Till vardags jobbar Daniel och Sebastian som elektriker på Prenad i Lund. Men mycket av deras fritid går åt till rallyintresset.

– Men det var ännu mer fram till jag var 25 år. Då var man ung och vild och all fritid gick till rallyt, säger Daniel.

Han har slutat drömma om att bli VM-förare. Men fortfarande älskar han rallykänslan.

– Det är obeskrivligt. Man hinner inte tänka. Det är instinkten som kör.

Bröderna Steiner har rallyt i blodet. Pappa Hans körde rally under 70- och 80-talet. Då var det Volvo PV som gällde. Lunds Automobilklubb är föreningen för både pappa Hans och Daniel och Sebastian. Visst var sönerna med både i verkstan och ute på rally nån gång. Men det var inget självklart att de skulle börja köra.

– Farsan slutade köra 1989.

Men så kom suget för Daniel när han fått körkortet. Under några år gick alla pengarna och all tid till rallyn.

– Jag var nog bäst för tio år sen. Men så kraschade jag rejält 2005 och man började fundera. Man kraschade bilar en efter en. Vann, kraschade, vann, kraschade.

I dag lever han med en nackskada från kraschen, som gör sig påmind i bland. Speciellt om han ska jobba ovanför huvudet.

– Man slutar tänka när man kör. Många kör av vägen när de får ett intryck av omgivningen i stället för att lyssna på noterna, säger Daniel.

Sebastian är sex år yngre och började köra även han så småningom. I dag är han 26 och kör första året som senior.

Daniel kör en Volvo 240 i grupp H. 270 hästar som drar sju liter milen. Han har B-licens, den näst högsta.

Sebastian kör en Seat Ibiza i grupp H. Han har c-licens, och har hunnit med en rullning och två rejäla avåkningar.

Visst har de lite sponsorer. Men de mesta pengarna får de lägga ut själva. En säsong kan kosta upp till 100 000 kronor.

– Du måste ju alltid ha så mycket pengar så du kan laga bilen, säger Daniel.
Det är fler på jobbet som håller på med bilsport. Chefen Andreas Nilsson är motorintresserad och sponsrar lite.

– Rally är det fräckaste. Jag är inte lockade av folkrace. Alla har så fina grejer där i dag, säger Sebastian.

– Rallycross för tufft och krockas för mycket för att jag skulle ge mig på det, säger Daniel.

Det blir distriktstävlingar i Skåne, Blekinge och Småland. Och så lite tävlingar i Danmark. Det brukar vara ett 100-tal startande. Fem mil specialsträckor och 15 mil transportsträckor. Bensindoften brukar ligga tät över ett rally.

– Men fotbollen är värre. En allsvensk fotbollsmatch orsakar mer utsläpp än hela motorsporten, konstaterar Daniel.

Vi träffas på ett bygge i Lund. Sebastian jobbar på Prenad och de bygger just nu om ett stort kontorshus. Daniel jobbar också på Prenad, men är sjukskriven efter en skada i armen efter ett olyckligt fall före jul. Daniel och Sebastian har följts åt inte bara på rallyvägarna. De började båda jobba som elektriker på Midroc och har gått vidare till de i dag är på Prenad.

Daniel är klubbordförande i Elektrikerklubben sen två år.
Vi talar om rallyns utveckling. Från lite trimmade vardagsbilar till gigantiska kraftpaket under en kaross.

– Däcken borde begränsas. Bilarna går bara fortare och fortare, säger Daniel.

Samtidigt har bilarna blivit betydligt säkrare. I dag finns hjälmar som skyddar nacken betydligt bättre än tidigare. Daniel var tidig med den nya hjälmarna, med en erfarenhet av nackskadan. Men de kostar pengar. 20 000 kronor per styck och det ska vara två i en bil.

– Man balanserar hela tiden mellan fara och säkerhet. Faran måste ändå få vara kvar annars försvinner kicken, säger Daniel.

De konstaterar att rallysporten mest handlar om pengar. Att det är omöjligt att bli stor i sporten utan en rejäl ekonomisk säkerhet. Att många av de stora förarna har föräldrar med ett företag eller förmögenhet i bakgrunden.

– Ingen får det att gå runt i dag. Det kunde man förr. Och då talar jag om alla förare, säger Daniel.

Dan och Sebastian gör det mesta med sina bilar själva. De har byggt en rejäl verkstad i Sandby strax utanför Lund, där bilarna står uppställda och där de har möjlighet att jobba med bilarna.