De svenska kunskapsresultaten sjunker ganska dramatiskt i skolan. Att Sverige har sämst kunskapsutveckling i hela OECD är ingen slump. PISA-undersökningen är ett tydligt tecken på att skolutvecklingen i Sverige stannat av och går bakåt. Andelen elever som inte når målen i grundskolan har ökat med 20 procent sedan 2006 och 12 000 elever lämnar varje år grundskolan utan tillräckliga kunskaper. Det är en tydlig fingervisning om att skolpolitiken har misslyckats.

Det är ju inte bara på skolans område som det börjar spåra ur. Jobbpolitiken går minst sagt ganska knackigt. Med en av Europas högsta arbetslöshet bland unga har ansvarig minister, moderaten Elisabeth Svantesson, inga ambitioner att lägga några nya förslag eller satsa resurser för att vända utvecklingen. När valdagen är i höst kommer det vara ett helt år sedan regeringen presenterade ett enda förslag för fler jobb i riksdagen. Samtidigt biter långtidsarbetslöshet sig fast så blir situationen allt tyngre, för samhället och för vanligt folk. Frågan är om Moder Svea snart går på grund eller är hon bara ute på grunt vatten? Jag tror nog mer på det senare. Om utveckling ska vändas och Sverige behöver en ny regering.

Det låter kanske lite förutsägbart att just jag har den uppfattningen men den börjar också bli mer vanlig i de flestas kretsar. Här om kvällen var jag på en middag med gamla vänner som jag känt sen länge som tidigare nästan alltid röstat ”borgerligt” och haft en skeptisk hållning till socialdemokraterna. Även i dessa led börjar tålamodet med alliansen tryta. Skattesänkningsdiskussioner har ersatts med en oro om utvecklingen i skolan och behovet av mindre klasser och ökade resurser, det förs diskussioner om hur unga att komma in på arbetsmarknaden.

Allt fler vill ha en förändring men jag tror att alliansen förlorat slaget om verklighetsbilden. Oavsett samhällsproblem så svaret alltid påfallande likt från ansvarig minister. ”Vi tog över den här verksamheten i kris från Socialdemokraterna. Nu genomför vi de mest långtgående reformerna i historien/Europa just på grund av dessa brister. Vi har tillfört X antal extra miljoner/miljarder, men det tar tid innan vi kommer se resultat.” När Reinfeldt och andra regeringsföreträdare hävdar att tåg underhållet har stärkts, intygar att skolan är på rätt kurs och att arbetslösheten bland unga sjunker kan jag bara konstatera att de är som politikens svar på ”Bagdad Bob”. Genom att ducka och konsekvent förneka problem befinner de sig i ett annat universum än många andra. Unga människor måste ges en chans att klara plugget och få ett jobb med en schyst lön och bra arbetsvillkor – för mig är det vad höstens val handlar om.

Bengt Harju