2012-02-13

Det var ganska självklart att jag skulle bli elektriker. Pappa har jobbat som elektriker i alla år, och jag följde ofta med. Efter elprogrammet i gymnasiet har jag jobbat.

Kalle Löfvenberg är 29 år och ny klubbordförande på Midroc Electro Entreprenad.

Ett inte helt lätt uppdrag att sätta sig på. Efter bara några månader på jobbet.

Det kändes lite konstigt att jag blev nominerad till klubbordförande. Man tycker ju att det ska vara nån gråhårig gubbe med lång erfarenhet. Men jag är väldigt intresserad och gör vad jag klarar av. Försöker lära mig så mycket som möjligt.

Trots att han är förhållandevis ung, så har Kalle lyckats starta upp klubbarbete på två tidigare företag.

Det ena företaget gick i konkurs, men på det andra lever klubben vidare, efter att jag blev uppsagd.

I april började han det nya jobbet på Midroc Elctro Entreprenad i Stockholm. I september var det extraval till posten som klubbordförande efter att den tidigare ordföranden hoppat av. Kalle blev nominerad och vald.

Jag har just satt mig in i det hela och börjat planera för framtiden. En nystart kan man säga. Det fackliga arbetet tar upp emot halvtid just nu. Det är runt 100 medlemmar, men jag känner långt i från alla. Just nu går vi igenom uppdragen i styrelsen. Ansvarigheter för studier, försäkringar, skyddsfrågor och ackordsansvarig. Nu ska alla i styrelsen försöka utbilda sig.

Han säger själv att han har ett ganska bra förhållande till sin chef, och att det fungerar bra med att jobba fackligt. Under avtalsrörelsen ska han dessutom jobba med att förmedla information från förbundets förhandlingsdelegation till medlemmar i regionen.

Sambon Jenny träffade han i en gospelkör.

Det var en kompis som drog med mig i kören. Jag träffade Jenny där. Nu är ingen av oss med i kören längre. Jenny sjunger en del fortfarande och jag spelar lite gitarr nån gång. Kanske mest till fest.

Körsjungandet ledde till en körresa till Ukraina.

Jag fick en aha-upplevelse när kören var i Ukraina. De klarade inte allt lika bra som vi gör.

Då fick han och Jenny också lust at resa. Innan de fick barnen reste de mycket. Till sol och andra kulturer. Mexico Vietnam.

För tre år sen kom första barnet. Då flyttade familjen också till en villa på Färingsö i Ekerö kommun. Bara 200 meter från vattnet trivs han bra, trots lite pendlingstid.

Det tar en kvart extra med bil. Men det är en sorts mittpunkt man har råd med.

Den senaste tiden har han jobbat i Beckomberga och det har varit ganska nära.

Här får man ju räkna med en timmes restid. På mindre orter kan det kanske räcka med 5-10 minuter. Eller till och med kanske kunna gå till jobbet.

Mycket av fritiden går till barnen och hemmet. Kalle hinner inte med så mycket andra fritidssysslor. Sambon jobbar ibland morgon och ibland kväll, och därför varierar det vem som hämta och lämnar barn.

Sambon fixar nog mest med maten.

Varför ett fackligt engagemang?

Jag har varit med om arbetsgivare som varit stökiga. Det måste finnas en motpart. Man ser det här med kontrollavgifterna. De vill försvaga facket. Jag tycker arbetet är kul och jag trivs med det. Lär mig nåt nytt varje dag. Jag behöver nog några år som ordförande.

Klubbordförande i facket, är kanske inte det lättaste uppdrag att rekrytera personer till. Hur ser du på ditt uppdrag?

Vad jag själv tycker är ganska ointressant. Det kan ju bli att man blir ganska fyrkantig. Men vi måste utgå från avtalet.

Det gäller att hantera det som står i avtalet. Man kan ju inte hitta på något eget. Det är viktigt att man bevakar att minimikraven uppfylls.

Han ser det också som viktigt att alla är utbildade i ackordssystemet.

Både vad man har rätt till och vilka skyldigheter man har. Det är viktigt alla har kunskap, man kan inte dra hela lasset själv.

Vad ser du som viktigt i det fackliga arbetet och avtalsrörelsen just nu?

Avtalsrörelsen blir säkert besvärligt. Remissen från Elsäkerhetsmyndigheten kommer mitt i avtalsrörelsen. Det ska ju inte påverka, men det blir ju ett orosmoment.

