald. På samma plats firade avdelning 93 sitt 30-årsjubileum.

Göran överlevde Farmenlivet: ”Man var inte hungrig – man svalt”

Göran Söderlund lämnade jobbet som arbetsmiljöansvarig i Elektrikerförbundet 2012. Men han är inte typen som nöjer sig med att sitta på en bänk och mata änder. Han vill ständigt ha något att göra, det visas inte minst just nu i TV4 där han är en av årets deltagare i dokusåpan Farmen. Jag tyckte det var intressant att se om jag skulle klara av det.

Michael fick rätt med fackets hjälp

Det började med en utbyggnad av huset i Storvreta. Det slutade med rättegång i Nacka tingsrätt. Med sig under rättegången hade Michael Ehn två ombud från Help. Två veckor senare ringde min jurist och meddelade att vi hade vunnit målet i sin helhet, berättar Michael Ehn. Relationen med en av grannarna i bostadsområdet i Storvreta är minst sagt frostig i dag.

Ylva Johansson om att Januariavtalet riskerar leda till en utpressningssituation: ”Jag tycker inte att man säkert ska dra den slutsatsen”

Under Elektrikernas facklig-politiska konferens på Rönneberga passade Elektrikern på att ställa några frågor till arbetsmarknadsminister Ylva Johansson. Frågor om dödsolyckorna, Januariavtalet och om vad hon tar med sig från mötet med Elektrikernas förtroendevalda.

Facket och politiken på Rönneberga: ”Helvete vad svårt det är”

Det är ni som arbetar ute i verksamheten som vet vad som krävs för att vända utvecklingen. Så säger arbetsmarknadsminister Ylva Johansson när hon talar inför ett trettiotal elektrikerförbundare på Rönneberga kursgård utanför Stockholm.

Assemblins arbete flyter på i Nolhaga simhall

Det är tomt på besökare i Nolhaga simhall. Badet som invigdes 1967 är stängt för renovering. På plats är dock Assemblins elektriker som arbetar med att färdigställa installationerna. Vi har aldrig gjort en simhall förut så det är mycket nytt att lära. Sådant som hur man installerar armaturer för att det inte ska läcka och så.

Spelberoende ger 15 gånger så hög självmordsdödlighet

I en aktuell studie från Lunds universitet framgår det att spelberoende har femton gånger så hög självmordsdödlighet än befolkningen i övrigt. Det är inte så konstigt, menar Henrik Armus, förbundsordförande för Spelberoendes riksförbund.   Det är tyvärr vanligt. För det är en väg ut, då skammen att berätta för någon är tyngre. Så man överväger det helt klart.

Spelet var orsaken till att Kalle inte orkade leva längre

Vid köksbordet i huset i Österåker sitter mamma Sonja och systrarna Rose Marie och Annelie. De försöker förstå, och ta in det faktum att deras son och bror Kalle inte längre finns i livet. Han berättade i somras. Han sa jag har börjat spela. Jag svarade spela?. Han spelade ju redan musik tänkte jag, innan jag förstod.

Ett mänskligt maskineri planerat i minsta detalj

Det dunkar, slamrar och tjuter. Doften av trä och målarfärg är påtaglig i den stora lokalen i Piteå. Alla vet precis sin uppgift här. Den som är ny får lära sig exakt vilka moment den ska göra, i princip vilket steg den ska ta, säger David Lidström, kvalitetsansvarig för målning på Lindbäcks husfabrik i Piteå.

Brandman varnar för bränder i elbilar

El- och gasbilar kan bli livsfarliga vid en brand. Brandmannen Tommy Carnebo ger nu utbildning i ämnet till både räddningstjänster och företag. På en videosekvens syns ett vardagsrum. Framför tv:n står en elscooter på laddning. Plötsligt hörs ett poff och det börjar ryka ur scootern. En man springer fram och drar ur kontakten.

Många installationer inför att Sälens flygplats ska tas i drift

När vi passerar Mångsbodarna kommer snön. I backen upp mot Hundfjället är det stopp. Två lastbilar har kört fast. När vi väl rullar mot flygplatsen i Sälen tar vinden ett strupgrepp över området. Snön viner rakt igenom märg och ben. Här arbetar Midrocs elektriker med att installera inflygningsljusen till det som ska bli Sveriges nyaste flygplats: flygplatsen i Sälen.

Arbetsrättsjuristen: ”Facken är lurade”

Nu har förslaget om inskränkningar i strejkrätten skickats ut på remiss. Förslaget är det samma som fackens och arbetsgivarnas kom överens om i början av sommaren. Men alla är inte nöjda. Fackens förslag en fullständig kapitulation, det är sämre än utredningens förslag, säger Kurt Junesjö, tidigare jurist vid LO-TCO rättsskydd.

Numer är det självklart med ackord för Benjamin och Dennis

De är ganska nya på det här med att mäta sina jobb på ackord. Men nu känner Benjamin Riedl och Dennis Garpestål att ackord är en självklarhet i varje stort projekt. Ni var lite svårflirtade, säger Andras Molnar, ackordsuppsökare i vk 9. Vi blev taggade, men vi visste ju inte alls vad det innebar, säger Benjamin Riedl. Det började med en kurs på Birka-båten.