Frågan om behörighet som rör Elsäkerhetsmyndighetens remiss diskuteras ju ordentlig nu. Hur ser du på det?

Min far har jobbat som elektriker i 40 år. Det är inte säkert han skulle klara det och få en behörighet. Men en som aldrig arbetat som elektriker kan läsa in det och få behörigheten.

Fakta Kalle Löfvenberg

Ålder: 29

Arbete: Jobbat på Midroc Electro Entreprenad sen i april. I yrket sen han slutade skolan på 3-årigt elprogrammet. Varit på ett bygge i Beckomberga där man byggt ett äldreboende åt Carema Care. Började på Nationalarenan vid nyår.

Bor: I villa i bostadsområdet Mörby på Färingsö i Ekerö kommun. Flyttade dit för tre år sedan. Uppväxt i Älvsjö i södra Stockholm.

Familj: Sambo Jenny och döttrarna Maya 3 år och Kajsa 1 år.

Fritid: Familjen, barnen och så blir lite renovering på huset. Har sjungit i kör och spelar gitarr.

 

Andra röster om… Kalle Löfvenberg

Jimmie Nilsson,

klubbmedlem:

Han verkar ha intresse för uppdraget.

Janne Askling,

klubbmedlem:

En bra kille. Inte ett lätt jobb.

Man tycker ju att det ska vara nån gråhårig gubbe med lång erfarenhet

 

04.40 Ringklockan ringer.

06.15 Åker hemifrån.

06.45 Framme vid jobbet.

07.00 Börjar jobba efter ombyte.

09.30-10 Rast.

13-13.30 Rast.

16.00 Slutar. Byter om och åker hem.

16.45 Hemma. Äter middag och är med barnen.

19.00 Barnen bör vara i säng.

22.00 Till sängs.

 

…och en vanlig dag

Mikael Rainergren, ledande montör på Midroc Electro:

Han brinner verkligen för fackliga frågor.

Tomas Jansson, ombudsman Elettan:

Det är en bra kille. Stabil och ideologiskt förankrad.

Maila artikeln Skriv ut artikeln

Kommentarer

Mer Porträtt

Tina Nordling: ”De säger att jag styrs av hjärtat”

Tina Nordling ansvarar för Elektrikerförbundets arbetsmiljö- och elsäkerhetsfrågor. Här berättar hon om skoltiden, dyslexin och fördomarna inom elbranschen. – Det finns jättemycket fördomar, mycket föreställningar om elvärlden. Även tjejerna har de föreställningarna, säger Tina och utvecklar det.

Fotografen David följde strömmen – sadlade om till elektriker

De mänskliga mötena och problemlösningen finns där fortfarande, men mycket annat är nytt. Efter närmare två decennier som fotojournalist bytte David Bergström bana och utbildade sig till elektriker för att göra skillnad. Det är ingen hemlighet att tidningsbranschen genomgår en kris som drabbar både de som skriver och de som fotograferar.

Från servitris till elektriker: ”Man måste ta chansen när den kommer”

INSÄNT Man måste passa på när chansen kommer och det känns rätt i tiden. Detta gäller även yrkeslivet. Så gjorde Juliana Amado från Luleå, när hon sa upp sig som servitris och bytte till något helt annat. – Jag tänkte att nu vill jag göra något annat. En sådan chans får man bara en gång i livet. Juliana Amado tyckte att hon var färdig med servitrisyrket.

Prästkragen valdes bort för blåstället

Magnus Åkesson stod en tid i valet att utbilda sig till präst eller fortsätta som elektriker. I dag är han facklig företrädare för elektrikerna i Blekinge, och på väg in i en utbildning till facklig ombudsman. Han ser en del likheter i prästyrket och att jobba fackligt. Magnus gick på elprogrammet i gymnasiet i Ronneby. Han blev klar 1992 mitt i en lågkonjunktur med ont om jobb.

”Det är instinkten som styr”

Man lägger ner en årslön och litar helt på vad kartläsaren säger. Man är ung och vild och det är bara några få sponsorer. Daniel Steiner har kört rally sedan han tog körkort. Insatserna är stora och allt kan vara borta om han hör fel sak från kartläsaren.Tillsammans med brodern Sebastian lägger han ner både tid och pengar på sina rallybilar.